Ny alternativ väg till domaryrket

Thomas Rolén, generaldirektör på Domstolsverket, konstaterade att visserligen råder det en stigande arbetslöshet i Sverige men samtidigt råder det personalbrist på den svenska arbetsmarknaden inom många områden.

– Och det är ett problem även i domarrekryteringen, sa Rolén, som märkt att det råder en utbredd okunskap om vad som krävs för att bli domare. För att bli domare behöver man inte ha gått den traditionella domarbanan.

Monica Dahlbom, kammarrättspresident i Kammarrätten i Jönköping och Domarnämndens ordförande, berättade att kravet är att den sökande ska ha erfarenhet av kvalificerat juridiskt arbete och att man är beredd att genomgå en lämplighetsbedömning. Sedan finns några formella krav som att den sökande måste vara svensk medborgare och inte vara försatt i konkurs.

– Alla juristyrken mår bra av att man kan gå ut och in i dem, att man som advokat kan bli domare eller att domare blir advokat. På så sätt korsbefruktas kompetenserna på ett väldigt bra sätt, sa Rolén.

Sedan 2020 finns en ny alternativ väg till domaryrket som adjungerat råd. Det är en ettårig anställning där den som är erfaren och kvalificerad jurist kan prova på domaryrket och samtidigt meritera sig för anställning som domare. Anställningen börjar med cirka sex månaders tjänstgöring i hovrätt eller kammarrätt och fortsätter sedan med sex månaders tjänstgöring i tingsrätt eller förvaltningsrätt.

– Poängen är att individen får pröva på om det är någonting som passar för denne. Om man sedan ansöker hos Domarnämnden om en tjänst så förstår alla att det är inte så lätt att uppge referenser. Man kanske inte vill tala om för sin principal att man söker ett annat jobb. Det kan vara känsligt. Men då är det bra om man har tjänstgjort i både över- och underrätt och har referenser som talar om om man passar eller inte. Det här har varit ganska framgångsrikt, sa Rolén.

Under åren 2022–2024 har 15–17 procent av dem som förts upp på förslag av Domarnämnden till regeringen inte gått den särskilda domarutbildningen.

De flesta som anställs som adjungerade råd klarar sig mycket bra, berättade Dahlbom. En viktig förklaring är att man inte anställs om det kan befaras att förutsättningarna saknas, till exempel bristande eller för smal erfarenhet.

En undersökning från 2024 där 25 sökande ingick fördes 16 upp på förslag av Domarnämnden. Det betyder inte att de nio som inte fördes upp var olämpliga, men i konkurrensen om anställningarna de sökte så var det 16 som kom upp, berättade Dahlbom. Sex av tio sökande advokater fördes upp på förslag. Fem av sex åklagare och fem av nio övriga.

– Alla adjungerade råd som har sökt tf-anställningar via Domarnämnden har förts upp på förslag. För de flesta som vill bli domare har det räckt med att vara adjungerade råd och sedan fylla på med sex–sju månaders ytterligare tf-tjänstgöring, så har de kunnat få en ordinarie anställning, berättade hon.

Dahlbom berättade även om rekryteringssituationen i landet. I storstadsområdena finns det gott om sökande till varje domaranställning. Men på mindre orter utanför dessa områden kan det vara så att det inte gått att sätta upp någon på förslag. Antingen därför att det saknas sökande eller därför att den sökande inte bedömdes lämplig.

Men även för personer som från början kommer från en mindre ort är det inte så lätt att återvända. Efter familjebildningen uppstår inte sällan ett slags tröghet när en familj väl är etablerad i en större ort. Inte minst eftersom båda parterna måste hitta en anställning för att flytta ut från storstadsregionerna.

På seminariet diskuterades även frågan om hur sekretessen vid ansökningsförfarandet skulle kunna stärkas för att underlätta för advokater att söka sig till domarbanan samt satsningar på AI, dels för att maskera sekretessbelagda handlingar, dels för översättning. Läs mer i artikeln ”AI hjälper
domstolarna”.