Efter att undertecknad läst två år på juristlinjen i Lund byttes studierna till Journalisthögskolan i Göteborg. Kontrasten var slående mellan de stora, teoretiska föreläsningarna på juristlinjen och den lilla sammanhållna klassen med dagliga, praktiska lektioner på Journalisthögskolan med hög lärartäthet, där lärarna kände alla elevers namn. Den inledande journalistutbildningen fylldes av personlig handledning i det journalistiska hantverket, i konsten att skriva referat, ingresser, reportage, kåserier och sätta snärtiga rubriker. När eleverna kom ut på praktikperioden kunde de redan det grundläggande hantverket på en redaktion. Där och då förstod jag värdet av en hög lärartäthet.

Att läsa om hur dagens juridikstudenter kan ha det (läs mer i nyhetsreportaget om nedskärningarna i juristutbildningarna), är därför nedslående. Långvariga ekonomiska problem har tvingat Juridicum vid Stockholms universitet till rejäla nedskärningar. Inte blir det bättre av att en stor del av de så kallade timlärarna, varav många advokater, fasats ut på Juridicum.

Neddragningen av undervisningstid, och att föreläsningar och seminarier som skulle kunna ges på plats har ersatts med digitala inslag, är de tydligaste konsekvenserna av nedskärningarna för juriststudenterna i Stockholm.
Höga lokalkostnader och låg ersättning sätter även sin prägel på andra juristutbildningar i Sverige. Även om de flesta institutionerna hittills klarat sig utan att dra ner på undervisningen innebär de ekonomiska anslagen tydliga begränsningar. Alla intervjupersonerna är eniga om att staten borde satsa mer på att utbilda just jurister.

Kanske är det viktigare än på mycket länge för hela samhället att satsa resurser på utbildning. Att jurister behärskar det juridiska hantverket är avgörande för bygget av den starka rättsstaten. Det är hög tid att satsa på den kommande generationen byggare. 

Tom Knutson
Chefredaktör