Fantastiska september är här. Årets kanske mest tillbakalutade och vilsamma månad. De daggfuktiga morgnarna återvänder, kvällarna blir mörkare och lövträden börjar skifta färg från sommargrönt till gult, orange och rött. Naturen växlar långsamt ner tempot. Den hurtiga och intensiva sommaren är över. Med september kommer lugnet tillbaka, tid att andas ut.

Även årets intensiva valrörelse är över. Tusentals politikers, partifunktionärers och ideella kampanj­arbetares arbete har avslutats för den här gången. Under månader har de rest land och rike runt, knackat dörr, delat flygblad och deltagit i debatter. Visioner om ett bättre samhälle var väl inte årets genomgående tema bland partierna. Men oavsett politisk färg är det värt att uppskatta det stora engagemanget som skapar en levande demokrati.

Valdagen må vara passerad när dessa rader skrivs den 15 september, och nu tar den ibland komplicerade uppgiften att bilda regering vid. Riksdagens talman hamnar åter i mediernas fokus när mandat ska tolkas och det ska förhandlas fram en ny regering. Före valet målades många röda linjer upp. Efter valet brukar verkligheten kräva tålamod, ansvarstagande och kompromisser.

Mitt i alla politiska motsättningar finns det dock frågor där samsynen är större än vad den offentliga debatten ibland kan ge sken av. Under årets Almedalsvecka var samtliga riksdagspartier tydliga på en punkt: Advokaternas oberoende ska värnas. Det är ett lugnande besked. I en rättsstat är den oberoende advokaten inte ett särintresse.

Det är en grundläggande förutsättning för rättssäkerheten och för medborgarnas förtroende för rättsstaten. Mitt i septemberlugnet och efter valrörelsens höga tonläge är det gott att veta.

Tom Knutson
Chefredaktör