På måndagen den 16 oktober strax före klockan tolv står tidskriftens tre redaktörer framför ett stort antal minnesljus och blommor, som ligger på marken utanför den israeliska ambassaden på Djurgården i Stockholm. På gallret bakom ljusen och blommorna är Israels flagga upphängd. Flera andra människor är på plats för att hedra offren för terroristorganisationen Hamas illdåd. Känslor av vrede och sorg blandas.

Så mycket ondska i omlopp dessa dagar, hösten 2023. Och så många offer på olika sidor i konflikter som rasar. Hamas visade sitt rätta ansikte genom att medvetet mörda, våldta och röva bort civila israeler, för att sedan offra den palestinska befolkningen. Organisationen använder sin egen befolkning som ett strategiskt medel, inte minst som mänskliga sköldar, för att nå framgång med sitt yttersta mål att förinta staten Israel. I skrivande stund har inte den av många förväntade israeliska invasionen av norra Gaza inletts, ändå har tusentals civila palestinier redan dödats. Många fasar för vad som kan hända civilbefolkningen när markinvasionen startar. Tidigare erfarenheter är att civila palestinier drabbats av ett stort övervåld från den israeliska försvarsmakten vid återkommande tillfällen.

Längre norrut fortsätter herr Putin sitt storskaliga terrordåd mot civilbefolkningen i ett tidigare fredligt grannland. Inför den egna, och tyvärr till stora delar hjärntvättade befolkningen, säger han sig vilja avnazifiera Ukraina och återföra landet till dess rättmätiga härskare. Även här är en stor del av den ryska befolkningen offer för ondska, medan den andra delen av befolkningen längre fram har en enorm kollektiv skuld att hantera.

Och även Sverige är drabbat av ondska, där vuxna, cyniska män medvetet rekryterar barn för att begå terrorhandlingar mot människor, bara för att de är släkt med vissa kriminella, och andra inte ens det, utan de mördas på grund av namnförväxlingar.

Vid den här utgåvans pressläggning nås vi av nyheten att svenska fotbollssupportrar mördats i Bryssel av en islamistisk terrorist för att de var just svenskar.

Historien upprepar sig inte, men den rimmar. Det ser inte ljust ut nu för alla de moderata, kloka och humanistiska människorna, oavsett jude, muslim, kristen eller ateist. Och just då är deras röster viktigare än på länge.

Tom Knutson
Chefredaktör