Vem släppte in gängen?

När vi talar om gängkriminaliteten handlar det ofta om skjutningar, sprängningar och skärpta straff. Hur ska vi snabbt nog bygga fler fängelseplatser och hur får vi tag i gängledare som gömmer sig utomlands? Men den som vill förstå hur den organiserade brottsligheten faktiskt fungerar måste ställa sig ytterligare en fråga – Vem lät gängen ta kontroll? Och hur kan vi ta tillbaka den? 

Korruptionen öppnar dörren

Organiserad brottslighet är beroende av möjliggörare som ger gängen tillgång – till information, system och pengar.

Narkotikasmuggling kräver någon i logistikkedjan. Penningtvätt kräver ett bolag eller en bank som inte ställer frågor. Välfärdsbrott kräver någon som godkänner en utbetalning eller ett tillstånd.

Det vi kallar insiderbrottslighet eller otillåten påverkan är i grunden korruption – någon missbrukar sin ställning för otillbörlig vinning. Korruption är att rubba lojaliteter, det kan vara lojaliteten till arbetsgivaren, till förtroendeuppdraget eller helt enkelt till de regler som gäller för tjänsten man utför. Ibland köps lojaliteten med pengar eller andra typer av otillbörliga förmåner, ibland pressas den fram med hot. Inte sällan kan det börja i det lilla för att skapa en relation, kanske med middagar eller generösa tjänster, för att sedan gå över i utkrävande av gentjänster. Resultatet är detsamma – verksamheten arbetar för någon annan än den ska. 

Transparency International pekar ut den organiserade brottsligheten som en avgörande förklaring till att Sverige halkat ned i korruptionsindex, där vi i dag ligger sist i Norden tillsammans med Island. Där ska vi naturligtvis inte vara. Sverige är fortfarande ett av världens minst korrupta länder, men den felaktiga uppfattningen att vi är immuna riskerar att låta problemet eskalera. Vår korruption tar sig normalt inte uttryck som en femhundralapp i polismannens hand för att slippa fortkörningsboten, eller en flaska vin till bygglovshandläggaren för att skynda på processen (även om handläggare i närtid funnits skyldiga till mutbrott för att ha tagit emot padeltider och nya matchställ till barns basketlag). Korruptionen i Sverige tar sig i bred bemärkelse uttryck som tjänster mellan bekanta, jobb åt en släkting, eller skapandet av konsultuppdrag för att kunna anlita en vän. Detta är inte nödvändigtvis olagligt, men kan vara förtroendeskadligt, kan vara negativt för organisationen och kan skapa öppningar för brottsligheten att ta sig in. 

Försvaret måste byggas inifrån

Korruptionsbrott är till sin natur svårutredda: Båda parter har intresse av att hålla tyst om saken och det saknas ett tydligt brottsoffer, vilket kan göra anmälningsbenägenheten låg. För att vända Sveriges negativa trend i korruptionsutvecklingen, och påminna om sakens allvar, vore det välkommet med fler utredda brott och fler fällande domar. Förra året avkunnades bara 20 mutbrottsdomar i Sveriges domstolar. Det är en minimal topp av ett bra mycket större isberg. Även om fler utredningsresurser har tillförts och fokus har ökat på denna typ av brottslighet, kan inte polis och rättsväsende vända utvecklingen själva. Infiltrationen sker inifrån, och därför måste skyddet också byggas inifrån – i bolag, kommuner, regioner och organisationer.

Ett fungerande antikorruptionsprogram är i praktiken brottsprevention. Det börjar med en ärlig riskanalys: Vilka befattningar har tillgång till information, beslut eller betalningar som är värda att köpa? Därefter handlar det om tydliga regler, kontroll av affärspartners och leverantörer, rekrytering som tar insiderrisker på allvar, utbildning, visselblåsarkanaler och en tydlig ton från toppen om att frågan är prioriterad.

Den goda nyheten är att ingen behöver börja från noll. IMM ger ut Näringslivskoden – Kod om gåvor, belöningar och andra förmåner i näringslivet – som är näringslivets självreglering på området och ger konkret vägledning om var gränsen för det tillbörliga går. Den är ett stöd när organisationer ska formulera egna riktlinjer, och en gemensam referenspunkt när medarbetare, leverantörer och kunder ska förstå vad som gäller. Koden är inte en checklista att bocka av, utan en grund att bygga ett eget, riskanpassat program på.

Från god vilja till konkret rättslig betydelse

Hittills har antikorruptionsarbete ofta beskrivits som främst en fråga om varumärke och värnande av god sed, men det håller på att ändras. EU:s nya direktiv om bekämpande av korruption, direktiv (EU) 2026/1021, trädde i kraft i början av sommaren och ska vara genomfört i medlemsstaterna senast i juni 2028.

Direktivet harmoniserar korruptionsbrotten i hela unionen, inför ett fristående brott om handel med inflytande och sätter hårt mot hårt med omsättningskopplade böter för juridiska personer. Samtidigt blir det viktigare hur företaget har styrt sin verksamhet. Att ett företag har infört effektiva interna kontroller och antikorruptionsprogram ska kunna beaktas när sanktionen bestäms. Incitamenten för gott antikorruptionsarbete stärks alltså markant. 

Hur detta utformas i svensk rätt avgör lagstiftaren. Men riktningen är tydlig: Frågan om ett bolag hade ett fungerande antikorruptionsprogram väntas få betydligt större vikt när företagsbot ska bestämmas, och en policy i byrålådan kommer inte att räcka.

Det som räknas är det som går att visa. Var är riskanalysen, kontrollerna, utbildningen och uppföljningen?

Advokaternas roll

I arbetet med att ta fram effektiva antikorruptionsprogram har advokater en nyckelroll. Advokater sitter i styrelser, ger råd till ledningar, genomför interna utredningar och företräder bolag när något har gått fel. Klienterna kommer att behöva rådgivning kring hur deras antikorruptionsarbete ska bedrivas – och det är advokaten som i framtiden kommer att behöva visa att programmet är tillräckligt effektivt.

Advokater är också själva grindvakter och tyvärr måltavlor för organisationer som efterfrågar möjliggörare. Bolagsstrukturer, avtal, transaktioner, planerade och planterade konkurser är just de verktyg som den organiserade brottsligheten behöver. Det kräver samma vaksamhet hos rådgivarna som vi efterfrågar hos klienterna.

Antikorruption handlar om att välja hur vi vill att samhället ska fungera. Vi kan inte ta tillit, transparens och objektivitet för givna, utan måste aktivt både se vårt eget ansvar, och ge kvalificerade råd till klienter så att de kan minimera sina risker. Dessutom är min erfarenhet att de allra flesta tycker om att diskutera de här frågorna. Det handlar om etik, moral, knepiga situationer och hur vi förhåller oss till varandra och våra uppdrag. Och nästan ingen vill släppa in gängen, utan tvärtom är efterfrågan stor efter hjälp att hålla emot.  

Victoria von Uexküll
Generalsekreterare för Institutet Mot Mutor

Victoria von Uexküll är generalsekreterare för Institutet Mot Mutor och har en bakgrund som advokat, sakkunnig på Konkurrensverket och koncernansvarig för antikorruptionsarbetet på Vattenfall. Hon har lång erfarenhet av antikorruptionsfrågor och samverkan med näringslivet och andra samhällsaktörer.