Därför blir du en bättre advokat av att läsa skönlitteratur

Att förbereda sig för livet som hund

Som många andra jurister (och icke-jurister) tillbringade jag flera kvällar framför tv:n med SVT:s dramaserie Hundarna, som skildrar livet för en grupp brottmålsadvokater. I sitt arbete med att försvara gängmedlemmar, mordmisstänkta barn och våldtäktsåtalade ställs de fiktiva advokaterna ibland inför vad som framstår som i princip omöjliga moraliska dilemman. Som tittare får man sin dagliga dos tv-underhållning, samtidigt som man våndas över den etiska rävsax som karaktärerna har fastnat i. Hur, tänkte jag ofta under dessa TV-kvällar, förbereder man advokater för den här typen av situationer där det är tydligt att blotta paragrafkännedomen inte räcker till? Ett möjligt svar som jag vill föreslå här är läsning, och inte vilken läsning som helst, utan läsning av skönlitteratur.

Romaner, dikter och noveller skildrar samma verklighet som advokaterna hanterar i sin yrkesverksamhet. De gör dock detta ur perspektiv som ofta förblir dolda när advokaterna närmar sig denna verklighet med rättskällornas tunnelseende. Lite tillspetsat skulle det kunna sägas att juridikens uppgift är att få hela världen att rymmas i en bok – lagboken – medan skönlitteraturen har gränslösa möjligheter att omfatta världen i all dess komplexitet i ett oändligt antal böcker. Just därför att juridiken och skönlitteraturen är förankrade i samma värld kan skönlitteraturen hjälpa advokater att bli varse verklighetens nyanser och spänningar som ligger gömda bakom paragrafer och prejudikat.

Varför skönlitteratur?

Forskningen har lyft fram flera positiva effekter av läsning av skönlitteratur. Vad som ofta framhävs är skönlitteraturens förmåga att framkalla empati och identifiering i förhållande till andra. Samtidigt kan skönlitteraturen hjälpa enskilda att betrakta sig själva och sin egen situation på avstånd. Romaner, berättelser och poesi öppnar helt enkelt läsarnas ögon för nya perspektiv och visar på olika sätt att tänka och vara. Genom att väcka starka känslor – både positiva och negativa – kan skönlitteraturen motivera läsare att förändra sitt beteende eller sina synsätt. Med hjälp av skönlitteratur blir det möjligt att ifrågasätta gamla och inrotade föreställningar om världen och andra. Skönlitteraturen kan också erbjuda inspirerande förebilder – både som människa och som advokat. Särskilt genom att läsa om fiktiva juristers liv och gärning kan advokater reflektera över dessa karaktärer som möjliga förebilder – eller tvärtom identifiera vilken slags advokattillvaro de helst vill undvika.

Skönlitteraturen kan således bidra till att öka advokaters förståelse för andra människor och deras världsåskådningar. Den kan också hjälpa till att introducera komplexa koncept och dilemman inom advokat­yrket. Vidare kan skönlitteraturen framkalla personlig och yrkesmässig reflektion och därigenom förbättra förmågan att tänka kreativt om sin roll och sin yrkesinlärning. Överlag kan skönlitteratur främja ett mer kritiskt, kreativt och öppensinnat angreppssätt och förbereda advokater för komplexa och varierande situationer i arbetet. Skönlitteratur kan särskilt erbjuda insikter i hur människor från andra kulturer och bakgrunder lever och förstår sina liv. Detta är särskilt relevant för advokater som i sin yrkesverksamhet kommer i kontakt med och ska biträda personer med olika bakgrunder. Skönlitteratur kan således främja förståelse för kulturella, sociala och ekonomiska skillnader och uppmuntra reflektion över ens egen position i samhället.

Skönlitteratur kan också hjälpa advokater att se bortom den ytliga förståelsen av juridiken som en samling paragrafer i lagboken och i stället uppleva rätten som en del av det bredare samhället och kulturen. Inkludering av området ”lag och rätt” i Sveriges kulturkanon vid sidan av dikter, prosa och andra konstverk visar att juridiken är tätt sammanknuten med övriga kulturyttringar. Skönlitteraturen gör det möjligt för advokater att betrakta juridiken utifrån – alltså från det perspektiv som de flesta människor har i förhållande till den. Vidare kan skönlitteraturen uppvisa olika idéer och bilder om juridik och erbjuda alternativ till juristernas visioner om världen. Vissa fiktiva rättssystem kan framställa juridiken som en negativ, och inte enbart positiv, kraft. Som vi kommer att se nedan blir juridikens destruktiva potential särskilt synlig i dystopiska skildringar av samhällen där grundläggande rättsstatliga värden har satts ur spel.

Skönlitteraturens förmåga att synliggöra rättssystemets mänskliga dimensioner är en annan viktig aspekt. Romaner, noveller och poesi kan hjälpa advokater att få en bättre förståelse för juridikens konkreta mänskliga element som annars kan hamna i de traditionella rättskällornas skugga. På detta sätt kan skönlitteraturen ”humanisera” advokater. Skönlitteraturen hjälper också advokater (och alla andra för den delen) att utveckla sin litterära fantasi, vilket utgör ett viktigt komplement till rationell argumentation.

Därtill kan läsning av skönlitteratur ha en positiv verkan på en ännu mer grundläggande nivå, nämligen på de för advokatyrket helt fundamentala läs- och skrivförmågorna. Läsning av skönlitteratur kan hjälpa läsaren att bli en bättre skribent. Genom att läsa skönlitteratur kan advokaterna således slipa förmågan att uttrycka sig stilsäkert och begripligt, vare sig det handlar om stämningsansökningar till domstol eller sms till klienter.

Från outsiders till advokater – några lästips

Vilka romaner, noveller eller diktsamlingar ska man då som advokat plocka fram för att förkovra sig? Här finns förstås inget rätt eller fel svar – eller det beror helt enkelt på, som vi jurister gillar att säga. Det finns lika många lämpliga lästips som det finns advokater. För att ändå erbjuda inledande inspiration väljer jag här att lyfta fram några skönlitterära titlar där juridiken och/eller jurister har en framträdande roll. Avsikten är just att inspirera och ge förslag, inte att upprätta någon skönlitterär kanon för advokater.

En given litterär kategori av intresse är verk som skildrar advokater både i deras yrkesutövning och utanför den. Genom att följa fiktiva advokaters arbete kan man få inblick i hur ens påhittade kollegor hanterar olika yrkesroller och de utmaningar de medför. Samtidigt reflekterar de rättsliga problem som litteraturens advokater sysselsätter sig med också ofta mer storskaliga samhällsfrågor. En superklassiker i denna genre är Harper Lees Att döda en härmtrast (även översatt som Dödssynden) (1960) där advokaten Atticus Finch, verksam i 1930-talets amerikanska söder, tar på sig uppdraget som försvarare för en svart man misstänkt för att ha våldtagit en vit kvinna. Genom att följa Finchs arbete får läsaren en inblick i det amerikanska samhällets rasistiska strukturer både inom och utanför rätten. En annan roman där en advokats värv är tätt invävt i rådande spänningar i samhället är Louise Kennedys Över gränsen (2022, sv. 2023), som utspelar sig i Nordirland på 1970-talet mot bakgrund av den pågående konflikten mellan katoliker och protestanter. Romanen skildrar förhållandet mellan en ung katolsk kvinna och en äldre, gift protestantisk advokat, som i sitt arbete försvarar misstänkta IRA-medlemmar. Kennedys roman vittnar om hur en advokats elementära yrkesövning kan påverkas av och bli farligt sammanflätad med laddade samhällsförhållanden. Den som vill få inblick i mer moderna advokaters vardag kan i stället ge sig i kast med Sally Rooneys roman Intermezzo (2024), som följer en ung advokats arbete och struliga sällskapsliv i dagens Dublin.

Med en särskilt stor behållning borde svenska advokater kunna ta del av den resa från barndom till livet som medelålders advokat som tecknas i Torbjörn Flygts trilogi om Johan Kraft. Läsaren får följa hur sonen till en ensamstående arbetarmamma (Underdog, 2001) tar sig genom juristutbildning och notarietjänstgöring (Outsider, 2011) för att till slut bli advokat med egen verksamhet (Slugger, 2022). Johan Krafts resa är framför allt en klassresa och kan erbjuda både igenkänning och nya insikter för advokater med varierande bakgrunder. En annan roman där advokatyrkets klassdimensioner står i centrum är Marie NDiayes Min är hämnden (2020, sv. 2022), där huvudkaraktären maître Susane likt Johan Kraft har arbetarklassbakgrund, vilket också har fått henne att känna sig som en juridisk outsider. När maître Susane får uppdraget som försvarare till en kvinna som dödat sina barn tror hon sig känna igen sin klients välbärgade make från ett avgörande ögonblick i sin egen barndom. Frågor om klass och maktförhållanden genomsyrar – på ett omvänt sätt – även relationen mellan maître Susane och hennes hembiträde Sharon, en papperslös migrant vars familj Susane anstränger sig för att hjälpa rättsligt. Skönlitteraturen kan således synliggöra klassamhällets dynamiker, som både kan spegla advokaters egna livsresor och ha bäring på deras förhållanden till sina klienter.

Samtidigt som skönlitteratur kan främja advokaters personliga och yrkesmässiga självreflektion kan den även hjälpa till att rikta blicken utåt för att bättre förstå de människor som de möter i sitt arbete. Sällan beskrivs en författares egna sammanstötningar med lagens långa arm så rättframt som i de två diktsamlingar som den dansk-palestinska poeten Yahya Hassan (1995–2020) hann publicera under sitt korta liv och ännu kortare karriär. Samtliga dikter i samlingarna Yahya Hassan (2013, sv. 2014) och II (2019, sv. 2020) är skrivna med versaler och saknar skiljetecken. Poeten skildrar sina konfrontationer med sociala och rättsvårdande myndigheter i dikter med titlar som TVÅNGSOMHÄNDERTAGEN, ANHÅLLEN, KONTAKTFÖRBUD, HÄKTNINGSFÖRHANDLING och FÄNGELSERUTIN. Dikterna provocerar – särskilt den juridiskt skolade – och erbjuder ett sällsynt inifrånperspektiv på vård­anstalter, häkten och fängelseceller i en tid där svenska anstalter fylls av unga lagförbrytare.

Ekon av egna erfarenheter finns även i Linda Boström Knausgårds Oktoberbarn (2019) som öppnar ett fönster in i den annars slutna världen av psykiatrisk tvångsvård. På motsvarande sätt ger Édouard Louis Våldets historia (2016, sv. 2017) en inblick i det komplexa känslomässiga, kroppsliga och rättsliga efterspelet av en våldtäkt och ett mordförsök. Skönlitteratur kan således göra det möjligt att betrakta rättssystemets makt över människor från såväl offrets som förvarets perspektiv. En bok där huvudpersonen lyckas glida under lagens radar, men där lagens blotta existens genomtränger hela berättelsen, är Annie Ernaux Omständigheter (2000, sv. 2022), som skildrar hennes illegala abort i 1960-talets Frankrike. Även om författaren slipper undan rättsliga konsekvenser för den olagliga aborten vittnar boken om det fysiska och psykiska pris som kvinnor får betala i samhällen där de saknar rättslig kontroll över sina kroppar.

Vissa verk har paralleller till verkliga brott och frammanar fiktiva världar där brutala våldsdåd belyses genom röster som annars riskerar att förbli tysta. I Kärlekens Antarktis (2018) skildrar Sara Stridsberg ett grymt styckmord på en kvinna – som efter sin död är romanens berättare. Romanens brott har likheter med styckmordet i det uppmärksammade da Costa-fallet och Stridsberg låter mordoffret föra fram berättelsen och ge sitt perspektiv på det som skett. En annan roman med ekon av en verklig tragedi är Majgull Axelssons Svalors flykt (2023) som har inspirerats av det uppmärksammade fallet med Lilla hjärtat. Även i romanen har ett litet barn hittats död hos sina biologiska föräldrar efter att domstolen beslutat att flytta barnet dit från ett fosterhem. Romanen följer efterverkningarna av dödsfallet, bland annat från offrets storasysters perspektiv. Hon drömmer om att skapa sig ett självständigt liv bortom våld och fosterfamiljer. Kammarrättsdomaren som beslutade att flytta barnet tillbaka till de biologiska föräldrarna figurerar också i romanen och konfronteras med konsekvenserna av sitt beslut.

Skönlitteraturen kan också göra det möjligt att se rätten i sig ur ovanliga perspektiv. Den som vill få en chans att betrakta bekanta juridiska begrepp i nytt ljus kan vända sig till Ida Börjels diktsamling Konsumentköplagen: juris lyrik (2008). Precis som titeln antyder är samlingen uppbyggd av paragrafer i en konsumentköplag – som dock markant skiljer sig från sin namne i lagboken. I sina dikter skapar Börjel nya nyanserade innebörder för begrepp som ”köpare”, ”säljare”, ”vara”, ”fel”, ”risk” och ”dröjsmål”. Därigenom synliggör poeten konsumentköplagens värdsliga dimensioner som annars riskerar att förbli dolda bakom paragrafer.

Vidare kan skönlitteratur vara en värdefull tillgång när samhällen – och inte minst advokaterna – tvingas ta itu med de snabba teknologiska och vetenskapliga framstegen. När juridiken har svårt att hinna ikapp verkligheten finns ofta tankeväckande perspektiv att hämta i fiktiva skildringar av samhällen där samtida teknikutvecklingar har dragits till sin spets. I fråga om sociala medier skildrar Dave Eggers roman Circle (2013, sv. 2014) en värld där ett kaliforniskt it-företag – ofta kusligt likt sina verkliga motsvarigheter – växer till att övervaka varenda vrå av individers liv. Andra romaner tecknar mångbottnade bilder av mer avlägsna framtidsvisioner såsom kloning och AI i form av människoliknande robotar. I Kazuo Ishiguros roman Never let me go (2005) utmålas på ett lågmält drabbande sätt ett samhälle där kloning av människor har blivit verklighet, men där klonerna inte kan förvänta sig samma rättigheter som sina mänskliga förlagor. De samhälleliga och moraliska implikationerna av AI blir i sin tur synliga i Ian McEwans Maskiner som jag (2019) där människoliknande robotar har introducerats i samhället. Precis som för klonerna i Never let me go, väcker romanen komplexa frågeställningar kring rättigheter för robotar som ser ut och beter sig som människor.

I en tid där demokratin och respekten för den internationella rätten rubbas runtom i världen kan blicken riktas mot fiktiva samhällen där grundläggande rättsstatliga värden satts i gungning. Här har förstås vissa kända dystopier sin obestridliga plats. I takt med demokratins pågående globala tillbakagång har verk som George Orwells 1984 (1949, sv. 1950), Ray Bradburys Fahrenheit 451 (1953, sv. 1958) och Margareta Atwoods Tjänarinnans berättelse (1985, sv. 1986) fått förnyad uppmärksamhet och aktualitet. Framför allt Atwoods skildring av en totalitär stat där kvinnorna har förlorat kontrollen över sina kroppar och reproduktion har kommit att resonera kraftfullt till följd av inskränkningar av aborträtten i flera länder. Från ett svenskt perspektiv kan det vara särskilt intressant att ge sig i kast med Karin Boyes Kallocain (1940), där författaren målar upp en totalitär dystopi flera år innan sina internationellt mer kända manliga kollegor Orwell och Bradbury.

En mer sentida, men inte mindre skrämmande, dystopi finner vi i Paul Lynchs roman Profetens sång (2023, sv. 2024), som skildrar ett framtida Irland som fallit under ett totalitärt styre. Läsaren får följa fascismens frammarsch genom en fyrabarnsmamma och forskare vars make förs bort av en nyinrättad säkerhetstjänst. Gradvis omkullkastas hela hennes liv allteftersom rättsstaten fortsätter att krackelera. Samhällets grundläggande värderingar står på spel även i Märket (2021, sv. 2023) av Fríða Ísberg, där teknisk utveckling har gjort det möjligt att ”empatitesta” människor. I framtidens Island får de som klarar testet en ”märkning” som bevis på sin duglighet som medborgare, medan de som misslyckas hamnar i samhällets utkant. Romanen utspelar sig inför en stundande folkomröstning om att göra empatitestet obligatoriskt och läsaren möter karaktärer med motsatta åsikter i frågan. När konstitutionell demokrati kapsejsar världen över utgör alltså dystopiska klassiker som Kallocain och 1984 samt nyare verk som Profetens sång och Märket givande utgångspunkter för en reflektion över det svenska systemets motståndskraft.

Den som dras till mer realistiska skildringar av svåra samhällsförhållanden kan i dessa orostider bekanta sig med Hans Falladas verklighetsbaserade roman Ensam i Berlin (1947, oavkortad 2011, sv. 1948, 2012). Romanen skildrar ett tyskt pars motstånd mot nazister under andra världskriget efter att deras son stupat på fronten. Läsaren får möta ett brokigt galleri av samtida karaktärer i denna tegelsten som belyser förhållandet mellan rätt och moral i ett samhälle där lagarnas innehåll står i strid med allmänna etiska principer.

Vidare kan det vara berikande för advokater att läsa skönlitterära verk som inte enbart behandlar rättsliga teman utan även själva har gett upphov till rättslig debatt. Ett exempel på en sådan roman är Vigdis Hjorths Arv och miljö (2016, sv. 2018) som inrymmer en mängd juridiska dimensioner. Romanens huvudkaraktär har brutit kontakten med sin familj, eftersom de inte har tagit hennes anklagelser om att hennes pappa begick incest mot henne på allvar. Mot denna bakgrund blossar en arvstvist upp inom familjen. Förutom att beröra rättsliga teman blev också själva romanen föremål för rättslig och etisk debatt i Norge. Familjen i romanen visade sig vara baserad på författarens egen familj och familjemedlemmarna menade att bokens påståenden om incest inte stämde. Hjorths syster skrev en egen bok som svaromål, och hennes mamma krävde ersättning för kränkning av rätten till privatliv från en teater som skulle sätta upp romanen som pjäs. Mottagandet av Arv och miljö väcker alltså även frågor om autofiktionens rättsliga gränser.

Ett annat sätt att belysa förhållandet mellan litteratur och verklighet är att plocka fram romaner som har förbjudits och censurerats i olika tider och delar av världen. Vilka böcker som har bannlysts berättar om värderingar i de samhällen där de har förbjudits. Framför allt vittnar censur av böcker om skönlitteraturens kraft och kastar avslöjande ljus på frågor om rätt och moral i de samhällen som har svartlistat dem. Flera av de romaner som hittills nämnts (Att döda en härmtrast, Tjänarinnans berättelse, 1984, Fahrenheit 451 och Never let me go) har faktiskt varit föremål för förbud runt om i världen.

Skönlitteratur redan på juristutbildningar

Hur ska man då få advokaterna att läsa mer skönlitteratur? Jag tror att man måste börja tidigare, redan i tiden innan de har blivit advokater, eller ens jurister. Jag vill till och med påstå att läsning av skönlitteratur borde bli ett inslag i juristutbildningen. Det som sagts om skönlitteraturens glädje och nytta för advokater gäller i samma mån redan för juridikstudenter, varav många är just blivande advokater. Det finns olika sätt att göra läsning av skönlitteratur till en del av juristutbildningen. Det kan organiseras frivilliga eller obligatoriska bokcirklar antingen inom eller vid sidan av programmets kurser. Vissa undervisningsmoment eller examinationer kan baseras på skönlitterära verk. Vidare erbjuder vissa universitet rentav hela kurser om förhållandet mellan juridik och skönlitteratur (och annan fiktion).

Inspiration i detta sammanhang kan hämtas från Handelshögskolans arbete med skönlitteratur. Där får studenter en möjlighet att läsa ett antal skönlitterära verk under ett läsår inom ramen för bokcirkeln Literary Agenda. Deltagarna delas upp i mindre grupper som samlas för att diskutera böcker under ledning av högskolans personal. En motsvarande bokcirkel på en frivillig basis skulle kunna införas också på juristutbildningar. De mer ambitiöst lagda kan även inspireras av bildningsprojektet som Leif Alsheimer genomförde vid Internationella handelshögskolan i Jönköping på 1990- och 2000-talet. Studenterna på det affärsrättsliga programmet gick en obligatorisk ”core curriculum-kurs” (även kallad ”bildningsworkshop”) som bestod av inte mindre än 120 verk som studenterna läste under sin fyraåriga utbildning vid sidan av övriga kurser. Detta innebar alltså läsning av i snitt 15 extra böcker eller andra texter per termin! Förutom skönlitteratur innehöll litteraturlistan även samhällsvetenskaplig och humanistisk litteratur av tänkare såsom Machiavelli och Arendt. Enligt Leif Alsheimer var kursens syfte att göra studenterna till ”hela människor”, i stället för att enbart producera specialister i affärsrätt. Målet var att ”bilda” studenterna, i stället för att ”enbart utbilda” dem. Detta är något som borde ge gen­klang även hos dagens advokater verksamma inom såväl affärsjuridik som andra områden.

Att införa läsning av skönlitteratur som ett frivilligt inslag i juristutbildningar borde inte vara kontroversiellt. Men risken finns då att de som främst lockas till läsecirklar är de som sedan tidigare hyser intresse för skönlitteratur. Den svårare utmaningen är att nå ut till de studenter vars läsvanor än så länge är begränsade till kurslitteratur. Kanske kan det till och med vara så att läsning av skönlitteratur borde bli ett obligatoriskt element i juristutbildningar? Man behöver såklart inte ha någon alsheimersk ambitionsnivå, men att smyga in några skönlitterära titlar i grundkursernas litteraturlistor borde gå an. Som just exemplet med Hundarna visar är många av de svåraste utmaningarna i advokatyrket sådana som inte kan lösas enbart genom en lusläsning av Ekelöfs Rättegång-serie.

Avslutning

Alla som någonsin har följt en rättegång vet att verkligheten ofta överträffar dikten. Genom att läsa skönlitteratur menar jag emellertid att advokater och andra jurister kan bli bättre utrustade för att möta denna oförutsebara och brokiga verklighet. Skönlitteratur kan utveckla advokaters förståelse för världen som juridiken verkar i samt för vad juridiken (och jurister) gör med världen. Skönlitterära berättelser gör det möjligt att betrakta rättssystemets makt över människor både från perspektivet av jurister som utövar denna makt och från synvinkeln av de individer som i praktiken får bära rättskipningens faktiska följder. Det är framför allt den sistnämnda kategorin som advokater ofta möter i sitt arbete. Oavsett om det handlar om att leva sig in i den inre världen av ett våldtäktsoffer i Våldets historia, se verkligheten genom en tvångsvårdad fyrabarnsmammas ögon i Oktoberbarn eller följa brottmålsprocessen ur den unge frihetsberövades synvinkel i Yahya Hassans dikter erbjuder skönlitteraturen möjlighet att uppleva juridiken och dess kraft på ett sätt som annars skulle vara svårfångat. Det är inte heller bara juridiken som genom skönlitteraturen kan framträda i ett nytt ljus, utan hela världen och alla vi som befolkar den.

Anni Carlsson
Jur. dr i konstitutionell rätt

Anni Carlsson är jur. dr i konstitutionell rätt och verksam som forskare och lärare på institutionen för operativ juridik och folkrätt vid Försvarshögskolan.