Ett glödhett område med oroande tendenser

Den sociala barnavården, alltså socialtjänstens arbete med att ge stöd och skydd till barn och familjer, och tvångsomhändertaganden av barn med stöd av LVU, är i dag ett hett ämne, konstaterade Pernilla Leviner och Anders Hagsgård. Skandaler som Lilla hjärtat, kombinerat med en ökad gängkriminalitet som involverar barn och unga, är viktiga förklaringar.

Pernilla Leviner och Anders Hagsgård inledde med en historisk exposé, där de bland annat kunde konstatera att barnavården i Sverige under 1900-talet utvecklades från att fokusera på repression och kontroll av ”vanartiga” barn, till barns behov och principen om barnets bästa. De bjöd också på en internationell jämförelse och pekade på att den svenska barnavården generellt har präglats av ett brett uppdrag med låga trösklar in, fokus på frivillighet och förebyggande insatser och att ursprungsfamiljen tillmäts en stor betydelse.

– Ibland säger man att det svenska systemet har en väldigt stark föräldrarätt. Det kanske man kan säga på ett sätt, men jag skulle snarare vilja beskriva det som att det har funnits en stor tilltro till att familjer och föräldrar med lite stöd av staten ska kunna klara av livet och ta hand om sina barn på ett bra sätt, förklarade Pernilla Leviner och fortsatte:

–  Att ge upp på föräldrar har i någon mån varit att ge upp på idén om välfärdsstaten.

Mot denna bakgrund riktade Pernilla Leviner och Anders Hagsgård sedan blickarna mot dagens situation och framtiden. De konstaterade att det i dag pågår ett febrilt lagstiftningsarbete på området. Pernilla Leviner beskrev två huvudsakliga spår i lagstiftningen: dels försöker lagstiftaren förebygga fler tragiska händelser som Lilla hjärtats död, dels vill man bekämpa gängkriminaliteten och barns inblandning i den. 

Anders Hagsgård berättade om de utredningar han har varit involverad i.

– Kärnan i det reformarbete som jag varit och är med i tycker jag är en ökad betoning på stabilitet och kontinuitet snarare än att prioritera återförening med ursprungsfamiljen, sa Anders Hagsgård, som också såg en tydlig förskjutning från frivillighet till tvång i barnavården.

Lagstiftningsarbetet går i en mycket snabb takt, vilket gör det svårt även för experter att få någon överblick, konstaterade Anders Hagsgård. Just nu leder han en utredning med namnet Stärkt barnrättsperspektiv i LVU, som bland annat tittar på om möjligheterna att omhänderta barn och unga som växer upp i hem med hedersrelaterat förtryck eller med en nära koppling till organiserad brottslighet ska utökas.

Utredningen har många frågor på sitt bord. En av dem är att utredningen ska lämna förslag på att åklagare ska ges en möjlighet att omedelbart omhänderta barn. Anders Hagsgård berättade att det i utredningens undersökning och kontakt med aktörer på området ännu inte har framkommit några skäl för att införa en sådan möjlighet, men enligt direktiven ska förslag ändå läggas fram.

Pernilla Leviner, som är utsedd som expert i utredningen, konstaterade att det är problematiskt att direktiven innehåller ett sådant uppdrag, att lämna förslag ”oavsett ställningstagande i sak”.

Pernilla Leviner och Anders Hagsgård pekade på en rad problem med den långa raden utredningar och de många lagförslag som läggs fram. Ett är förstås själva mängden och bristen på koordination i arbetet. Men de upplever också att det saknas en verklig analys av vilka problemen är, innan man ger sig på lösningarna. Dessutom märks en sammanblandning av straffrätt och socialrätt, exemplifierad bland annat av idén om att låta åklagare besluta om omhändertagande, men också generellt användandet av mer insatser utan samtycke.

Generellt pekade de båda också på att en förskjutning mot mer tvång och kontroll riskerar att minska tilliten till systemet. Då har också förtroendet för socialtjänsten redan naggats i kanten genom den desinformationskampanj som spritts under senare år, med påståenden om att socialtjänsten kidnappar muslimska barn. [1]

– Vad innebär det för barns möjligheter att få stöd och skydd om föräldrar och barn inte har tillit till att man kan få stöd och skydd? Kommer det innebära att man drar sig undan mer och att barn därmed inte får de insatser som de har behov av? frågade Pernilla Leviner.

1 Denna desinformationskampanj har efter detta föredrag hölls återigen aktualiserats med anledning av en dokumentär som Al Jazeera publicerat som handlar om att svenska myndigheter omhändertar barn i familjer med utländsk härkomst utan legitima skäl.