Hård kritik mot förslag om säkerhetszoner

Förslaget om att ge polisen ökade befogenheter att kroppsvisitera personer och genomsöka transportmedel för att söka efter bland annat vapen inom ett geografiskt avgränsat område, säkerhetszon, presenterades i en departementspromemoria i december. Lagförslagen togs emot positivt av Polisen och Åklagarmyndigheten, men kritiserades hårt av en rad andra remissinstanser. 

Trots remisskritiken valde regeringen att gå vidare med förslaget till Lagrådet, som även det har starka invändningar. Lagrådet anser, precis som många remissinstanser, att beredningstiden varit alltför kort. Lagrådet tar särskilt upp den rekordsnabba hanteringen från lagrådsremiss den 8 februari via yttrande från Lagrådet den 15 februari, till planerad proposition den 20 februari. ”Om den av regeringen uppställda tidplanen vidhålls ger regeringen sig själv en så kort tid för begrundan av Lagrådets yttrande att granskningen framstår som endast en formalitet”, skriver Lagrådet.

Lagrådet ifrågasätter också om förslaget, så som det är utformat, lever upp till de krav på rättssäkerhetsgarantier som kan ställas. Detta gäller särskilt möjligheten att överklaga ett beslut om säkerhetszoner. Här talar mycket för att besluten borde prövas av domstol, anser Lagrådet, som också anser att regler om säkerhetszoner bör tidsbegränsas.

Bland de kritiska remissinstanserna finns Advokatsamfundet, som avstyrker förslaget om säkerhetszoner. Enligt samfundet kan systemet varken anses behövligt eller nödvändigt. Den förväntade nyttan står inte heller i proportion till den risk för ökad stigmatisering, ökad diskriminering och minskat förtroende för polisen som på goda grunder kan antas bli effekten av ett sådant system. 

Justitiekanslern, JK, avstyrker också förslaget. ”Klart är att regleringen lämnar ett mycket stort utrymme för subjektiva bedömningar, som i efterhand kommer att vara svåra att ifrågasätta. Även med beaktande av föreslagna avgränsningar och kontrollmöjligheter är det därför högst tveksamt om förslaget är förenligt med det skydd mot godtyckliga ingripanden som uppställs i regeringsformen och Europakonventionen”, skriver JK, som också efterlyser ett mer systematiskt angreppssätt från lagstiftarens sida när det gäller nya maktbefogenheter för staten.

Även JO säger nej till säkerhetszoner och skriver bland annat att promemorians förslag ”innebär en begränsning av enskildas grundläggande fri- och rättigheter och det finns farhågor om långtgående negativa konsekvenser. Behovet av åtgärderna kan ifrågasättas”. Bland kritikerna finns också Svea hovrätt, Institutet för mänskliga rättigheter och organisationen Civil Rights ­Defenders. 

Idén om säkerhetszoner kommer ursprungligen från Danmark. Sedan 2004 har den danska polisen enligt § 6 politiloven möjlighet att besluta om det som har kommit att kallas för visitationszoner. Enligt reglerna får polisen visitera personer som befinner sig i en visitationszon i brottsförebyggande syfte, alltså utan konkret brottsmisstanke. Beslutet om att införa en visitationszon fattas av politidirektøren, som är högste chefen i det aktuella polisdistriktet, eller den som denne bemyndigar.