Beslut från disciplinnämnden

Bakgrund

Advokat A, med verksamhet i X-stad, är offentligt biträde för en asylsökande och har företrätt denna inför Myndighet X i Y-stad. Han har genom avtal förbehållit sig rätten att av klienten ta emot ersättning för sådana kostnader för utlägg och tidsspillan som inte ersätts av allmänna medel.

Anmälan

Myndighet X har i anmälan till Advokatsamfundet riktat anmärkningar mot A och anfört i huvudsak följande. A har tillsammans med fullmakt gett in ett uppdragsavtal, som han slutit med den asylsökande. Av avtalet framgår bl.a. följande:

4. Ersättning

Eftersom klienten önskar att advokat A ska företräda henne i ärendet hos Myndighet X är både parterna medvetna om att Myndighet X inte betalar mer än 3 timmars tidspillan har parterna kommit överens om att klienten betalar en summa om 20 000 kronor för varje tillfälle som advokat A åker till Y-stad för att närvara vid utredningar, förhandlingar eller liknande. Summan omfattar hans kostnader för att åka till Y-stad, förlorad arbetstid, ersättning för resor och eventuella boenden eller liknande.

Av Sveriges advokatsamfunds vägledande regler om god advokatsed framgår följande:

4.4.2 En advokat får inte för arbete, som omfattas av uppdrag såsom offentlig försvarare, biträde enligt rättshjälpslagen, eller annat rättsligt biträde av klienten eller annan förbehålla sig eller ta emot arvode eller annan ersättning utöver den ersättning som fastställs av vederbörande myndighet, om annat inte följer av lag.

Regeln hindrar inte att en advokat i enlighet med 21 kap. 10 § femte stycket rättegångsbalken och 29 § rättshjälpslagen får förbehålla sig och ta emot skälig ersättning för tidsspillan och utlägg, som enligt 21 kap. 10 § fjärde stycket rättegångsbalken och 27 § rättshjälpslagen inte omfattas av biträdets rätt till ersättning. Regeln omfattar alla typer av förordnanden som rättsligt biträde.

Myndighet X gör bedömningen att det är oskäligt att i förväg avtala om att en asylsökande ska betala ett fast pris för resor som inte ersätts genom rättshjälpslagen. Myndighet X anser vidare att det avtalade beloppet i sig är oskäligt och överstiger kraftigt faktiska resekostnader och tidsspillan mellan X-stad och Y-stad. Att kräva ett så stort belopp av en asylsökande kvinna med barn som enligt egen uppgift saknar egna medel är dessutom oetiskt av advokaten.

Myndighet X har gett in en kopia på en fullmakt samt ett uppdragsavtal.

Advokatens yttrande

A har tillbakavisat anmärkningarna och anfört i huvudsak följande. 

Med säte i X-stad har han i aktuellt ärende gällande asyl företrätt sin huvudman inför Myndighet X i Y-stad. Huvudmannen har särskilt begärt honom i ärendet och bestämt önskat att han ska vara närvarande vid utredning i Y-stad. Med anledning av detta har han sökt lösa frågan och bl.a. föreslagit mer lämpliga alternativ. Han har efterfrågat Myndighet X:s godkännande om att få närvara per videolänk, vilket inte skulle innebära några extra kostnader för klienten. Myndighet X har dock inte godkänt närvaro per videolänk eller andra lösningar.

För klienten har det varit mycket viktigt att företrädas av honom och att han närvarar. Han informerade klienten om att Myndighet X inte ersätter tidsspillan överstigande tre timmar varefter de kom överens om att klienten skulle betala 20 000 kr för resor och spilltid för närvaro vid utredningar och förhandlingar m.m. Klienten, inte han, var mycket tydlig med att hon ville att det skulle avtalas om en fast summa. Med anledning av detta slöts det ett avtal. Han har hela tiden varit transparent och avtalet har skickats in till Myndighet X avsiktligen för att visa hur Myndighet X:s godtyckligt tillämpade rutiner drabbar klienter. 

Målet har ännu inte slut­handlagts hos Myndighet X. Pengarna finns ännu på klientmedelskontot och under förutsättning, och mot förmodan, att det avtalade skulle resultera i mindre kostnader så är det en självklarhet att mellanskillnaden avräknas och återlämnas till klient.

Vid en föregående dialog med Myndighet X förde han fram alternativen att Myndighet X skulle stå för kostnaderna, godkänna videolänk eller ytterst substitution. Myndighet X nekade detta samtidigt som klientens vilja gällande saken var mycket tydlig och orubblig. Klienten var fast bestämd om att hon ville att just han skulle komma till Y-stad och inte annan advokat. Klienten fick information från Myndighet X om att hon på sådant sätt som gjorts kan avtala med advokat om personlig närvaro i Y-stad mot betalning. Även han erhöll information från Myndighet X om att han kan avtala med klient om närvaro mot att klienten betalar för detta.

I det aktuella fallet har någon ersättning för arbete ut­över det som omfattas av uppdraget som offentligt biträde givetvis inte debiterats. En advokat får förbehålla sig och ta emot skälig ersättning för tidsspillan och utlägg i den mån detta inte omfattas av biträdets rätt till ersättning. Den i det aktuella ärendet avtalade ersättningen är skälig och till och med lågt räknad beaktat den tid som en resa från X-stad till Y-stad tar och de resekostnader detta medför. Som exempel tar en tågresa tur och retur till Y-stad ungefär tio timmar. För det fall resa sker med nattåg tar enkel resa ungefär sju timmar. Till detta tillkommer kostnader för tågbiljett och eventuellt hotell. Därutöver ska även beaktas resa från Z till X-stads Central och resa från Y-stad C till Myndighet X fram och tillbaka. Förutom resor m.m. förekommer det alltid väntetid då det är omöjligt att hitta tåg som matchar den precisa tiden för utredning.

Myndighet X har anfört att den avtalade ersättningen ska anses klandervärd med hänsyn till den omständigheten att klienten är en asylsökande kvinna. Med hänsyn till advokatsekretessen avser han inte diskutera klientens finansiella möjligheter. Att klienten är kvinna och asylsökande har ingen bäring på bedömningen av ersättningens skälighet. Det har varit klientens klara vilja att han ska företräda henne och att han ska närvara i Y-stad. Förutsättningarna har hela tiden stått klara för klienten.

Han har sedan tidigare aktivt fört fram åsikter kring Myndighet X:s hantering av det fria advokatvalet för klienter och den rådande problematik som finns avseende detta. Kritiken och den klara ståndpunkt som han har i de berörda frågorna har framförts i olika forum men även förmedlats direkt till chef, ansvarig på verket samt berörda handläggare. Han har även, tillsammans med andra kollegor, upplyst Advokatsamfundet om denna allvarliga problematik. Hans roll och engagemang i dessa frågor har givetvis skapat irritation på Myndighet X kring honom som person, men har varit ytterst nödvändigt med hänsyn till de rättssäkerhetsbrister som Myndighet X:s agerande medfört för klienter. Ärendet står präglat av detta.

Ärendets handläggning

Vid sammanträde den 12 december 2023 beslutade en prövningsavdelning inom Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd att hänskjuta ärendet till Advokatsamfundets disciplinnämnd och förelägga A att yttra sig över följande:

– Hade du begärt förhandsbesked från Myndighet X huruvida merkostnaderna skulle kunna täckas av allmänna medel eller ej?

Advokatens svar

A har i yttrande framfört i huvudsak följande. Myndighet X ringde upp honom initialt och uppgav att inga merkostnader ersätts. Han försökte då nå lösningar genom att diskutera saken med Myndighet X och ifrågasätta beslutet. Myndighet X hade dock en bestämd åsikt i frågan. Förhandsbesked meddelades således därmed när frågan ställdes. 

Myndighet X gav samma information till klienten och informationen var att merkostnader inte kommer att ersättas och att klienten kan välja att själv betala om hon absolut önskar att företrädas av A.

Förfarandet från Myndighet X:s sida har varit detsamma i många andra ärenden. Han har fått ett tiotal beslut av snarlikt slag. Liknande fall har också tidigare kommunicerats till Advokatsamfundet och flera samtal har även ägt rum med Advokatsamfundet om detta problem.

A har till sitt yttrande bifogat skriftlig kommunikation med Myndighet X och Advokatsamfundet avseende samma problematik. 

Nämndens bedömning och beslut

Myndighet X har riktat anmärkningar rörande hur A, vid utförande av uppdraget som offentligt biträde, genom avtal förbehållit sig rätten att från sin klient begära ersättning med en summa om 20 000 kronor vid varje tillfälle, då han för sin klients räkning skulle resa till Y-stad. Ersättningen skulle avse sådana kostnader för utlägg och tidsspillan som inte ersätts av allmänna medel. A har tillbakavisat anmärkningarna och redogjort för sina överväganden samt sitt handlande vid genomförandet av uppdraget och i synnerhet frågan om upprättandet av avtalet. A har bland annat uppgett att, för det fall de uppkomna kostnaderna skulle resultera i ett lägre belopp än det avtalade beloppet, så var det en självklarhet att mellanskillnaden skulle återbetalas till klienten. 

Nämnden konstaterar att det i och för sig inte möter något hinder för en advokat att förbehålla sig och ta emot skälig ersättning för tidsspillan och utlägg från klienten, om sådana kostnader inte omfattas av ett offentligt biträdes rätt till ersättning från det allmänna. Nämnden konstaterar vidare att det av A upprättade avtalet om ersättning inte framgår att den avtalade ersättningen utgjorde ett ”takpris”, och att för det fall de faktiska kostnaderna understeg detta belopp, mellanskillnaden skulle komma att återbetalas till klienten. Detta borde ha framgått av den aktuella avtalsbestämmelsen. Ut­över detta uttalande föranleder anmälan ingen åtgärd.