Räcker resurserna till att låsa in alla?

Januarisolen stod mitt på dagen lågt, på en klarblå himmel, vinden var svag. Gårdshunden sprang lös på snötäckta hällar i den glesa, snöpudrade tallskogen på fagra Södertörn. Livet var härligt. Så plötsligt händer det; foten slinter på väg nerför en bergsbrant, fallet blir okontrollerat och hårt.

Resultatet: en gipsad högerfot, ett par kryckor och sex till åtta veckors vistelse inlåst i hemmet med distansarbete. ”Då får jag testa hur det är att ha en elektronisk fotboja”, skojade undertecknad. ”Snarare analog”, svarade dottern klarsynt. Nuvarande tillvaro med en ofrivillig inlåsning får tankarna att gå till diskussionen om Kriminalvården och platsbristen till följd av hanteringen av gängkriminella. 

Martin Holmgren, Kriminalvårdens generaldirektör, efterlyste redan i Advokaten nr 5 2023 alternativ till inlåsning för dem med kortare straff, för att minska på trycket i Kriminalvården, bland annat ökad användning av elektronisk fotboja och hemarrest. I dessa dagar har Kriminalvården gått upp i så kallat stabsläge på grund av platsbrist på anstalterna. 

Petter Hetta, Advokatsamfundets vice ordförande, skriver i detta nummer av Advokaten att han har förståelse för att man vill komma åt gängkriminaliteten: ”… men vidtagna åtgärder måste sammantaget vara väl övervägda, proportionerliga och i alla avseenden kostnadsmässigt ändamålsenliga. Kriminalvården ska gå från cirka 6 100 ’klienter’ för en kostnad om 18,4 miljarder till 35 000 för uppskattade 40,5 miljarder.”

I SvD den 15/2 rapporterades om hur den massiva utbyggnaden av anstalter i Nederländerna ledde till en överkapacitet och tomma anstalter. Till bilden hör även att det kunde vara klokt att ta in forskningens slutsatser om inlåsning jämfört med andra påföljder. 

Vi får hoppas att våra folkvalda fattar kloka beslut. Mycket står på spel, och inte bara pengar. 

Tom Knutson
Chefredaktör