Var och hur får vi ”pang för pengarna”?
Nr 2 2024 Årgång 90
Under de senaste åren har vi fått förslag på ny lagstiftning genom ett stort antal offentliga utredningar som har tagits fram i rask takt. Dessa har bland annat tagit sikte på skärpta straff för brott i kriminella nätverk, skärpta straff för flerfaldig brottslighet, skärpta straff för unga som är grovt kriminella, skärpta straff för vålds- och sexualbrott, återfall ska straffas hårdare med mera. Förutom en allmän straffskärpning på de flesta straffrättsliga områden har man även föreslagit att polisen och åklagarna ska få tillgång till en större verktygslåda för att beivra brott. Jag tänker då främst på införandet av säkerhetszoner, anonyma vittnen samt utökad möjlighet att använda preventiva tvångsmedel. Advokatsamfundet har många gånger varit kritiska till de lagförslag som lämnas främst ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Men hur väl övervägda är reformerna?
Vår justitieminister har full gas i lagstiftningsarbetet och låter sig inte hejdas av aldrig så goda synpunkter från remissinstanser som han borde ha lyssnat på mer. En effekt av regeringens lagstiftningsarbete efter Tidöavtalet innebär att anslagen till kriminalvården måste höjas högst betydligt. Under 2023 hade kriminalvården cirka 6 147 personer i fängelse att sköta om. Prognosen är att antalet fängelseklienter om tio år kommer att öka till 35 000. Nya fängelser ska byggas och fler dömda ska övervakas elektroniskt och man överväger även att hyra fängelseplatser utomlands! Enligt min uppfattning är detta en skrämmande utveckling.
Jag har förståelse för att man vill ha hårdare straff för att komma åt den gängkriminalitet som är ett stort samhällsproblem, men vidtagna åtgärder måste sammantaget vara väl övervägda, proportionerliga och i alla avseenden kostnadsmässigt ändamålsenliga. Kriminalvården ska gå från cirka 6 100 ”klienter” för en kostnad om 18,4 miljarder till 35 000 för uppskattade 40,5 miljarder. Man har svårt att tro att en mer än femdubbling av antalet fängelseklienter endast ska leda till en fördubbling av kostnaderna. Alldeles oavsett så kommer dessa tillkommande dryga 22 miljarder att behöva tas från samhällsnyttiga verksamheter. Var ska pengarna komma från? Blir det nedskärningar i vård, skola och omsorg? Ett NATO-medlemskap kommer att medföra kraftigt fördyrade försvarskostnader så där går det inte att spara. Nedskärningar i resten av rättsväsendet torde knappast kunna komma ifråga om rättskedjan ska hålla ihop.
Redan i dag har vi dubbel- och trippelbeläggningar på våra anstalter. Det är inte endast intagna som är dömda till straff som tvingas till dubbel- och trippelbeläggningar utan även de som ännu inte har befunnits skyldiga till brott i laga kraft. Överbeläggning är ett faktum redan i dag och det är ingen tvekan om att det är de frihetsberövade inom kriminalvården som får betala det humanitära priset för accelerationen av repressiv lagstiftning.
Det som tidigare uppfattades som omöjligt ur ett rättssäkerhetsperspektiv anses nu inte bara vara möjligt utan fullt ut motiverat. Allt med hänvisning till den ökade gängkriminaliteten. Hårdare och längre straff ska ge ökad trygghet och det får kosta lite när det gäller rättssäkerheten och mycket när det kommer till skattepengar. Men är 30 000 nya fängslade verkligen motiverat? I Turkiet satt, under 2020, 357 personer i fängelse per 100 000 invånare. Det gör landet till det som spärrat in flest personer i förhållande till befolkningen i Europa. Det visar Europarådets sammanställning över fängelsestatistik. Motsvarande andel i Ryssland var 356, i Sverige 65, i Danmark 71,1, i Finland 49,9 och i Norge 58,8. Vi må ha haft unikt många sprängningar och mord i Sverige på senare tid jämfört med våra grannländer men inte verkar det bero på att vi har haft mycket färre personer i fängelse per 100 000 invånare. Trenden i resten av Europa är att minska antalet fängslade. Blir Sverige verkligen tryggare för att vi närmar oss Turkiets och Rysslands fängelsesiffror?
De politiska partierna tävlade redan före det senaste valet om att ha de mest genomgripande förslagen till ny utökad repressiv lagstiftning. Vi kommer alla att få betala kostnaden för denna i alla avseenden olyckliga utveckling och det under mycket lång tid. Vi behöver använda våra resurser rättssäkert och proaktivt och inte urskillningslöst och reaktivt. Det är dags att säga nej, nu räcker det.
Petter Hetta
Vice ordförande
Sveriges advokatsamfund