Månadens advokat: Mikael Wärnsby
Samfundets roll i rättspolitiken allt viktigare
Nr 3 2024 Årgång 90Mikael Wärnsby är advokat och delägare i Lindahl. Mikael är verksam vid byråns kontor i Malmö, där han arbetar främst med energi- och mijörätt. Utöver det deltar Mikael också aktivt i Advokatsamfundets remissarbete.
Under vinjetten Månadens advokat intervjuar vi en advokat som på något sätt är aktuell. Månadens advokat är inte en utmärkelse eller hedersbetygelse.

Du medverkar i Advokatsamfundets remissarbete. Hur kom du att bli engagerad i detta?
– Som så mycket annat är det delvis en slump. Jag hade tidigt förmånen att få jobba med äldre kollegor som var rättspolitiskt intresserade och gillade att diskutera frågor i gränslandet mellan politik och juridik, särskilt på energiområdet där jag halkade in och sedan fortsatt att jobba under lång tid. På så sätt blev jag också indragen i remisskrivande och artikelförfattande; först som spökskrivare åt andra, sedan för ”egen penna”.
Hur går det till rent praktiskt när en remiss ska besvaras?
– Samfundet sätter vanligen samman en remissgrupp som består av tre advokater – en sammankallande/ordförande, en författare och en opponent. Oftast går det till så att man tar ett inledande digitalt möte och luftar olika tankar efter en första läsning, varefter författaren tar fram ett utkast som skickas runt för synpunkter. Ibland kan man enas direkt om ett remissförslag, ibland behöver enskilda frågor diskuteras mer ingående. Samfundets granskning fokuserar typiskt sett på frågor om rättssäkerhet och föreslagens förenlighet med grundlag, Europakonventionen och unionsrätten. När remissgruppens förslag är färdigt skickas det in till samfundet som gör en ytterligare granskning och eventuella justeringar. Slutligen undertecknas remissyttrandet av generalsekreteraren och lämnas in till departementet.
Hur är kvaliteten på de förslag som du är med och granskar?
– Inom de områden där jag är verksam – främst energisidan – tycker jag mig inte generellt ha märkt någon försämrad kvalitet på de utredningar som tas fram. Min bild är tvärtom att de utredningar som görs ofta håller en förhållandevis hög kvalitet. Självklart kan det finnas undantag och en ganska stor spännvidd mellan utredningar som ibland löper under flera år och departementspromemorior som tas fram på kortare tid. Jag tycker dock det är nödvändigt att det finns en sådan spännvidd i beredningsarbetet av nya lagförslag för att lagstiftningsarbetet ska fungera. Det gäller inte minst när lagstiftaren på många områden möter en alltmer utmanande omvärld. Som granskare av lagförslag får man akta sig noga från att klättra upp i ett elfenbenstorn och hemfalla åt slentrianmässiga synpunkter att allt skulle kunna vara ”mer övervägt” och ”mer grundligt berett” – så är det ju per definition alltid. En personlig reflexion i detta sammanhang är att äldre lagförarbeten, säg till exempel från 1970-talet, inte sällan framstår som mycket ”tunna” när det gäller enskildas rättighetsskydd jämfört med dagens lagmotiv. Det senare beror förstås inte bara på hur lagstiftningsarbetet bedrivs utan även på den allmänna rättsutvecklingen sedan den tiden.
Varför är det viktigt att Advokatsamfundet är med och yttrar sig över lagförslag?
– Advokatsamfundet kan genom den stora spännvidden och erfarenhetsbasen bland sina medlemmar tillföra särskilda och värdefulla perspektiv – av både juridisk och praktisk natur – på lagförslag. Advokatsamfundet har en mycket viktig roll att fylla i lagstiftningsarbetet i sin roll av oberoende instans och det uttalade syftet att värna enskildas rättssäkerhet. Denna roll för samfundet blir än viktigare att fylla när omvärlden ställer oss inför tuffa krav som kan tyckas utmana rättssäkerheten, som kräver balans mellan mål och medel. I den roll som samhället anförtrott oss advokater ligger också att både Advokatsamfundet och enskilda advokater har att engagera sig i rättspolitiska frågor och enskildas fri- och rättigheter.