Respekten för vår yrkesroll

Det senaste numret av Advokaten innehåller tankeväckande artiklar om brottmålsadvokaternas arbetsvillkor. En fråga som naturligtvis berör många advokater är storleken på timkostnadsnormen och de lika brottmålstaxorna. Förutom den ersättning som staten ska utge till offentliga försvarare, målsägandebiträden, offentliga biträden med flera slår timkostnadsnormen även igenom när det gäller ersättning som försäkringsbolag har att utge till de försäkrade som ersättning vid olika rättsliga förfaranden som berör privatpersoner. Timkostnadsnormen släpar hopplöst efter och staten minskar ersättningen till kollektivet av advokater som tar på sig offentliga förordnanden. Förutom att taxorna inte erbjuder skälig ersättning för advokaternas arbete utsätts advokaterna för diskretionära prutningar i domstol.

Nyligen har det tillsatts ännu en utredning som har som direktiv att ytterligare söka vägar för att minska kostnaden för förordnandejuridiken. Detta sker samtidigt som staten drar på sig ohyggliga framtida kostnader för den framtida kriminalvården som en följd av den förändrade lagstiftningen på olika områden. 

Det är naturligtvis viktigt att vi från Advokatsamfundets sida återkommande påtalar det orimliga i att timkostnadsnormen inte hänger med. Förutom det faktum att vi inte längre får en skälig ersättning när ersättningen bestäms enligt timkostnadsnormen, har rättssamhällets förväntningar på advokaterna blivit allt högre. Förutom att brottmålsadvokaterna förväntas att ställa upp på förhör på kvällar och helger, finns det en förväntan från domstolarna på att advokaterna kan lösa substitutionsfrågan när det passar domstolarna samtidigt som substitution kritiseras i andra sammanhang när advokaterna på eget bevåg försöker bidra till en smidig rättsprocess. Förhandlingar sätts ut och tid för förhör med klienter planeras utan att man tar hänsyn till advokatens kalender.

För en tid sedan fick Advokatsamfundet e-post från ett antal kvinnliga advokater som ville lyfta fram advokaters berättigade krav på en sund och rimlig arbetsmiljö med skäliga villkor. Advokaterna, som var brottmålsadvokater, framhöll att de upplevde ständig motvind och att arbetsförhållandena i dag var betydligt sämre än för tio år sedan. Omfattningen av vad som förväntades av brottmålsadvokaterna i form av tillgänglighet och hur förordnanden fördelas har försämrats. Advokaterna kom inte i utnyttjande av den samverkan och förståelse som präglades i dialogen mellan åklagare och domstol vad avser frågan om tillgänglighet. Man pekade på att domstolarna inte hade någon förståelse för advokaternas behov av att ibland behöva hämta sina barn på förskola och ibland också i anledning av vård av sjukt barn. Samtidigt som åklagarna inte har några problem med att få igenom att en tingsrättsförhandling måste fortsätta en annan dag i anledning av att åklagaren måste hämta på dagis, bemöts advokaten med ett öppet ifrågasättande. 

Det förekommer att advokater måste förklara för rätten varför de inte har kunnat ordna barnvakt trots att förhandlingen varit planerad att avslutas klockan 16.00 men där förhandlingen dragit ut på tiden. Det förekommer även att advokaterna under förnedrande former tvingas redovisa sitt privatliv och motivera varför advokaten själv behövde hämta sitt barn från förskolan. 

Det finns ingen anledning för våra domstolar att tro annat än att advokaterna lojalt försöker ordna sina privata angelägenheter på sådant sätt att förhandlingar går att genomföra. Lojaliteten mot klienter och mot domstolarna behöver inte ifrågasättas, men inte heller behovet för en advokat att ibland sätta sina barns behov före yrkesrollens förväntningar. Jag talar naturligtvis om extremfallen då barnen blivit sjuka eller behöver hämtas från förskola beroende på att förskolan faktiskt stänger vid ett visst klockslag. 

Det är angeläget att vi från Advokatsamfundets sida verkar för en ökad förståelse för dessa frågor. Ersättningen till advokaterna måste vara skälig och arbetsmiljön dräglig. Om vi inte lyckas med det så kommer den humanjuridiska advokatbyrån inte att vara en attraktiv arbetsgivare i framtiden. 

Petter Hetta
Vice ordförande i Advokatsamfundet