Annonser

Förslag om upphandlingstillsyn väcker rättssäkerhetsfrågor

Advokaterna Anna Ulfsdotter och Eva-Maj Mühlenbock gav en överblick över det senaste inom upphandlingsrätten, inklusive de aktuella förslagen om en effektivare tillsyn.

Eva-Maj Mühlenbock påminde om att varor och tjänster för mer än 800 miljarder kronor upphandlas i Sverige varje år. 

– Det motsvarar ungefär 20 procent av vår BNP, konstaterade hon.

Anna Ulfsdotter redogjorde för de rättsmedel som finns till skydd för leverantörer, särskilt överprövning av upphandling.

– Sverige sticker ut när det gäller antalet överprövningsmål, sa hon.

Under 2023 beräknas det bli cirka 2 600 överprövningsmål i förvaltningsrätterna.

År 2017 tillsatte regeringen en utredning som skulle föreslå åtgärder i syfte att minska antalet överprövningsmål. Anna Ulfsdotter var särskild utredare. Förenklingsutredningen (SOU 2018:44) föreslog att ansökningsavgift och fördelning av rättegångskostnadsansvaret införs, men förslagen ledde inte till lagändring.

För att domstolen ska ingripa vid överprövning krävs dels att en bestämmelse har överträtts, dels att det har lett till skada för den sökande leverantören. Högsta förvaltningsdomstolen har utvecklat vad den avser med skada i ett par avgöranden 2022:

  • HFD 2022 ref. 4 I och II (påtalandeskyldighet, aktivitetsplikt och skada)
  • HFD 2022 ref. 30 (kausalitet)

– HFD införde en skyldighet att påtala otydligheter och brister. Har man inte gjort det, kan man inte anses lida skada – och då blir det inget ingripande, oavsett hur många fel som finns i upphandlingen, sa Anna Ulfsdotter.

Hon menade att avgörandena har påverkat överprövningarna så att leverantörerna har blivit mer aktiva under anbudstiden och att fokus på skada och kausalitet har ökat både från parternas och från domstolarnas sida.

Efter flera initiativ från tillsyns­myndigheten Konkurrensverket tog Finans­departementet fram departementspromemorian En effektivare upphandlingstillsyn (Ds 2022:5). Den har efter remissbehandling och lagrådsyttrande lett fram till propositionen 2023/24:3 En effektivare upphandlingstillsyn. Förslagen i propositionen har inte beslutats i riksdagen, men är tänkta att träda i kraft den 1 januari 2024.

I huvuddrag innebär förslagen att Konkurrensverket ska få fatta beslut om upphandlingsskadeavgift som första instans i stället för att ansöka om avgift i förvaltningsdomstol. Tiden för ansökan om upphandlingsskadeavgift förlängs från ett år till två år från avtalsslut, och högsta avgiftsbelopp höjs från 10 till 20 miljoner kronor.

Anna Ulfsdotter och Eva-Maj Mühlenbock menade att de nya reglerna väcker frågor från rättssäkerhetssynpunkt och att det finns anledning att hålla ett vakande öga på processen.

Anna Ulfsdotter ansåg att det viktigaste förslaget är att Konkurrensverket nu ska få både utreda om det föreligger grund för upphandlingsskadeavgift och också besluta om upphandlingsskadeavgift i första instans. 

– Konkurrensverket ska inte längre behöva ansöka om att en myndighet eller enhet ska behöva betala upphandlingsskadeavgift, utan ska besluta det självt. Och sedan får den myndighet eller enhet som har blivit utsatt för beslutet överklaga det till förvaltningsrätten. Det bekymrar mig, sa Anna Ulfsdotter.

Föreläsarna fann det också märkligt att en behovsanalys saknas i förslaget.

Enligt nuvarande praxis är beviskraven i mål om upphandlingsskadeavgift högre än i allmänhet inom förvaltningsprocessen. Konkurrensverket måste visa att det är mycket sannolikt att det är en otillåten direktupphandling och att den uppgår till det värde som verket påstår. Gäller det beviskravet när Konkurrensverkets fattar sina egna beslut? frågade sig Anna Ulfsdotter och Eva-Maj Mühlenbock. De undrade också vilken part som ska ha åberops- och bevisbördan i förvaltningsrätten, när ett beslut överklagas. Dessutom ifrågasatte Anna Ulfsdotter och Eva-Maj Mühlenbock om det är rimligt att Konkurrensverket, som är en stor statlig myndighet, ska ha två år på sig att utreda ärendena.