Rättegångsbalken 75 år
Oberoendet viktigare än någonsin
Nr 9 2023 Årgång 89Med rättegångsbalken fick de svenska advokaterna för 75 år sedan en ny roll och ställning. Den moderna advokatrollen var byggd på oberoende och professionalitet och passade i den nya muntliga processen. I dag ifrågasätts oberoendet på sina håll. Men enligt rättsvetenskapsmännen är det snarast ännu viktigare i dag än 1948.

Den nya rättegångsbalken, som beskrivits som 1900-talets största lagstiftningsprojekt, förändrade rollerna och arbetssättet i rättssalarna. Den markerar därmed också på många sätt den moderna advokatrollens tillkomst, konstaterar Kjell Åke Modéer, professor emeritus i rättshistoria vid Lunds universitet.
Kjell Åke Modéer har studerat processen som ledde fram till den nya rättegångsbalken. Han pekar på att flera framträdande advokater fanns med och drev på reformen. Däremot var många domare skeptiska.
– I den gamla, inkvisitoriska, processformen var domare enväldig i rättssalen. Det är där den stora förändringen sker, när åklagare och advokater får självständiga roller. Och de gamla domarna hade ju ingen önskan om att advokaterna skulle få dominera i rättssalen, säger han, och tillägger att det för domarna tog en generation att anpassa sig till de nya förutsättningarna.
I praktiken innebar förändringarna att tre nya yrkesroller utmejslades: den oberoende domarens, åklagarens och advokatens. Rent lagtekniskt signalerades förändringen av att åklagare och advokater fick varsitt eget kapitel i rättegångsbalken, kapitlen 7 och 8, där aktörernas roller definieras. Advokatsamfundets roll när det gäller att anta nya advokater slogs fast, liksom disciplinnämndens tillsyn.
Advokatsamfundets tidigare ordförande, advokaten Tom Forssner, beskrev advokaterna som reformens vinnare. Och Kjell Åke Modéer är böjd att hålla med.
– De fick ju sitt privilegium att sköta sig själva som en självständig organisation och med en fri ställning i den svenska rättsstaten.
Något advokatmonopol blev det inte i svenska domstolar. Men i praktiken innebar reformen ändå att den kår av domare och fristående sakförare som tidigare agerat ombud i domstolarna fick välja sida: bli advokat eller sluta agera inför domstol.
Processföraren lyfts fram
När rättegångsbalken trädde i kraft hade Advokatsamfundet omkring 800 ledamöter. Till överväldigande del var de män, och de allra flesta arbetade inom en bred palett av juridiska områden.
Enligt Eric Bylander, professor i processrätt vid Uppsala universitet, grundades den nya advokatrollen i stor utsträckning på en viss del av advokatverksamheten, nämligen processandet.
– Rättegångsformen framhöll den processförande advokaten inför rätta, säger han. Just genom detta fokus på advokatens roll som partsföreträdare blir också oberoende och självständighet så centralt, konstaterar Eric Bylander.
Samtidigt lyfte både de utredningar som ledde fram till reformen och Advokatsamfundet vid denna tid fram en annan viktig uppgift för kåren: att bidra till rättsutvecklingen. Här tycker Eric Bylander att det egentligen hade varit bra att ge advokaterna en ännu starkare ställning.
– Vi hade troligen haft bättre fungerande domstolar i dag om advokaterna åtminstone i överrätt hade fått mer eller mindre monopol. Man kan på goda grunder ifrågasätta vad som är vunnet med att låta människor få föreställningen att de kan uppträda utan ombud i överrätt. Det är ytterst få som klarar det, säger han.
Förutom att ge enskilda bättre förutsättningar i rättsprocesser bidrar advokaterna ju också till rättens utveckling, påpekar Eric Bylander.
– Väldigt många initiativ till ny domstolsskapad rätt kommer ju från advokaterna snarare än domare, mycket i kraft av att en advokat i skillnad från en domare kan tillåta sig att testa en tanke, säger han och fortsätter:
– Vi skulle få betydligt långsammare rättsutveckling om det inte fanns många drivna advokater, som dessutom står fria.
Redan 1942, när riksdagen antog rättegångsbalken, fanns det advokater som inte processade. I dag har den andelen blivit allt större. Kanske, funderar Eric Bylander, hade advokatkåren sett annorlunda ut om samfundet bildats i dag.
– Heterogeniteten är så oerhört mycket större än den var 1948. Man kan till och med fråga sig om det hade blivit ett samfund eller flera, säger han.
Om rättegångsbalken
Dagens rättegångsbalk antogs av riksdagen 1942, men trädde i kraft först 1948. Den har beskrivits som 1900-talets största och mest betydelsefulla svenska lagstiftningsprojekt.
1948 års RB ersatte rättegångsbalken i 1734 års lag. Processen var under denna lag skriftlig och inkvisitorisk. Domaren hade en viktig roll för att själv utreda målet och försöka utreda vad som hänt.
Arbetet med den nya rättegångsbalken var en process med många steg. Redan 1926 avlämnade Processkommissionen ett omfattande principbetänkande i tre band angående rättegångsväsendets ombildning. Betänkandet innehöll förslag på omfattande reformer och en övergång till muntlig process, men inga konkreta lagförslag.
Lagen gavs sedan tydligare form av Processlagberedningen, som överlämnade sitt betänkande 1938. Kjell Åke Modéer beskriver i en artikel i Svensk Juristtidning den nya lagen som skisserades: ”Den fria bevisprövningen och de viktiga förfarandeprinciperna legaliserades. I brottmål introducerades den ackusatoriska processprincipen, vilket medförde att åklagare och advokater lyftes upp som fullvärdiga professionella aktörer i rättssalen. Överrättsprocessen blev muntlig, och bevisfrågorna accepterades också i HD, dock att det uppställdes krav på prövningstillstånd för att få målet prövat i högsta instans.”
Domaren Mikael Mellqvist skriver i en annan artikel att huvudgrunderna för rättegångsreformen var ”den fria bevisprövningen och de tre intimt sammanhängande principerna om muntlighet, koncentration och omedelbarhet”.
Advokatetiken en förutsättning
De oberoende advokaterna har alltså fyllt, och fyller fortfarande, en viktig funktion för rättsutvecklingen. Men minst lika viktigt är oberoendet för enskildas möjligheter att hävda sig gentemot staten.
– Advokaterna fungerar som en motvikt. Någon som står helhjärtat på den enskilda människans sida. Och det handlar ju inte bara om det officiella, i dag har vi ju företag som rentav är mäktigare än stater. Advokaterna måste ha ett oberoende åt många olika håll, säger Eric Bylander, som anser att betydelsen av oberoendet har ökat sedan rättegångsbalken kom till.
– Staten i dag är så mycket mäktigare. Vi har ju fått en mer eller mindre allomfattande statsmakt som inkluderar hela det officiella Sverige, säger han.
Regleringen i rättegångsbalken är enligt Eric Bylander viktig för att säkra oberoendet.
– Det finns få fickor av fria yrkesutövare som samtidigt har en officiellt erkänd ställning. Många andra grupper kan man ju bara köra över. För advokaterna krävs det åtminstone medvetna lagändringar för att förändra deras ställning.
Även Kjell Åke Modéer ser oberoende som fortsatt viktigt för att advokaterna ska kunna fullgöra sin roll i rättsstaten – på samma sätt som domarna måste vara oberoende. Båda grupperna har under de gångna 75 åren skapat sina olika roller, menar han. Och för advokaternas del har den självständiga ställningen starkt kommit att förknippas med advokatetiken.
– Det var efterkrigstidens advokater som fick den stora uppgiften att omsätta den här målsättningen för advokaternas professionella ställning i praktiken. Då blir advokatetiken central, säger Kjell Åke Modéer.
Advokatetiken byggde inledningsvis på sedvana, där nya advokater fick växa in i rollen genom verksamheten. På 1960-talet började en diskussion om en kodifiering, som sedan resulterade i den första versionen av Vägledande regler om god advokatsed år 1971.
– Advokatetiken var väldigt viktig för utvecklingen av oberoendet. Man fick sin legitimitet genom att man hade en klar etisk kod, fastslår Kjell Åke Modéer.
Om disciplinnämndens offentliga representanter
1982 knöts två så kallade offentliga representanter till Advokatsamfundets disciplinnämnd. Tanken var att skapa insyn utan att därmed äventyra advokaternas oberoende. 1997 ändrades antalet offentliga representanter till tre, delvis för att möjliggöra arbete i tre prövningsavdelningar.
Rättrådig advokat ingen nyhet
Rättegångsbalken ger advokaterna en långtgående självreglering och rätten att genom disciplinnämnden styra över den disciplinära verksamheten. I dag har detta oberoende på sina håll ifrågasatts, bland annat av Liberalerna, vars partiledare Johan Pehrson efterlyst en extern utredningsenhet för att granska etiska övertramp från advokater.
För Kjell Åke Modéer är detta ifrågasättande inget nytt. Han pekar på hur staten under 1970-talet inrättade allmänna advokatbyråer i statlig regi. Även beslutet om att knyta offentliga representanter, alltså icke-advokater, till disciplinnämnden var i någon mån ett uttryck för en önskan att begräns
a oberoendet, menar Kjell Åke Modéer.
Även Eric Bylander uppfattar misstroende mot advokaterna och ifrågasättande av advokaternas ställning som något som går i vågor och återkommer ibland. Men trots dagens skriverier om ”skurkadvokater” ser han inte i dag något konkret hot mot oberoendet.
– Det talas mycket om att bibehålla allmänhetens förtroende. I första hand handlar det om att bibehålla statens förtroende. Det är ju staten som kan reagera, säger han.
En sak som skulle kunna utlösa reaktioner från lagstiftaren, i form av ökad tillsyn och inskränkt oberoende, är om disciplinnämnden plötsligt skulle börja producera avgöranden som helt krockar med ”det allmänna rättsmedvetandet, vad det nu är”, som Eric Bylander uttrycker det. Han är dock övertygad om att advokaterna själva skulle vara de första att reagera på en sådan utveckling.
Skriverierna om advokater som begår fel måste ses i sitt sammanhang, konstaterar Eric Bylander. Det är ju trots allt det avvikande som skapar nyheter, inte det normala.
– Rubriker av karaktären ”Högsta domstolen dömde rätt!” är mycket sällsynta, och det ska vi vara glada för. För det är ingen nyhet. Det gör de nästan jämt. Och jag tror det är likartat med advokaten. ”Advokaten var rättrådig!” är ingen nyhet, fastslår han.
Allmänna advokatbyråer
De allmänna advokatbyråerna inrättades 1973 i samband med en rättshjälpsreform på initiativ av justitieminister Lennart Geijer. Syftet var att säkerställa att allmänheten kunde få kvalificerad juridisk hjälp till en rimlig kostnad över hela landet. De allmänna advokatbyråerna blev aldrig särskilt många och de avvecklades successivt under 1990-talet, när det inte längre sågs som önskvärt att staten skulle driva advokatverksamhet.
Vägra vara vindflöjel
Även om ingen av de intervjuade forskarna i dag ser några konkreta hot mot advokaternas oberoende är det förstås viktigt att förvalta det förtroende som advokatens särskilda ställning innebär, anser de båda. Men hur gör man då det?
Eric Bylander rekommenderar ett slags balansgång, där det gäller att inte tappa bort den egna identiteten.
– Det gäller att hela tiden vara uppmärksam på hur andra aktörer rör sig, men samtidigt inte vara för mycket av en vindflöjel, säger han, och uppmanar Advokatsamfundets företrädare att lita på sin integritet.
– För det är ju också allvarligt om Advokatsamfundet skulle vara en rädd sammanslutning. Den där självständigheten är inte mycket värd om man, så fort någon i ett regeringsunderlag börjar harkla sig, springer mot nödutgången och börjar utesluta advokater en masse, säger han.
Eric Bylander beskriver inställningen som en sund självtillit.
– Ska advokaterna fylla sin roll så måste de våga vara obekväma, vilket är en illustration av vad det vill säga att vara en fri yrkesutövare, säger Eric Bylander som inte säger sig se några vindflöjeltendenser hos dagens samfund.
Kjell Åke Modéer är inne på ett liknande spår, men konstaterar samtidigt att det med tilltagande heterogenitet blivit allt svårare att föra samfundets talan.
– Under de här 75 åren har det utvecklats från en förhållandevis liten herrklubb till ett multikulturellt megasamfund, summerar han.
I detta megasamfund blir det styrelsen som, främst genom generalsekreteraren, får synliggöra vad advokaterna egentligen står för, menar Kjell Åke Modéer.
– Generalsekreterarens synlighet i den offentliga debatten är ju väldigt viktig som jag ser det, säger han.
Kjell Åke Modéer lyfter också fram tidskriften Advokaten som en viktig kanal för att visa vad advokater är och vad de står för, vilket i sin tur kan bidra till att skapa legitimitet för advokatrollen och oberoendet, menar han.
– Att tydlig synliggöra advokatrollen och att advokaterna står för någonting större än bara egenintresset, det är förtroendefaktorer. Det är att förvalta arvet från 1948, skulle jag vilja säga.
Ulrika Öster
Läs mer
- Mellqvist, Mikael: Rättens gång — Vad är meningen?, SvJT 100 år (festskrift), 2016.
- Modéer, Kjell Å: Den kämpande och gränslöse advokaten, Sveriges advokatsamfund 125 år, 2012.
- Modéer, Kjell Å: Den stora reformen. Rättegångsbalkens förebilder och förverkligande, SvJT, 1998.