Tjänsteansvaret bör inte förstärkas
Bör tjänsteansvaret förstärkas? Chefs-JO Elisabet Fura har sin uppfattning klar.
Elisabet Fura delade med sig av sina erfarenheter och funderingar om tjänsteansvaret på Svensk juriststämma. Hon närmade sig problemställningen från ett JO-perspektiv och gjorde dels en historisk tillbakablick, dels en internationell utblick.
Fura redogjorde för fallet med Christopher Gillberg som handlades både av JO och av Europadomstolen. Enligt Fura visar exemplet att det finns fall där JO har drivit åtal med framgång. Fura konstaterade att det inte sällan framförs argument att JO borde ha ”vassare tänder”. Men enligt henne finns det anledning att ifrågasätta det påståendet vilket bland annat fallet med Christopher Gillberg visat.
Fura resonerade över olika aspekter av tjänsteansvaret. En handlade om det är nödvändigt att JO har en möjlighet att åtala när den bara används en gång varje år i snitt. Enligt Fura är det en viktig bestämmelse som en yttersta garanti för att man ska kunna utkräva ett ansvar. Hon tillade att det är en annan fråga att det är svårt att få någon fälld. Fura konstaterade att det ofta i debatten framförs att det är viktigt att någon måste ställas till ansvar när det har blivit fel i myndighetsutövning. Då kan man, enligt henne, fråga sig: Vad är det man är ute efter? Varför räcker det inte med att myndigheten förklaras ansvarig och får en reprimand?
Fura betonade att man bör skilja på den reparativa och den preventiva sidan av saken. Tycker man att reparationen är det viktiga, så är det svårt att försvara uppfattningen att möjligheten att få skadestånd för den drabbade skulle främjas av att man kan gå på en enskild individ. Men det kan ju vara så att man är ute efter att stigmatisera en enskild tjänsteman, till exempel att personen förlorar sitt arbete. Men den möjligheten finns ju redan i dag i de disciplinära förfarandena.
Elisabet Fura berättade att vid sina inspektioner är hon inte ute efter att ”hänga någon” eller hitta fel.
– Det är viktigt att medborgarna har förtroende för myndigheterna. Och då är det viktigt att fel uppmärksammas och åtgärdas så att risken för att de ska upprepas minimeras. Man kan ju aldrig ta bort risken helt. Det regelverk vi har i dag är tillräckligt utifrån det här perspektivet.
Fura vände även på perspektivet och såg på frågan utifrån den misstänkte tjänstemannens perspektiv; typiskt sett en domare, åklagare eller polis som är under utredning för misstänkt tjänstefel. Den lagstiftning och den ordning som vi har med kriminalisering gör att alla rättssäkerhetsgarantier slår till och det måste vara till fördel, enligt Elisabet Fura, för den enskilde tjänstemannen jämfört med om han eller hon varit föremål för en disciplinär process.
– Jag tror inte att den här fördelen för tjänstemannen ska ses som en nackdel nödvändigtvis för den medborgare som har drabbats av tjänstefelet i fråga. Utan snarare som någonting bra och sunt för samhället i stort. Alla vill vi ju leva i en rättsstat, eller hur? Så mitt svar på frågan som jag ställde inledningsvis (Bör tjänsteansvaret förstärkas?) blir: nej!