Brottmålsprocessen kan göras effektivare
Vilka behov finns av att reformera brottmålsprocessen? Det diskuterade Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, Svea hovrätts president Fredrik Wersäll och riksåklagare Anders Perklev vid en debatt i Stockholm den 10 februari på Svensk juriststämma.
Fredrik Wersäll menade att vi i grunden har en bra rättegångsordning. Redan i dag finns rätt stora möjligheter att anpassa processen efter målens komplexitet inom ramen för gällande ordning. Men Wersäll såg ändå utvecklingsmöjligheter.
– Vi måste finna vägar för att minska brottmålens omfång, så att vi inte får så långa handläggningstider, sa han.
Ett skäl är att det kan göra det möjligt att uppnå kortare häktningstider och mindre omfattning av restriktioner för häktade. De stora målen leder till enorma påfrestningar inte bara på de professionella aktörerna, utan inte minst för de tilltalade.
Anders Perklev menade att det är viktigt att rättegångsordningen är effektiv och rättssäker men också skapar en rimlig arbetsmiljö för rättens aktörer samt att processen är begriplig för målsägande, tilltalade och vittnen.
Anne Ramberg betonade att Advokatsamfundet, Riksåklagaren och Svea hovrätt har ett nära samarbete om processfrågorna. Hon instämde i att mycket kan avgöras inom ramen för nuvarande processordning.
Fredrik Wersäll konstaterade att domarrollen har förändrats sedan rättegångsbalken kom till. Domaren har trätt tillbaka i takt med att advokater och åklagare har blivit alltmer professionella. Men sedan en tid pågår ett utvecklingsarbete kring domarens roll, som har lett fram till rapporten En skräddarsydd rättegång.
Rapporten förespråkar att domaren tydligt ska ta befälet – i rättssalen och under beredningsarbetet. Men det innebär inte att domaren ska ansvara för utredningen.
– Svagheter i utredningen ska gå ut över åklagaren, betonade Fredrik Wersäll.
Anders Perklev menade att det är nödvändigt att renodla processen: att reda ut vad som är tvistigt och vad som behöver bevisas, och att därefter låsa processen.
– Jag tror att det krävs lagstiftning för att åstadkomma det, sa han.
En grundtanke i Straffprocessutredningens betänkande (SOU 2013:17) från 2013 är att ge parterna ökat ansvar i processen, och att göra brottmålsprocessen mer lik tvistemålsprocessen. Anders Perklev tyckte också att brottmålsprocessen måste närma sig tvistemålsprocessen, och pekade det märkliga i att rättegångsbalken har en tydlig ordning för tvistemål med tre domare i tingsrätten och med förberedelse, medan brottmålen har en domare och inga förberedelsesammanträden.
Anne Ramberg förklarade att hon inte är så entusiastisk till att marginalisera domarrollen som Straffprocessutredningen föreslår.
Fredrik Wersäll förespråkade att åklagaren bör ange ett påföljdsyrkande som är bindande uppåt för domstolen.
– När man avslutar huvudförhandlingen ska den tilltalade i princip veta vilket maximalt straff han eller hon riskerar, sa Wersäll.
Anders Perklev stödde idén. Men Anne Ramberg såg faror med förslaget:
–Det finns en påtaglig risk för att åklagaren yrkar en sträng påföljd, sa hon.
Fredrik Wersäll menade också att lagstiftaren borde fundera på begränsningar i åklagarens rätt att komplettera utredningen och ändra talan efter det att stämning har väckts.
– Det är ett gissel i de stora målen att förundersökningen fortsätter inte bara under tingsrättsförhandlingen utan också under hovrättsförhandlingen! Det hovrätten till slut prövar är i stor utsträckning ett nytt mål, sa han.
Anders Perklev menade att det är en riktig iakttagelse att det finns en risk för att processen blir ohanterlig om nytt material tillförs hela tiden. Fredrik Wersäll förklarade att han är för att vidga kravet på prövningstillstånd i brottmål till brott med upp till 6 månaders fängelse i straffskalan. Anders Perklev betonade att tyngdpunkten i processen ska ligga i tingsrätten och instämde i att prövningstillstånd borde införas i alla brottmål. Han kunde eventuellt tänka sig förstärkt domarbesättning i tingsrätten. Anne Ramberg motsatte sig att införa generellt prövningstillstånd i brottmål.
– 10 procent av tingsrättsdomarna överklagas. Av dem ändras 47 procent. Det talar för sig självt. Tills situationen är annorlunda är det otänkbart med generellt prövningstillstånd i brottmål, sa Anne Ramberg.
– Om tyngden i processen ska ligga i tingsrätten, måste tingsrätterna ha resurser till förfogande – och det har de inte, sa hon.
Fredrik Wersäll påminde om att förslagen till ett nytt påföljdssystem i utredningen Nya påföljder (SOU 2012:34) skulle ge stora möjligheter till processuella förbättringar. Han konstaterade att omedelbarhets- och koncentrationsprinciperna var en revolution när nya rättegångsbalken kom 1948, men ifrågasatte om ny teknik innebär att tiden har sprungit förbi dem.
– Vi har bra teknik för att ta upp förhör, och vi på hovrätten är förtjusta i EMR, ”En modernare rättegång”. Vi ser det som främmande att kalla personer på nytt till hovrätten, sa Fredrik Wersäll.
Han funderade över om det borde övervägas att få ännu bättre bevisning genom att använda förhör upptagna under förundersökningen, i nära anslutning till händelsen, under rättssäkra former med försvarare närvarande. Anders Perklev förespråkade också att man borde överväga att dokumentera muntlig bevisning före rättegången. Det skulle leda till kortare häktningstider och minskad användning av restriktioner, menade han.
Men Anne Ramberg såg problem med att ta upp bevisning genom förhör under förundersökningen:
– Försvararen måste kunna korsförhöra och måste kunna förhålla sig till vad andra hörda säger, sa Anne Ramberg.