Utredningar föreslår stora förändringar av påföljdssystemet

Ibörjan av sommaren lämnade Påföljdsutredningen sitt betänkande Nya påföljder (SOU 2012:34). Hovrättspresidenten Fredrik Wersäll har varit särskild utredare. Advokatsamfundets förre ordförande Tomas Nilsson har ingått i utredningen som expert. I den 2 412 sidor tjocka utredningen föreslår utredaren och de medverkande experterna stora förändringar av påföljdssystemet.

Påföljdsutredningen föreslår att de särskilda påföljderna skyddstillsyn och villkorlig dom ska avskaffas. I dag är skyddstillsyn och villkorlig dom alternativen till ett fängelsestraff.

För vuxna lagöverträdare ska det finnas två påföljder: böter och fängelse.

Utredaren Fredrik Wersäll tycker att det viktigaste i förslaget är att det renodlar påföljdssystemet och gör det mer begripligt och lättillämpat.
– Vi har ansträngt oss för att skapa ett system som är rättvist, konsekvent och förutsebart och samtidigt humant, säger han.

Korta straff blir villkorliga
Fängelsestraffet ska dömas ut villkorligt, om fängelsestraffet är på kortare tid än ett år och om den som döms är ostraffad sedan tidigare. Detta ska gälla för alla brottstyper. Ett villkorligt fängelsestraff ska alltså vara bestämt i tid, till skillnad mot villkorlig dom och skyddstillsyn i dag.

Ett villkorligt fängelsestraff ska alltid kombineras med en tilläggssanktion – böter, samhällstjänst, övervakning, hemarrest eller olika former av vård. Tilläggssanktionen ska vara strängare och mer ingripande ju allvarligare brottet är.

Fängelsestraff på ett år eller mer ska kunna dömas ut villkorligt bara om de kombineras med ingripande missbruksvård eller liknande, eller i mycket speciella undantagssituationer.

Strängare vid återfall
Vid återfall i brott ska ett villkorligt fängelsestraff med en strängare tilläggssanktion, eller ett ovillkorligt fängelsestraff, dömas ut. Domstolen ska också kunna besluta att ett villkorligt fängelsestraff som har dömts ut tidigare ska verkställas i anstalt.

Om den dömde inte fullgör tilläggssanktionen frivilligt, ska domstolen kunna besluta att den dömde ska verkställa det villkorliga fängelsestraffet i anstalt.

Fredrik Wersäll säger att han inte gör sig några illusioner om att det skulle vara lätt att få igenom ett så omfattande förslag.
– Däremot är jag övertygad om att det nuvarande systemet måste reformeras och då är det svårt att se alternativen. Det går inte att lappa och laga hur länge som helst, säger han.

Utredningen konstaterar att dagens påföljdssystem är komplext och oförutsägbart: Det är inte brottets allvar som avgör valet av påföljd, utan osäkra prognoser om risken för återfall i brott, och straffet upplevs inte alltid som proportionellt till brottet. Villkorlig dom och skyddstillsyn gör det inte tydligt för den dömde hur allvarligt domstolen ser på brottet.

I betänkandet föreslår utredningen att bötesstraffen vid dagsböter ska höjas. Dagsböter ska alltid vara ett strängare straff än penningböter. Därför ska dagsböter alltid dömas ut på mer än 4 000 kronor.

Utvecklade ungdomspåföljder
När det gäller unga lagöverträdare föreslår utredningen att socialtjänsten ska behålla sitt huvudansvar för ungdomar under 18 år som begår brott. Utredningen föreslår att nya påföljder ska införas för unga lagöverträdare:

Kontaktskyldighet för unga ska vara ett alternativ till påföljderna ungdomsvård eller ungdomstjänst. Påföljden innebär bland annat att den unge ska hålla kontakt med en särskild kontaktperson som ska ha både stödjande och kontrollerande uppgifter.

Ungdomsövervakning ska kunna dömas ut vid mer allvarlig brottslighet. Påföljden ska vara intensiv och behandlingsinriktad. Den ska innehålla vissa inskränkningar i den unges rörelsefrihet – till exempel förbud att lämna bostaden på helgkvällar och helgnätter – som ska kunna kontrolleras med elektroniska hjälpmedel.

Varningsstraff ska kunna dömas ut i stället för ett lågt bötesstraff, om den unga lagöverträdaren är ostraffad sedan tidigare.

Adjö till artbrotten
I enlighet med utredningsdirektiven föreslår utredningen att lika allvarliga brott ska behandlas lika, oavsett brottslighetens art.

I dag leder vissa typer av brott, som grovt rattfylleri, mened, vissa misshandelsbrott, vissa sexualbrott, vissa skattebrott, narkotikabrott och jaktbrott, ofta till fängelse – även om straffvärdet är någon eller några månaders fängelse och det inte är fråga om återfall. Utredningen föreslår att särbehandlingen ska upphöra och att brott med samma straffvärde ska behandlas lika vid påföljdsvalet. Därmed kommer de som döms för de nämnda "artbrotten" i fortsättningen att dömas till villkorligt fängelse.

– För att vårt förslag om att behandla alla brottstyper lika ska genomföras krävs visst politiskt mod. Å andra sidan saknar dagens, närmast slumpmässiga, särbehandling varje form av vetenskapligt stöd, säger Fredrik Wersäll.

Ungdomsreduktionen blir kvar
I regeringens pressmeddelanden och i rapporteringen i medierna har det ibland framstått som om utredningen har föreslagit att lagöverträdare mellan 18 och 20 år ska bedömas strängare än tidigare. Men det är inte riktigt innebörden av förslaget. Utredningen föreslår att "ungdomsreduktionen" vid straffmätningen ska tillämpas på samma sätt som förut.

Men när det gäller påföljdsval, föreskriver brottsbalken 30:5 2 st. i dag att rätten får döma den som har begått brott mellan 18 och 20 års ålder till fängelse bara om det finns särskilda skäl. I praktiken döms de flesta lagöverträdare mellan 18 och 20 år, som har begått brott på fängelsenivå, till villkorlig dom eller skyddstillsyn. Nu föreslår utredningen att de påföljderna ska avskaffas. Det skulle innebära att det i många fall inte skulle finnas något påföljdsalternativ för lagöverträdare mellan 18 och 20 år. Utredningen föreslår därför att kravet på särskilda skäl ska avskaffas – möjligheterna att döma 18–20-åringar till villkorligt fängelse ska i fortsättningen vara lika stora som för äldre lagöverträdare. Därmed kan man vänta sig att förslagen får ett visst genomslag så att även vissa 18–20-åringar som återfaller i brott flera gånger döms till fängelse i större utsträckning än nu.

– Påföljdsvalet för gruppen 18–20 år blir strängare än i dag, även om ungdomsreduktionen blir kvar. Att avskaffa den skulle ge orimliga tröskeleffekter vid 18-årsåldern, om inte straffen generellt ska skärpas för ungdomar, säger Fredrik Wersäll.

Den 1 juli 2015 ska ändringarna träda i kraft, enligt förslaget.

Svårgripbara effekter
Utredaren Fredrik Wersäll menar att man ska vara försiktig med antaganden om effekter på brottsligheten av olika kriminalpolitiska åtgärder.
– Effekterna är ofta svårgripbara och vanskliga att mäta. På ett övergripande plan gör vi dock bedömningen att våra förslag ökar trovärdigheten av straffsystemet vilket i vart fall långsiktigt bör ha positiva kriminalpolitiska effekter, säger han. n

Tillbaka till tillräknelighetskravet
Tidigare under våren kom också Psykiatrilagsutredningen med sitt betänkande, som också berör straffrättsfrågor. I utredningen var Advokatsamfundets vice ordförande Bengt Ivarsson expert. Utredningen föreslog att ett krav på tillräknelighet hos gärningsmannen för att en gärning ska vara ett brott ska återinföras, efter att ha varit avskaffat sedan brottsbalken trädde i kraft 1965. Därmed ska också rättspsykiatrisk vård avskaffas som påföljd. Psykiskt störda lagöverträdare som döms till ansvar för brott ska få sin påföljd bestämd enligt vanliga bestämmelser.

Återinförande av kravet på tillräknelighet, eller ansvarsförmåga, innebär att Sverige återgår till en princip som gäller i nästan alla länder: att gärningsmannen måste ha kunnat påverka sitt handlande för att kunna hållas straffrättligt ansvarig. Därmed blir straffansvar uteslutet för gärningar som har begåtts under en kvalificerad psykisk störning eller motsvarande tillfällig sinnesförvirring.

I Sverige har – sedan brottsbalken infördes – psykiska störningar beaktats vid domstolens påföljdsbestämning i stället för vid bedömningen av straffansvaret.

Utredningen föreslår att tre nya former av rättspsykiatriska bedömningar ska införas, bland annat ett läkarutlåtande om gärningsmannens tillräknelighet.

Magnus Andersson