Så kan Europakonventionen genomföras på nationell nivå

Under rubriken "Genomförandet av Europakonventionen på nationell nivå" diskuterade en synnerligen kvalificerad panel inför ett dito auditorium i Rosenbads konferenscentrum i Stockholm den 12 juni 2012.

Seminariet, som leddes av Sten Heckscher, före detta justitieråd och ordförande i Högsta förvaltningsdomstolen, hölls med anledning av att Elisabet Fura avslutade sin anställning som domare i Europadomstolen för att bli chefsjustitieombudsman.

Seminariet inleddes med att Elisabet Fura berättade om sina nio år vid Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Hon berörde även Brightonmötet i våras då Europakonventionen diskuterades. Storbritannien vill se förändringar av konventionen för att ge större utrymme för de enskilda medlemsstaterna att tolka konventionen, medan Ryssland vill se en försvagad konvention. Enligt Fura levde inte mötet upp till förväntningarna, och det blev endast "en tumme". Enligt henne har många domare i Europadomstolen tolkat Brightonmötet som ett aktivt försök från politikerhåll att påverka Europadomstolens arbetssätt. På en fråga från Heckscher om hur hon skulle vilja utveckla Europadomstolen sa Elisabet Fura sig vilja minska storleken radikalt, från dagens 40-talet domare, till tio. Den individuella klagorätten får gärna finnas kvar. För att vässa domstolen måste dessa domare ges verktyg, så att de kan välja ut principiellt viktiga mål. Fura pekade på USA:s högsta domstol, som tar upp mål av principiellt viktig betydelse.

– Så skulle jag vilja göra om man fick börja om från början, sa Elisabet Fura som dock bedömde möjligheterna politiskt sett som högst begränsade att göra detta.
Fura sa också att hon kan tänka sig att domstolen skulle kunna avge rådgivande yttranden.

Men även om Europadomstolen inte förändras från grunden finns det mycket som går att utveckla ändå, menade hon. Flera insatser har redan gjorts. Till exempel har domstolen börjat med att på sin hemsida lägga ut domar som den anser vara principiellt viktiga. Samtidigt kan själva domskrivningen bli mycket bättre sa hon och tillade:
– Ibland kan jag tycka att det är mycket begärt att en domare, en rådman i Södertälje eller i Bilbao, ska kunna sitta på sin kammare och identifiera att "Aha, här har vi ett problem som tangerar Europakonventionen!" eller hitta det om inte parterna har uppmärksammat det.

Mats Melin, justitieråd och ordförande i Högsta förvaltningsdomstolen, sa att som verksam jurist ska man i hanteringen av Europakonventionen inte vara räddhågsen eller överdrivet högtidlig. Enligt honom är den räddhågade inställningen på väg att vittra bort.

– Konventionen ses, tror jag, allt mer sällan som en svårforcerad och besvärlig hinderbana som man måste ta sig över för att kunna komma till ett avgörande. Den räddhågade inställningen kan bara motverkas genom kunskap, enligt Melin. Förutom kunskap krävs omdöme och förmåga till urskiljning. Det är alls inte så att avgöranden som rör Sverige med automatik har stor betydelse för svenska domstolar; avgöranden som rör förhållanden i andra länder har inte sällan betydligt större betydelse. Melin berörde särskilt den misstänktes rätt till biträde i detta sammanhang.

Anne Ramberg, generalsekretare i Advokatsamfundet, berättade att samfundet bidrar till att implementera Europakonventionen i svensk rätt genom att utbilda unga blivande advokater, samt att samfundet i sig agerar "vakthund" i debatt och samhällsutveckling.

Ramberg menade att även om advokaterna blir allt bättre på att åberopa Europakonventionen, liksom att domstolarna, särskilt de högsta domstolarna, i ökad omfattning tillämpar den, krävs en förändrad attityd.
– Den ängslighet som ibland präglar svenska domstolar i allmänhet när det gäller att ägna sig åt lag- och normprövning befrämjar inte Europakonventionens genomslag. Det är förmodligen en generationsfråga, sa hon.

För ett tydligare genomslag av Europakonventionen vore det enligt henne önskvärt att den i ökad utsträckning också direkt prövades i svenska nationella domstolar och då även i de lägre instanserna. Det skulle också gagna Europadomstolens arbete. För att det ska lyckas krävs att mänskliga rättigheter får en mer central plats i vardagen och inte bara på EU-agendan och i högtstämda tal.
– Det krävs mer av "hands on" från politiker och jurister. Ytterst handlar det om att utveckla en rättskultur där Europakonventionen utgör ett självklart ramverk, poängterade Anne Ramberg.

Thomas Bull, professor i konstitutionell rätt vid Uppsala universitet, sa att den viktigaste och mest intressanta förändringen som Europarätten har bidragit till handlar om "legitimitetsfrågan". Bull talade om att det finns en syn på juridiken som utgår från tanken på "rättsmaskineriet", mot denna kan ställas tanken på "rättsväsendet". Rättsmaskineriet står för det mekaniska och förutsägbara; för rättsväsendet handlar det om att justera mekaniken, en human verksamhet, en juridik som är samhällets tjänare, och Europarätten har bidragit med att öka det senare perspektivet i svensk juridik.

Anna Skarhed, justitiekansler, menade att Europarätten vunnit betydande mark under de senaste 25 åren. Från att betraktas som något främmande till en verklig del av svensk rätt.
– Om någon nämnde Europakonventionen i rättssalen himlade domaren med ögonen, det gör inte någon domare i dag, sa hon och tillade:
– Det har hänt väldigt mycket. Vi behöver inte klä oss i säck och aska. Sverige har institutioner som fungerar ganska väl och vi lever upp till en hel del av de krav som ställs på oss.

På frågor om framtiden för Europadomstolen visade det sig att Elisabet Fura var bekymrad. Risken är att Europadomstolen inte kan svara inom rimlig tid på de frågeställningar som kommer och därmed riskerar att bli irrelevant. Hon tror aldrig att den kommer att läggas ner eftersom det är politiskt omöjligt.

Ett annat problem är att eftersom domstolen har 150 000 mål i balans finns det en risk att det kan bli svårare att få upp mål som rör till exempel skattetillägg från länder som Sverige eftersom de kan komma att trängas undan av mål om tortyr.
– Man kan redan nu höra i domstolen, när det kommer frågor om äganderätt, till exempel att frågan ställs om det här är sånt som vi verkligen ska syssla med. Är det ett problem som ska lösas av Europadomstolen, sa Elisabet Fura.

I den efterföljande diskussionen betonade Michael Ribbenvik, Migrationsverkets rättschef, att myndigheter har en betydande roll i att införa Europakonventionen i vardagens juridik.

Tom Knutson