Hård kritik mot nya systemet i ny rapport

Domstolsverket har på regeringens uppdrag utvärderat hur 2018 års reform fallit ut. Domstolsverket konstaterar inledningsvis att förändringen inneburit betydande besparingar för staten: de årliga kostnaderna för målsägandebiträden i hovrätterna har under perioden 2016–2021 minskat med cirka 50 procent.

Men när det gäller reformens effekter i övrigt går meningarna isär. Företrädare för hovrätterna anser att den på det hela taget har inneburit en effektivare hantering av själva hovrättsprocessen. De uppger också att målsägandens intressen tillvaratas med dagens ordning, och att det i de flesta mål saknas behov av ett målsägandebiträde.

Advokatsamfundet, som tidigt fick signaler från ledamöter om att reformen ställde till problem, har en helt annan uppfattning. Samfundet pekar på att många måls­ägande får avslag på sin begäran om fortsatt biträdeshjälp i hovrätten, trots att de har behov av stöd.

I sina svar till utvärderingen ifrågasätter Advokatsamfundet rimligheten i att en målsägande inte har motsvarande rätt som en tilltalad att biträdas av en advokat i överrätt, trots att målsäganden ofta har utsatts för stort trauma till följd av brottet. Detta riskerar att skada allmänhetens förtroende för rättssystemet, menar samfundet.

Advokatsamfundet uppger också att många målsägandebiträden i dag arbetar utan ersättning för att täcka upp för bristerna i systemet.

Advokatsamfundet är inte ensamt i sin kritik. Även Åklagarmyndigheten och Brottsoffermyndigheten anser att stödet till brottsoffer sedan reformen är bristfälligt. Åklagarna uppger också, precis som Advokatsamfundet, att de saknar möjlighet att ge målsägande det stöd som ofta skulle behövas även i hög­re instanser. Åklagarna riktar dessutom kritik mot att hovrätterna är alltför restriktiva med att förordna målsägandebiträden.

Advokat Ulrika Rogland hör till de advokater som kritiserat reformen.

– Jag blir sällan förordnad i hovrätten och målsägandena får mycket dålig information om vad som händer. Åklagarens uppgift är ju inte att företräda målsägande, konstaterar hon.

Det händer, berättar hon vidare, att målsägande inte ens får veta när förhandlingen hålls i hovrätten. Inte heller får de någon information om hur processen i hovrätten går till eller vad som hänt vid förhandlingen. Om de väljer att närvara finns ingen där för att ge stöd.

Även advokat Robert Nyström kan peka på problem med reformen. Han upplever att hans klienter har mycket svårt att förstå varför de lämnas utan stöd efter förhandlingen i tingsrätten.

– Målsägande blir liksom inte en del av den fortsatta processen, utan faller bort, säger Robert Nyström.

Detta är särskilt olyckligt, eftersom måls­ägandebiträdet många gånger kan bidra till en bättre och mer rättssäker process.

Han upplever att måls­­ägandebiträdet och därmed också brottsoffret i dag ofta marginaliseras i den rättsliga processen. Exempelvis kan polisen kalla till förhör i målet, utan att målsägandebiträdet ens meddelas om detta.

Robert Nyström har själv ännu inte arbetat gratis för att ge stöd till en klient. Men han vet att det förekommer, och tror att det kommer att bli vanligare.

– Man känner ansvar för klienten och vill gärna hjälpa till även i överrätten. Det känns inte bra att försvinna för sin klient. Försvararen finns ju med hela tiden, säger han.

Domstolsverket: Regeringsuppdrag: En utvärdering av rätten till målsägandebiträde i överrätt. Uppdragsredovisning, diarienr DOV 2021/1208.

Om rapporten

Domstolsverket har utvärderat den lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2018 och som innebar att ett målsägandebiträdes förordnande inte automatiskt kvarstår i överrätt. Domstolsverket har under arbetets gång samrått med Åklagarmyndigheten och Advokatsamfundet. Verket har också träffat medarbetare vid Sveriges samtliga hovrätter och före­trädare för Brottsoffermyndigheten.