Villkorlig frigivning
Fortsatt kritik mot regeringens planer
Nr 6 2025 Årgång 91Regeringen går vidare med hårdare regler för villkorlig frigivning. I maj kom nya förslag, trots att utredaren själv avvisat idén. Men många av remissinstanserna är fortsatt kritiska.
Lagförslagen presenterades av justitieminister Gunnar Strömmer i maj, i form av ett utkast till lagrådsremiss, som skickades ut till remissinstanserna för granskning. I remissen återkommer bland annat det tidigare förslaget om att en större andel av strafftiden ska avtjänas i fängelse. Men det presenteras också nyheter, som att den villkorliga frigivningen ska kunna skjutas upp vid risk för återfall i allvarlig brottslighet.
Remissvaren innehåller dock en hel del motstånd mot planerna, även från brottsbekämpande myndigheter. Polisen och Säkerhetspolisen tillstyrker visserligen förslagen, men Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten är båda tveksamma till vissa delar. ”Åklagarmyndigheten anser fortfarande att den slutsats som utredningen landade i, dvs. att behålla nuvarande system med villkorlig frigivning efter att två tredjedelar avtjänats, är väl underbyggd och genomtänkt”, skriver Åklagarmyndigheten.
Om regeringens förslag
Planerna på ändrade regler för villkorlig frigivning lades fram i ett utkast till lagrådsremiss i maj i år. I utkastet föreslås bland annat:
- att den andel av strafftiden som måste avtjänas innan en intagen kan bli villkorligt frigiven höjs från två tredjedelar till tre fjärdedelar,
- att tröskeln för att skjuta upp den villkorliga frigivningen om den dömde missköter sig under anstaltsvistelsen sänks,
- att det i vissa fall ska vara möjligt att skjuta upp den villkorliga frigivningen om det finns en risk för att den dömde återfaller i allvarlig brottslighet.
Huvuddelen av lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2026.
Advokatsamfundet avstyrker förslagen. Samfundet skriver bland annat att ”det saknas underlag som visar att en förlängd anstaltstid eller sänkta trösklar skulle förebygga brottslighet” och att förslagen tvärtom riskerar ”att medföra negativa konsekvenser såsom minskade incitament till gott uppförande, ökad rättsosäkerhet och högre belastning på förvaltningsdomstolarna”.
Flera remissinstanser pekar på att delar av förslagen är otillräckligt beredda och behöver utredas närmare. Det uttrycks också oro från flera håll för hur den redan hårt ansträngda Kriminalvården ska klara av den ytterligare belastning som hårdare regler för villkorlig frigivning skulle innebära.
Den hårdaste kritiken kommer från ett par av universiteten. ”Vi är uppriktigt oroade över en kriminalpolitisk utveckling där kraftiga straffskärpningar genomförs i en allt snabbare takt, i stort sett helt utan rationell motivering eller etisk analys, med mycket snäva utredningsuppdrag, förkortade remisstider, tidigarelagda ikraftträdanden och, som i detta fall, i strid med utredarens slutsatser och rekommendationer”, skriver företrädare för Göteborgs universitet i sitt remissvar, medan Stockholms universitet menar att ”åtminstone vissa av de specifika förslag som remitteras kommer att leda till ökad brottslighet snarare än minskad sådan”. l
Om beredningen av förslaget
Redan i Tidöavtalet mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna aviserades att reglerna för villkorlig frigivning skulle ses över och kraftigt begränsas. I juni 2023 kom ett tilläggsdirektiv till en redan tillsatt utredning om att den också skulle lämna förslag på en skärpt reglering.
Enligt direktiven ska villkorlig frigivning som huvudregel inte beviljas, annat än om det finns särskilda skäl, och att villkorlig frigivning kan ske tidigast efter tre fjärdedelar av strafftiden.
I juli 2024 överlämnade utredaren, justitierådet Stefan Reimer, sitt betänkande till regeringen, med förslag på hur de nya hårdare reglerna kan införas. Utredaren själv ställde sig dock inte bakom förändringen, eftersom det, enligt honom, saknades tillräckliga skäl för den.