Därför mår många av de mest lovande juristtalangerna dåligt

Under hösten 2024 genomförde jag tillsammans med NALP (en av de största amerikanska organisationerna inriktade på talent management på advokatbyråer), Patrick Krill och Jordana Confino en omfattande studie om perfektionism bland advokater. Krill är kanske den främsta experten på psykisk hälsa och missbruk bland advokater i USA och var med och grundade American Bar Associations ”task force for lawyer well-being”. Confino är adjunct professor of law vid Fordham Law School samt konsult med inriktning på välbefinnande hos advokater.

Studien, som omfattade 764 advokater, är en viktig pusselbit i det arbete jag ägnat de senaste tjugo åren åt – att skapa bättre förståelse och förutsättningar för advokater som främjar deras välbefinnande och prestation. Min roll i studien var att välja ut vad som skulle mätas, hur det skulle mätas samt räkna fram och beskriva resultaten. Syftet var att undersöka hur en specifik form av stark ambition som är vanlig bland advokater påverkar både välbefinnande (stress, mental hälsa) och yrkesutövning (prestation, arbetsstil, engagemang, motivation, ledarskap, följarskap, personalomsättning).

Även om studien genomfördes på advokater är resultaten högst relevanta för andra kunskapsintensiva branscher som revision, finans och management consulting, där samma typ av högambitiösa medarbetare ofta rekryteras och premieras.

Den viktigaste och mest kontraintuitiva slutsatsen i rapporten är att just de egenskaper som värderas högst vid inträdet – hög ambition, perfektionism och samvetsgrannhet – också kan vara de som driver de mest lovande talangerna till stress och i förlängningen bort från byrån.
Den goda nyheten är att detta är ett hanterbart problem som går att reducera signifikant med rätt insatser.

Den blinda fläcken i stressdebatten: Stress drabbar inte alla på samma sätt

Stressrelaterade sjukskrivningar har sjufaldigats i Sverige sedan 2010 – och trenden fortsätter att öka. Hur ska vi förstå denna dramatiska utveckling? En vanlig förklaring pekar på ökade krav och sämre arbetsmiljö, men om det vore hela sanningen borde stressnivåerna vara förhållandevis jämna inom samma arbetsplats. Min forskning visar dock något annat.

För mig kom genombrottet med en studie av 185 biträdande jurister jag gjorde på tre större svenska advokatbyråer 2019. Jag hade tidigare noterat att skillnaden i stressnivåer mellan individer på byrå verkade vara mycket större än vad jag hade förväntat mig. Om arbetsplatsen är den överväldigande källan till stress så borde stressnivåerna vara förhållandevis jämna mellan individerna. Men det var de inte. Ungefär 40 procent hade inga problem med stress, 20 procent hade måttliga nivåer och 40 procent hade höga nivåer. Långt ifrån alla var alltså stressade. Så vad skiljde de mest stressade från de minst stressade?

Det visade sig att många av de mest stressade var de mest ambitiösa. De som aldrig säger nej när man ber om hjälp, de som korrekturläser ett par extra gånger, som sällan blir riktigt nöjda eller färdiga med en arbetsuppgift. Med andra ord, precis de egenskaper som advokatbyråer söker: starkt driv, god känsla för detaljer, stark ansvarskänsla och pålitlighet.

Dessa egenskaper är inte bara önskvärda – de är i princip oundgängliga för framgång inom juridiken. Det är dessa personer man aktivt söker vid rekrytering, som man belönar med avancemang och som man hyllar som förebilder. Men här ligger paradoxen: det är också många av dessa personer som löper störst risk för stress och att i förlängningen lämna byrån.

Inom forskningen benämns dessa individer som ”maladaptiva perfektionister” – personer som ställer exceptionellt höga krav på sig själva och kopplar prestationen till sin självkänsla. Vi känner igen dem från många andra vardagliga begrepp: prestationsprinsessa (ja, det är oftast – men inte alltid – en kvinna), duktig-flicka-syndromet, prestationist, insecure overachiever … Perfek­tionismen innebär att man ställer orealistiskt höga krav på sig själv, vilket gör att man inte sällan misslyckas med att leva upp till sina självpåtagna ideal. Eftersom prestationen är kopplad till självkänslan innebär det att det ligger nära till hands att man känner sig misslyckad som person, och då kan det kopplas till högre stressnivåer.

Personligen gillar jag inte begreppet ”maladaptiv perfektionism” – det känns dömande trots att det är formellt korrekt, särskilt eftersom dessa personer ofta har många värdefulla egenskaper som samvetsgrannhet, hög kvalitetskänsla och stark drivkraft. Många av de ovan nämnda vardagliga begreppen har också en nedlåtande klang som avslöjar en bristande förståelse av problematiken. Jag kallar i stället denna grupp för ”högambitiösa”. Med högambitiös menar jag personer som har en hög ambitionsnivå i många delar av livet – inte bara på jobbet utan också när det gäller träning, kost, livsstil och klädsel. De som börjar med löpning och direkt siktar på maraton, som förvandlar lugna skogspromenader till tempo-pass med Prestationspodden i öronen, som läser för att bli bättre snarare än för nöjes skull. Som fyller helgerna med aktiviteter och inte är utvilade inför måndagen. Drivet att prestera är alltså inte begränsat till arbetet utan kanaliseras också på fritiden. Detta tankemönster – att alltid sträva efter det effektiva, det perfekta, det optimala – genomsyrar i regel en stor del av deras tillvaro.

Den amerikanska studiens slående resultat

Föreliggande studie belägger och fördjupar denna bild med all önskvärd tydlighet:

Psykisk hälsa under press

• 62 procent av högambitiösa advokater rapporterade höga stressnivåer, jämfört med endast 4,9 procent bland de mindre högambitiösa.
• Hälften (50,6 procent) av hög­ambitiösa advokater visade tecken på depression, mot bara 7,1 procent bland de mindre högambitiösa.

Det är viktigt att notera att de flesta högambitiösa är yngre advokater, eftersom draget tenderar att minska med senioritet. Resultaten speglar därför ett samspel mellan perfektionism, ålder och karriärfas.

Men kopplingen mellan mal­adaptiv perfektionism och stress och psykisk ohälsa är mycket väl belagd, och många missar dessutom att den skyhöga ambitionen också kan skapa problem i prestationen.

Prestationsparadoxen

Studien avslöjar nämligen att den här formen av stark ambition, tvärt­emot vad många tror, faktiskt kan försämra prestation i flera hänseenden:

• Högambitiösa advokater hade svårare att hantera sin arbetsbörda och prioritera uppgifter (perfektionister har ofta svårt att prioritera eftersom allt ska bli 100 procent).
• De visade större rädsla för feedback (när prestationen är kopplad till självkänsla så upplevs ofta feedback som mer personlig och jobbig).
• Lägre djärvhet i att ta sig an nya utmaningar (när man verkligen vill leverera felfritt på högsta nivå så föredrar man att hålla sig till det man behärskar).
• Paradoxalt nog rapporterade de lägre grad av engagemang (stress och utmattning – den första fasen av utbrändhet – ger mindre energi till engagemang, inställningen är rätt men man kan ha svårt att ha tillräckligt med energi att upprätthålla ett genuint engagemang).
• Ökad prokrastinering och svårighet att slutföra uppgifter (perfektionistisk förlamning – rädslan för att misslyckas kan göra det svårt att komma igång, fatta beslut eller lämna ifrån sig arbete, vilket ökar stressnivån).

Talangförlusten som konsekvens

Kanske mest alarmerande var att högambitiösa advokater hade ­kortare total anställningstid på sin nuvarande arbetsplats (5,3 år mot 8,4 år) och uttryckte starkare avsikt att lämna sin arbetsplats. Kvinnor och yngre advokater visade dessutom högre nivåer av både denna form av hög ambition och avsikt att sluta.

Resultaten bör tolkas mot bakgrund av att högambitiösa oftare är yngre (vilket naturligt ger kortare anställningstider) och att de mest stressutsatta kan ha bytt arbetsplats redan tidigare. Trots dessa selektionseffekter indikerar den här och andra studier på en tydlig koppling mellan högambitiöst drag och kort­are anställningstider.

En alarmerande utveckling – kvinnors stress bara fortsätter att öka

När jag gjorde min första nation­ella studie av advokater 2005 så fanns det ett betydande glapp i utmattning mellan manliga och kvinnliga advokater. När jag jäm­förde med mina data från min nationella studie 2021 så hade det glappet fördubblats – männens utmattningsnivå hade legat stilla medan kvinnornas hade ökat signifikant. Det ligger i linje med utvecklingen i samhället i stort där stress och psykisk ohälsa hos kvinnor ökar snabbare än för män. Enligt Försäkringskassan står kvinnor för nästan 
79 procent av alla pågående stressrelaterade sjukskrivningar. När andelen kvinnor som läser på juristprogrammet sedan länge överstiger andelen män, blir utmaningen större än någonsin för advokatbyråer som vill behålla sina bästa talanger.

Är kvinnor mer psykiskt sköra än män? Jag tror inte det. Men de rapporterar oftare psykisk belastning – och det finns goda skäl till det. Kvinnor ställs inför fler och mer komplexa krav, såväl yttre som inre. Dels handlar det om samhällsnormer som ställer högre krav på kvinnors utseende och beteenden även i professionella miljöer. Dels handlar det om bristande jämställdhet hemma och i arbetslivet. Samtidigt har kvinnor i Sverige en högre grad av samvetsgrannhet och målmedvetenhet i studierna, vilket ofta resulterar i högre betyg och snabbare examen jämfört med män. Denna effektivitet och disciplin kan emellertid också få en prislapp i form av ökade krav och stress. Sammanfattningsvis tror jag att de högre nivåerna av stress och utmattning hos kvinnor i stor utsträckning handlar om en kombination av bristande jämställdhet och större andel högambitiösa.

En del branschrepresentanter betraktar oreflekterat tournament of lawyers som en naturlig del av talent management som inbegriper viss personalomsättning för att få fram de bästa av de bästa. Personalomsättning är inte nödvändigtvis ett problem – men en sund konkurrens måste använda rätt måttstockar: juridisk kvalitet och affärsresultat, inte vem som orkar mest stress utan rätt stöd. Det starka drivet och den juridiska färdigheten måste kompletteras med resiliens och robust självledarskap för att skapa långsiktig hållbar topprestation. I dag förlorar många byråer begåvade högambitiösa advokater (som inte sällan är kvinnor) när de når senior biträdande jurist-nivå och möter ökade krav, ofta kombinerat med familjebildning. Att säga att det är synd är en betydande underdrift.

En genomgripande samhällsförändring – nya utmaningar för talent management

Det inre och yttre trycket på oss i dag är betydligt större än det var för två decennier sedan. Kraven och förväntningarna på hur vi äter, bor, klär oss och arbetar har höjts i och med att vi matas med bilder av perfektion genom TV-program och sociala medier. Fritiden har också blivit mer pressad – vi lägger massor av tid på skärmar på fritiden vilket är tydligt kopplat till sämre psykisk hälsa. 

Den brittiska forskaren Thomas Curran har visat att de kliniska nivåerna av perfektionism (det vill säga hög­ambitiösa) har ökat från 9 procent till 18 procent på 15 år – och de verkar bara fortsätta att öka (med kliniska nivåer menas att perfektionismen är så uttalad att den begränsar såväl välbefinnandet som prestationsförmågan i vardagen). Forskning visar att smartphones och sociala medier är kopplade till den dramatiska ökningen av perfektionism de senaste 10–20 åren. Kort sagt: andelen högambitiösa har ökat snabbt de senaste 15 åren och av allt att döma fortsätter ökningen – inte minst hos unga kvinnor. Det här märks på byrån. Unga jurister i dag efterfrågar oftare coachande och stöttande ledarskap och feedback (men tar kritisk feedback mer personligt) än tidigare generationer, vilket åtminstone delvis kan kopplas till det högambitiösa draget.

Handlar stress och utbrändhet bara om arbetet?

Data från IF Insurance Nordic Health Report 2025 visar något överraskande: de två största stresstriggrarna är personliga problem, följt av bristande balans mellan arbete och fritid. Först på tredje plats kommer krav på arbetet. Stress handlar alltså inte primärt om arbetsplatsen för de flesta enligt undersökningen.

Man kan invända att undersökningen gäller befolkningen i stort, medan affärsjurister har en helt annan arbetssituation – med längre arbetsdagar och högre krav, vilket rimligen borde göra arbetet till en ännu större källa till stress. Men min forskning visar att grundmönstret är detsamma även för jurister.

Låt mig ta två exempel. För det första är högambitiösa jurister oftare arbetsnarkomaner (worka­holics), vilket inte bara innebär att de arbetar hårdare och längre än andra (vilket inte måste vara problematiskt i sig), utan att de också har svårare att koppla av. I en studie av svenska affärsjurister som jag genomförde 2023 skattade högambitiösa betydligt högre på påståenden som ”Jag känner mig skyldig när jag tar ledigt” och ”Det är svårt att slappna av när jag inte arbetar”.
För det andra blir stress för hög­ambitiösa jurister ofta en hela-livet-problematik. Samma höga krav som ställs på jobbet genomsyrar även privatlivet. Medan många växlar ner på fritiden ligger hög­ambitiösa kvar på höga varv även kvällar och helger.

Min erfarenhet är att utbrändhet sällan enbart handlar om att arbeta hårt, utan snarare om svårigheten att få tillräcklig vila och återhämtning.

Stressen börjar inte på byrån

I min studie från 2021, där över 800 juriststudenter jämfördes med en nationell undersökning av drygt 1 200 svenska advokater, framträdde ett slående resultat: studenterna uppvisade betydligt högre stress­nivåer än advokaterna. Det visar att juriststressen – eller juristångesten, som den ibland kallas – inte primärt uppstår i arbetslivet, utan tar sin början redan under utbildningen.

Detta bekräftas också i andra sammanhang. I en rapport om psykisk ohälsa från 2024, framtagen av Tim Bergling Foundation, Sveriges Elevkårer och Sveriges Elevråd, konstateras att just prestationsångest dominerar som orsak till att unga mår dåligt i skolan, särskilt bland tjejer. Det är av uppenbara skäl många av toppstudenterna som är mest stressade och upplever mest betygsstress (precis som på juristprogrammet).

Många studenter har alltså redan nått ”orange” eller till och med ”röd” stressnivå när de tar examen från juristprogrammet – och många kan mycket väl ha burit på sin stress ända sedan högstadiet. Min studie av juriststudenter belägger också att de studenter som ställde högst krav på sig själva också upplevde mera stress och ångest. Självklart har det alltid varit mycket stress och press på juristprogrammet men väldigt mycket talar för att den är större än någonsin, och att juriststudenterna mår sämre än någonsin.

Utbrändhet – en hela-livet-problematik

Ovanstående forskning pekar på behovet av en mer nyanserad förståelse av stress och utbrändhet. Trots att både WHO och svenska riktlinjer fortfarande betonar arbetsrelaterad stress som huvudsaklig orsak, ifrågasätter nyare internationell forskning det grundantagandet.

Flera aktuella studier – bland annat från Norge, Schweiz och USA – visar att en majoritet av dem som upplever utbrändhet inte anger arbetet som den primära orsaken. I stället träder en mer komplex bild fram, där individuella psykologiska faktorer spelar en betydligt viktigare roll än man tidigare har antagit.

I en omfattande studie undersöktes 22 olika faktorers betydelse för utvecklingen av utbrändhet – från personlighet och familjesituation till arbetstryck och konflikt mellan arbete och privatliv. Resultatet var slående: det psykologiska draget neuroticism (känslomässig instabilitet) visade sig ha den starkaste kopplingen till utbrändhet och stod för 28–34 procent av förklaringen till skillnaderna i utbrändhetsnivå. Faktorer som arbetstryck hade förstås också betydelse, men deras effekt var långt svagare.

Den mest omfattande svenska forskningsöversikten på området, som publicerades 2024, drar slutsatsen att perfektionism och prestationsbaserad självkänsla är en ännu starkare prediktor för utbrändhet än neuroticism. Detta stämmer överens med resultaten från min oberoende forskning på juristbranschen.

Denna forskning pekar på en ny väg framåt.

I stället för att enbart försöka åtgärda många svårföränderliga organisatoriska faktorer, kan vi identifiera den specifika grupp som löper störst risk – de högambitiösa – och erbjuda dem skräddarsytt, professionellt och vetenskapligt validerat stöd. Den här ansatsen gör det möjligt att både hitta de som mest behöver hjälp och specificera exakt vilken typ av stöd som kommer att vara mest effektiv.

Samspelet mellan individ och arbetsplats

Jag vill vara tydlig: arbetsplatsen spelar en viktig roll, och advokat­byråer måste fortsätta utvecklas som arbetsgivare. Men verklig framgång kräver ett bättre samspel mellan organisation och individ. När de organisatoriska insatserna inte räcker hela vägen blir individens egen förmåga till stresshantering, gränssättning och självledarskap avgörande – särskilt för de mest högambitiösa medarbetarna.

Detta perspektiv är viktigt av flera skäl. För det första handlar det inte bara om att hantera stress, utan också om att arbeta och samarbeta mer effektivt snarare än bara hårt. För det andra kan många av de traditionella utmaningarna på byrå delvis förklaras av högambitiösa drag. Ta exempelvis den välkända spänningen mellan yngre och äldre jurister kring feedback – den här studien visar (helt i enlighet med annan forskning på området) att högambitiösa har svårare att både ge och ta emot kritisk feedback. När både junior och senior eller delägare är högambitiösa riskerar dessa svårigheter att förstärkas, vilket kan spä på en ond cirkel av missförstånd och frustration.

Man kan också säga det så här: för att lyckas och må bra på en byrå är det kritiskt att vara stressresilient. Precis som en elitidrottare måste ha väldigt bra grundkondition och återhämtningsförmåga för att prestera på hög nivå, måste en advokat ha motsvarande stresskondition och återhämtningsförmåga. Men här ligger problemet – många kommer redan uttröttade till startlinjen.

Varför advokatbyråer underskattar problemet

Jag är övertygad om att medarbetarnas välbefinnande har blivit en allt viktigare fråga bland juridiska ledare under de senaste tjugo åren, även om det fortfarande råder stora skillnader i hur detta prioriteras. Men även välmenande ledare kan underskatta de utmaningar som dagens unga jurister står inför – ofta på grund av generationsskillnader och förändrade stressmönster.

Jag stöter dock tyvärr också på byråledare som framhåller sina starka ekonomiska resultat – höga profit per partner och många fakturer­bara timmar – samtidigt som de hävdar att stress inte är något större problem hos dem. Detta påminner om attityden på vissa håll i branschen under #medvilkenrätt-rörelsens början: ”Visst finns problemet i branschen, men inte hos oss!”

I mina kartläggningar av dussintals advokatbyråer i Norden och Baltikum har jag aldrig sett stöd för den hållningen – tvärtom visar data konsekvent att stressproblematiken är utbredd. Detta bekräftas också av internationell forskning på området.

Flera faktorer bidrar till att stressproblematiken underskattas:

• Man har inte sjukfrånvaro, man har sjuknärvaro.
• Det är ”fint” att ha mycket att göra – framgångsrika advokater har också verkligen full kalender men det kan dölja ett högt personligt pris.
• Högambitiösa är duktiga på att hålla en fasad, både för andra och sig själva.
• Många är rädda att skada sin karriär om de erkänner stressproblem.
• De som lämnar byrån tar sällan upp stressproblematiken i exitsamtalet.
• Högambitiösa har ofta svårt att be om, och ta emot, hjälp – speciellt om det handlar om stress.
• Kostnaderna för personalomsättning och talangförlust syns inte tydligt i budgetar, och eftersom många byråer går ekonomiskt starkt omsätts engagemanget för välbefinnande sällan till tillräcklig budgetering.

Jag vill också vara tydlig med att jag träffar många HR-chefer och juridiska ledare som är väl bekanta med denna problematik och genuint bryr sig om sina medarbetares välbefinnande. Utmaningen för många av dem är inte bristande förståelse, utan snarare att de saknar både mandat och budget att genomföra de förändringar som de själva tror skulle göra skillnad. Det här är ett strukturellt problem som kräver stöd från hela ledningsgruppen och styrelsen.

Vägen framåt: från traditionell stresshantering till riktade insatser

Vi har en lång och stark nordisk tradition av att fokusera på arbetsmiljö och jämställdhet i arbetslivet. Det är ett mycket viktigt arbete som vi självklart ska fortsätta med. Men jag tror inte att enbart fortsatt arbete med arbetsmiljö och jämställdhet kommer att bryta trenden med en sjufaldig ökning av stressrelaterade sjukskrivningar sedan 2010, av det enkla skälet att vi redan är världsbäst på dessa områden.

Det handlar inte om att nedprioritera det organisatoriska förbättringsarbetet, utan om att komplettera det med individuella, evidensbaserade insatser.
Att vara högambitiös är inte ett genetiskt stabilt drag, utan ett föränderligt tankemönster. Den dramatiska ökningen de senaste årtiondena bekräftar detta – förändringen är för snabb för att vara genetisk. Forskning visar att maladaptiv perfektionism inte är en fast personlighetsegenskap, utan ett kognitivt beteendemönster som går att påverka. Decennier av forskning stödjer effektiviteten av strategier från kognitiv beteendeterapi (KBT) för att hantera denna problematiska typ av perfektionism. Advokater kan lära sig att behålla sin drivkraft och sitt engagemang för excellens utan de skadliga effekterna.

Från forskning till praktik – konkreta insatser

Baserat på denna forskning initierar jag nu följande samarbeten:

1. Riktat individstöd för högambitiösa baserat på preventiv screening

Ett större försäkringsbolag kommer att screena en konsultbyrå i Norden. Försäkringsbolaget känner väl igen att högambitiösa är kraftigt överrepresenterade bland dem som behöver stressrehabilitering, och är därför vana att hjälpa just denna personlighetsprofil. De är därför övertygade om träffsäkerheten i screeningen och effektiviteten i sin intervention. De som identifieras som högambitiösa erbjuds ett skräddarsytt preventivt program som stärker deras stressresiliens. Ingen information om testresultat eller vilka som erbjuds det preventiva programmet kommer att delas med arbetsgivaren.

2. Riktat KBT-baserat stresspreventionsprogram

Ett onlineterapiföretag utvecklar nu ett hybridprogram särskilt utformat för högambitiösa yrkespersoner. Programmet kombinerar tio digitala sessioner med tre individuella samtal med legitimerad psykoterapeut och bygger på KBT (kognitiv beteendeterapi) – den mest validerade och effektiva metoden för att ändra tankemönster och beteenden. Efter genomförd screening erbjuds identifierade högambitiösa att delta i programmet, som syftar till att stärka återhämtningsförmåga och bygga stressresiliens. Fokus ligger på att hjälpa deltagarna rikta sin drivkraft mot långsiktigt meningsfull utveckling, snarare än att styras av rädslan för misstag eller kritik. Hybridformatet gör programmet både kostnadseffektivt och skalbart. Programmet kommer att utvärderas vetenskapligt i samarbete med ett ledande universitet.
Båda programmen genomförs av legitimerade psykoterapeuter som vid avslut bedömer om ytterligare stöd är motiverat – vilket säkerställer att deltagarna verkligen får det stöd de behöver.

Jag tror att dessa insatser riktas lämpligast mot nyanställda som har relativt sett mer tid och är lättare att motivera. Det handlar om få timmar och en blygsam kostnad jämfört med vad det kostar att tappa en biträdande jurist (cirka 100–150 procent av årslönen) eller en lovande framtida delägare.

En nödvändig kulturförändring

För mig är det tydligt att högambitiösa är en absolut oundgänglig del av en advokatbyrå. Jag har kartlagt förekomsten av högambitiösa på över tjugo advokatbyråer i de nordiska länderna samt Baltikum. Jag är helt övertygad om att de allra, allra flesta managing partners är, eller har varit, högambitiösa – i många fall väldigt högambitiösa. Det vore med andra ord katastrofalt att sålla bort högambitiösa i rekryteringen.

Det som behövs är i stället starkare självledarskap och en talent management-strategi som är bättre anpassad för att stötta och utveckla de högambitiösa. Det som händer nu är att man rekryterar högambitiösa, som redan är rejält stressade efter juristprogrammet. De passar in utmärkt på juniornivå. På senior­nivå ska de plötsligt börja leda andra, vilket är en utmaning för många högambitiösa – att släppa kont­roll genom delegering av arbetsuppgifter till andra samt ge kritisk feedback, vilka är bara två exempel på utmaningar för högambitiösa. Vid den här fasen börjar dessutom många skaffa familj med små barn, vilket ställer ännu högre krav. Den traditionella sink-or-swim-kulturen blir därmed särskilt problematiskt för högambitiösa som redan är mer stressutsatta.

Det räcker inte att bara fortsätta utveckla arbetsmiljö, ledarskap och organisation på traditionellt sätt. Vi måste individualisera insatserna, lägga mer resurser på färre individer med större behov och använda vetenskapligt validerade metoder.

Att hantera stress är något som definitivt går att lära sig, men det kräver mer systematiska, riktade och vetenskapligt validerade insatser än vad man traditionellt tänker sig.
Att vilja mycket, prestera väl och göra skillnad – det är egenskaper vi ska värna, inte förbruka. Resultaten i studien visar att det högambitiösa draget utgör både en styrka och en sårbarhet som kräver specifikt stöd för att bli en långsiktigt hållbar framgångsfaktor. Den goda nyheten är att vi nu har både förståelsen och verktygen för att göra något åt det.

I en tid när det blir allt svårare att behålla de bästa juristerna, har byråer som lär sig förstå och stötta sina högambitiösa inte bara en etisk fördel – utan också en konkurrensfördel. Vi vet vilka individer som är mest sårbara, vi förstår varför, och vi har evidensbaserade metoder som fungerar. Frågan är inte om branschen har råd att agera – utan vad det verkliga priset är att inte göra det.

Jens Näsström
Arbetspsykolog

Arbetspsykologen Jens Näsström har forskat om, utbildat och handlett jurister och advokater i tjugo års tid.