Annonser

Hur mår domstolarna?

Starka domstolar, men prövningar saknas inte

Stressade domare och stora brottmål som tränger undan allt annat. Bilden av domstolarna har på senare tid målats i ganska mörka färger. Men även om det inte saknas problem står de allmänna domstolarna på det hela taget rätt starka. Nu får de också mer pengar. Frågan är bara om de lyckas använda dem.
Illustration: Linnea Blixt

Det jobbas hårt på de allmänna domstolarna. I november 2024 kunde Domstolsverket konstatera att antalet inkomna och avgjorda mål vid tingsrätterna var rekordhögt. 

Och det är inte bara under det senaste året som antalet mål rakat i höjden. Under en lång rad år har målmängden stadigt vuxit i tingsrätterna. På tio år har de inkomna målen blivit 29 procent fler, medan antalet avgjorda mål ökat med 25 procent. I hovrätterna är ökningen ännu mer drastisk, med 41 respektive 44 procent fler inkomna och avgjorda mål. 

En viktig orsak är förstås den nya våldsamma gängbrottsligheten. Brottmålen står också för en stor del av ökningen. Men även de dispositiva tvistemålen har blivit fler, enligt Domstolsverket. 

Bakom den stora ökningen av brottmål finns också regeringens hårda satsning på de myndigheter som har till uppgift att utreda och lagföra brott. Under de senaste tio åren har Åklagarmyndighetens anslag ökat med närmare 90 procent, medan Polisen har fått över 90 procent i anslagsökning. Visserligen har även domstolarna fått en ökad tilldelning av pengar, men här är ökningen i stället strax över 40 procent. 

Det är, kort sagt, högtryck i de allmänna domstolarna, ett högtryck som inte matchas av motsvarande anslags­ökning. Och det tycks ha satt sina spår i form av stress och ökad arbetsbörda på domstolarna. Redan i juni 2023 skickade 239 ordinarie domare och 102 icke ordinarie domare ett brev till regeringen om sin arbetssituation. I brevet, som beskrivs som ett rop på hjälp, beskriver domarna en ohållbar arbetssituation där domskrivningen regelmässigt får skötas efter ordinarie arbetstid, och där domaryrket håller på att tappa sin dragningskraft på unga jurister. 

Under 2024 presenterades också två olika undersökningar om domarnas arbetssituation, en från fack­förbunden Akavia och Saco-S och en genomförd på uppdrag från Sveriges domareförbund, båda med oroväckande resultat. Bland annat svarade 7 av 10 domare i Akaviaundersökningen att de inte hann utföra sina arbetsuppgifter under ordinarie arbetstid. I Domareförbundets undersökning var motsvarande siffra 55 procent. I Akavias undersökning uppgav var tredje domare dessutom att de upplever symptom på stress som sömnsvårigheter, hjärtklappning och spänningshuvudvärk minst en gång i veckan.

Tabell över målutveckling

Vissa har tuff börda

Stressade domare och en strid ström av mål som ska avgöras. Bilden ger skäl till oro hos alla som förstår domstolarnas fundamentala roll i rättsstaten. Samtidigt saknas det inte ljusglimtar. Domstolarna är fulla av engagerade medarbetare, som tillsammans bidrar till att rättvisa kan skipas. Bara i tingsrätterna avgjordes under 2023 närmare 300 000 mål, och trots det stora antalet har tiden för avgörandena totalt sett stadigt minskat under de senaste åren.

Bilden är alltså som så ofta komplex. Och det är inte konstigt. De över 80 domstolar, nämnder och myndigheter med sammanlagt över 7 000 medarbetare som utgör Sveriges domstolar är alla egna myndigheter, som självständigt beslutar om arbetssätt och användning av de medel de tilldelas.

Domstolarna ser också väldigt olika ut. De 48 tingsrätterna varierar mycket i storlek, från Gällivare tingsrätt med 927 inkomna mål under 2023 till Göteborgs med över 22 000 inkomna mål. Även fördelningen av olika typer av mål kan se mycket olika ut, beroende bland annat på den lokala brottsutvecklingen och på hur näringslivet ser ut på orten. 

Att skapa sig en överblick över den brokiga skaran tingsrätter och hovrätter är inte helt lätt. Den som ändå borde ha de bästa möjligheterna att inta något slags helikopterperspektiv är Thomas Rolén, själv domare och sedan 2020 generaldirektör för domstolarnas budget- och servicemyndighet Domstolsverket för andra gången (den första var 2005–2007). 

– Läget för domstolarna är, om man ser på ett övergripande plan, ganska bra. Men det finns stora variationer. Vissa domstolar har en helt rimlig arbetsbörda och så finns det ett antal domstolar som har en väldigt tuff arbetsbörda, konstaterar Thomas Rolén. 

Domstolsverket försöker på olika sätt hjälpa de hårdast belastade domstolarna. Thomas Rolén lyfter fram Domstolsverkets förstärkningsstyrka av domare, som rycker in där det behövs, som en sådan insats. 

Går åt rätt håll

En av landets medelstora tingsrätter finns i Falun. Här avgjordes under 2023 drygt 5 000 mål. Närmare hälften av dem var brottmål. 

Tingsrätten, som delar hus med Förvaltningsrätten i Falun, ligger i en modern byggnad på Kullen, strax nedanför lasarettet. När Advokatens redaktör besöker tingsrätten vräker blötsnön ner. Snövädret tillsammans med ett inställt tåg har gjort att intervjun fått skjutas upp flera gånger, och det börjar skymma när intervjun äntligen kan genomföras. 

Det tar lite tid att komma in i domstolsbyggnaden. Säkerhetsvakterna har inte tagit helg trots att det är fredag eftermiddag. En äldre kvinna får larmbågen att pipa, men slipper ta av sig skorna, sedan hon förklarat att hon har svårt att få på dem igen. I stället tar vakten fram en handskanner och skannar av kvinnan. 

Redaktören orsakar också ett pip. Kängorna får tas av, och larmbågen passeras i strumplästen, medan väskorna röntgas. Vakterna lyckas med konststycket att vara både vaksamma och vänliga, och passagen går ändå smidigt. 

Väl inne i det ljusa väntrummet möter lagmannen Johan Rosén, klädd i juligt röd fleecetröja med bocken Kåre på bröstet (enligt myten upptäcktes den kopparfyndighet som sedan blev Falu gruva av en kringströvande getabock, Kåre). Fleecen tar Johan så småningom av sig när det blir dags för fotografering. 

Johan Rosén leder Falu tingsrätt sedan drygt två år. Och tingsrätten mår, enligt Johan, i dag rätt bra. 

– Vi har haft problem, men mycket har gått åt rätt håll, säger han. 

Problemen består bland annat av en ”ganska stor ryggsäck när det gäller brottmål”. Tingsrätten har haft alltför många mål på hög, överbalanser, och svårt att avgöra målen. Men den utvecklingen har nu vänts, med hjälp av avarbetningsinsatser de senaste åren.

– Nu minskar vi faktiskt vår balans lite och vi avgör många brottmål. Vi har ett mål om 2 500 avgjorda brottmål i år. Jag tror vi kommer att klara det. Tyvärr så ökar inflödet, men det kommer nog inte att bidra till mycket ökade balanser, konstaterar Johan, som beskriver Falu tingsrätt som ”en hyfsat välfungerande tingsrätt som har utmaningar av lite olika slag”. 

En av utmaningarna har hittills varit att tingsrätten haft svårt att locka till sig fiskaler, alltså domare under utbildning. Men detta har nu vänt, berättar Johan. 

– Det senaste året har vi fått in tre notarier på domarbanan. Intresset bland de yngre juristerna och notarierna är att söka sig på domarbanan är stort här, säger han. 

En viktig orsak till att utvecklingen nu går åt rätt håll är att tingsrätten arbetar medvetet med de problem som finns, i stället för att försöka sopa dem under mattan, menar Johan. 

Falu tingsrätt

Tingsrätten har en dömande och en administrativ enhet.

Tingsrättens domsområde består av ungefär hälften av kommunerna i Dalarna: Avesta, Borlänge, Falun, Gagnef, Hedemora, Ludvika, Smedjebacken och Säter.

Falu tingsrätt har i dag knappt 60 medarbetare under ledning av en lagman, som är domstolens chef. Tingsrätten har 13 domare, varav 11 ordinarie domare. Chef för domstolen är lagmannen Johan Rosén.

Under 2023 inkom 5 039 mål till Falu tingsrätt, och 5 082 avgjordes. 2 390 mål fanns i balans (alltså ej avgjorda än). Av de inkomna målen var 2 341 brottmål. 

Personalen sliter

Om Falu tingsrätt hör till gruppen medelstora tingsrätter så är Stockholms tingsrätt i stället en av de riktigt stora. Och det syns. Tingsrätten, belägen i Rådhuset på Kungsholmen, andas tyngd, makt och auktoritet. Utanför brusar trafiken, men väl igenom säkerhetskontrollen tränger mycket lite av ljudet in genom stenväggarna och de tunga dörrarna.

Lagmannen Göran Lundahl möter i kaféet intill receptionen, och visar vägen via två hissar upp till sitt rum. Rummet ligger på våning nio och har en svindlande utsikt över Stockholm. Decembersolen flödar in genom alla fönstren över de ljusa möblerna, när chefsrådmannen Magdalena Hägg Bergvall också ansluter till intervjun.

Göran Lundahl är ganska ny på Stockholms tingsrätt, men han har lett flera domstolar innan och har liksom Johan Rosén en lång domstolskarriär bakom sig. Han beskriver situationen i Stockholms tingsrätt som ”under kontroll”. 

– Men personalen sliter. Det har de gjort väldigt länge. Och det fortsätter de att göra. Så jag hade gärna sett att vi kunde ha en lite större kostym, sammanfattar Göran Lundahl. 

Under intervjun återkommer han flera gånger till just behovet av mer resurser, eller ”en större kostym” som han säger. Visst finns det möjligheter att organisera om arbetet, använda resurserna bättre och se över vad domstolarna ska göra. Men till syvende och sist behövs det fler personer i den dömande verksamheten, fastslår han. 

Magdalena Hägg Bergvall delar den bilden. Under hennes tid vid tingsrätten, fyra och ett halvt år, har trycket varit konstant högt. Under de senaste åren har nya regler om häktning, som innebär att allt fler nu häktas i väntan på rättegång, gjort att trycket ökat från de häktade målen, konstaterar Magdalena. 

– Det är också det som ställer till i vår planering. I och med att det finns tidsfrister måste annat ibland vänta, säger hon.

De häktade målen innebär också mer arbete och fler beslut som ska fattas, som advokater som begär att få substituera när olika uppdrag krockar med varandra, konstaterar Magdalena. 

En annan faktor som påverkar domstolarna förutom att fler misstänkta sitter häktade är att målen blivit mer omfattande, anser Magdalena, som jämför med när hon började som chefsrådman i Nacka tingsrätt för ungefär tio år sedan. 

– Det är större mål och mer komplexa mål. Jag upplever också att både parter och ombud ställer större krav på domstolen, till exempel när det gäller tider för förhandlingsdagar, säger hon. 

För den enskilda domaren kan också pressen i uppmärksammade mål bli stor, påpekar Magdalena. I förlängningen kan det påverka domarnas självständighet, anser hon.

– Domarrollen är lite mer utsatt i dag än tidigare. Och nu menar jag i förhållande till omvärlden, alltså uthängning på sociala medier av domare och drev kring vissa uppmärksammade mål, säger Magdalena. 

 Stockholms tingsrätt

”Gråtingen” trängs undan

Även Göran Lundahl ser ökningen av mål med häktade som en viktig förklaring till att personalen måste slita. Det blir också svårt att planera verksamheten när en stor del av arbetet utgörs av ”brandkårsutryckningar”, konstaterar han. 

– Ju större andel av verksamheten som den oplanerade verksamheten utgör, desto mindre möjlighet är det till framförhållning, fastslår Göran. 

Svårigheten att planera drabbar bland annat den långa raden vanliga brottmål, stölder, ekobrott och de andra ”gråtingen” som Göran kallar dem. Det handlar om mål som kan spela stor roll för de inblandade, men som i rättssystemet trängs från alla håll, och ofta får vänta länge på sin tur.

En förändring som sällan diskuteras, men som i högsta grad påverkar domstolarnas ekonomi, är de senaste årens stora satsningar på ökad säkerhet. För 15 år sedan var säkerhetskontroller i domstolarna undantag. Nu utgör de snarast regel, även om domstolarna fortfarande formellt måste fatta beslut var sjätte månad. 

Förutom de rent fysiska säkerhetskontrollerna kräver säkerhetsarbetet också en stor mängd ordningsvakter. 

– En väldigt stor del av de nyanställda inom Sveriges domstolar är ordningsvakter. De behövs – men inte för vår kärnverksamhet, säger Göran Lundahl.

Det ökade behovet och den snabba tillväxten av vakter i domstolarna belyser också ett slags systemfel i hur Domstolsverket fördelar medel till domstolarna, anser Göran Lundahl. Pengarna delas nämligen ut baserat på antalet inkomna mål, samtidigt som mycket annat påverkar kostnaderna. 

– Vi dimensioneras hela tiden i princip bara utifrån de mål vi får in. Det är ju en storhet som vi inte kan styra över. Det här gör att budgeten blir svängig och ganska kortsiktig och vi ligger hela tiden på gränsen av vad vi klarar. Vi försöker få alla pengar att arbeta och rekrytera så mycket vi kan, påpekar Göran, och fortsätter:

– Vi behöver stabilare marginaler så vi över tid kan sköta alla våra uppgifter på ett bra sätt. Förutom att avgöra mål har domstolarna till exempel en roll som utbildningsanstalt där vi ska ge ett stort antal notarier och fiskaler en kompetensgrund att stå på. Det är avgörande för den framtida domarrekryteringen att det finns tid och pengar också för sådan verksamhet. 

Äventyrar praxisutvecklingen

Stockholms tingsrätt är inte landets största domstol, sett till antalet mål. Men på ett område dominerar tingsrätten, nämligen bland de riktigt stora tvisterna. En viktig orsak är att många stora företag har sitt säte i Stockholm, och när de går till domstol hamnar målen därmed i Stockholms tingsrätt. 

Kommersiella tvister hanteras förstås på många sätt annorlunda än brottmål. Ändå påverkas även tvisterna av det stora inflödet av häktade brottmål, konstaterar Göran Lundahl. 

– Även en liten ökning av de häktade målen ger en stor undanträngningseffekt. Det är ett jättestort bekymmer tycker jag. Det är självklart att om vi måste välja mellan att ta ett häktat mål med legala tidsfrister och ett tvistemål så ställer vi in tvistemålet. Men det är ju ett otroligt stort bekymmer att Sveriges domstolar har så svårt att hinna erbjuda en bra tvistlösning, säger Göran.

För att förbättra situationen har Stockholms tingsrätt bland annat infört ett så kallat snabbspår för enkla tvistemål. Magdalena Hägg Bergvall pekar på att snabbspåret, trots att det inte omfattar stora mål, ändå bidrar till att frigöra tid för de komplexa tvisterna. 

Trots försöken att komma till rätta med situationen finns en stor oro från många advokater över att stora tvister får vänta allt för länge innan de avgörs (se artikel på s. 40). Göran Lundahl delar den oron. 

– Jag tycker att det är bekymmersamt om vi inte lyckas med uppgiften att avgöra tvister inom rimlig tid. Hela civilrätten är ju praxisdriven. Och tappar vi för många stora tvistemål och intressanta tvistemål till skiljeförfarandet så lamslår det utvecklingen av civilrätten. Det handlar alltså inte bara om att vi tycker att tvistemål är roligt, utan det är betydligt djupare än så, säger Göran.

Samtidigt har också ombuden ett ansvar i tvisterna, menar Göran. Det handlar om att inte i onödan göra tvister större eller mer snåriga än de är. Här har domstolarna också redan i dag möjligheter att påverka och processleda så att tvisterna kan lösas effektivt. 

– Återigen, man kan inte bara skrika på mer resurser eller organisatoriska förändringar. Man måste också använda de resurser man har på ett så effektivt sätt som möjligt, summerar Göran. 

Många frågor stör

Även i Falu tingsrätt märks det att mål med häktade tar mycket resurser. Johan Rosén berättar att tingsrätten numer har en särskild förtursgrupp bestående av tre domare, som inte har några inplanerade förhandlingar utan helt kan fokusera på brottmål med förtur. Uppdraget att ingå i förtursgruppen roterar mellan tingsrättens ordinarie domare. Varje onsdag går Johan själv igenom kommande veckas förhandlingar och fördelar om dem mellan rotlarna när det behövs. 

Johan Rosén känner förstås till de oroande resultaten i de arbetsmiljöundersökningar som genomförts. Men för sin egen del upplever han inte domarrollen som stressig.

– Det som kan vara stressigt och oförutsägbart är för min del chefsjobbet. Jag är ju numera en rutinerad domare och därför är det för mig nästan avkopplande att sitta i förhandling, sammanfattar han, på sitt lugna och eftertänksamma sätt.

Samtidigt märks det även i Falun att situationen är pressad. 

– En vanlig kommentar när jag pratar med medarbetare är att om alla är här, så fungerar det bra. Bara det att den situationen aldrig inträffar. Vi har haft för små marginaler under ganska lång tid, säger Johan.

En viktig förklaring till att domare känner sig stressade kan annars vara att beredningsstödet blivit sämre under de senaste åren, menar Johan.

– Det beror inte på att vi har sämre domstolshandläggare eller notarier. Men i tider med tajt ekonomi tror jag att de allmänna domstolarna  har dragit på sig en utbildningsskuld framför allt mot handläggare, säger han.

Resultatet blir osäkra handläggare som måste vända sig till domarna i långt fler frågor än de skulle behöva om de hade en ordentlig grund att stå på.

– Alla sådana olösta frågor kanaliseras uppåt i domstolarna, och hamnar i domarnas knä, konstaterar Johan, och fortsätter:

– Planen för oss är nu att försöka åtgärda problemen genom att utbilda handläggarna och skapa tydliga rutiner för arbetet. 

Domstolsverkets generaldirektör Thomas Rolén känner inte igen bilden av ett utbildningsunderskott och osäker beredningspersonal. Men Johan Rosén får stöd på annat håll. I Domareförbundets undersökning om domarnas arbetsmiljö svarade hela 52 procent av respondenterna att de inte hade möjlighet att fokusera på arbetsuppgifter som kräver deras kompetens, eftersom andra uppgifter inte hanteras av andra än ordinarie domare i lämplig utsträckning. 

Magdalena Hägg Bergvall vid Stockholms tingsrätt, som också är vice ordförande i Domareförbundet, ser att den hårda pressen på domarna framför allt sätter spår i det mer långsiktiga och förebyggande arbetet. 

– Många saknar tiden att hinna stanna upp och reflektera och exempelvis läsa in sig på ny lagstiftning i förväg, säger hon. 

Pengar kommer

Den stora mängden av nya lagar och lagändringar är förstås ytterligare en faktor som sätter press på domstolarna och inte minst domarna. Det blir helt enkelt mycket att läsa in sig på, i förväg eller när frågan ställs på sin spets. Faktum är att lagstiftningstakten i dag är så hög att lagmannen Göran Lundahl, halvt på skämt och halvt på allvar, börjat ifrågasätta om domarna verkligen behöver nya lagböcker varje år. Risken är ju stor att en hel rad lagar och paragrafer redan är inaktuella när böckerna väl kommer. 

Kostnaden för lagböcker utgör förstås en rätt liten del av en domstols budget. Och kanske minskar nu behovet av att hålla i slantarna en aning. När justitieminister Gunnar Strömmer presenterade budgeten för kommande år gjorde han det med löfte om att domstolarna under de tre kommande åren ska få allt de begärt. 

Thomas Rolén på Domstolsverket är nöjd med tillskottet, som han beskriver som historiskt högt. Som budgetmyndighet fördelar Domstolsverket ut pengarna på domstolarna, enligt en mall som bland annat är kopplad till antalet mål. Därefter är det nu upp till domstolarna själva att bestämma över pengarna, fastslår Thomas Rolén. 

– Nu faller det ett tungt ansvar på domstolarna och domstolscheferna att använda de här pengarna på ett smart sätt. Om det innebär att anställa fler domare eller om de vill se över sin organisation och jobba på ett annat sätt med att anställa fler av en annan personalkategori, det är upp till dem att avgöra, säger Thomas och tillägger att domstolarna med det nya tillskottet bör ha ett visst svängrum att se över sin organisation.

I Falu tingsrätt planeras både och. 

– Vi kommer bland annat att försöka utöka med ytterligare en rotel, det vill säga en rådman, en notarie och en handläggare till, säger Johan Rosén, som samtidigt tror att det kan bli svårt att använda pengarna på det sätt man önskar, i alla fall direkt. 

– Jag ser två stora bekymmer. Det ena är domarrekryteringen och det andra är lokalerna. Medarbetare tror jag vi kan trycka in här. Men förhandlingssalarna blir vår trånga sektor, säger Johan.

Efter 20 år i lokalerna på Kullen tvingas tingsrätten redan nu att pussla för att få salarna att räcka till. En utbyggnad är planerad sedan flera år, men något datum för när den ska vara klar finns ännu inte. 

Utbildning av personalen är hur som helst prioriterat när det kommer mer pengar. 

– En del av pengarna måste vi använda till att betala av på den utbildningsskuld som uppstått, säger han.
Lagmannen i Stockholm, Göran Lundahl, ser både praktiska och principiella problem med snabba och tillfälliga tillskott som sedan kan dras tillbaka. Han  beskriver rent av hastiga budgetomsvängningar som farliga. 

– Domstolarna är trögrörliga. När vi får väldigt mycket pengar på ett bräde kommer vi inte att kunna göra av med dem. Det är långa anställningsprocesser och det är svårt att få tag i folk. I stället skulle vi behöva att det sipprar pengar på oss litegrann mer och mer under en längre period, samtidigt som vi har en tydlig målbild var vi vill hamna i slutänden, fastslår Göran. 

Anslagen till domstolarna 

Anslagen till Sveriges domstolar har kontinuerligt ökat under de senaste tio åren. Under perioden 2015–2024 har anslagen stigit med 41 procent. Detta ska dock jämföras med Åklagarmyndigheten som fått en anslagsökning på 87 procent under samma period, och Polisen, som tilldelats hela 93 procent mer från staten.
Sveriges domstolar har genom budgetmyndigheten Domstolsverket i flera år signalerat till regeringen att domstolarna behöver mer pengar.

I budgetpropositionen för 2025 kommer också ett ordentligt påslag, som sedan planeras fortsätta under 2026 och 2027. Ökningen av anslagen blir under denna period 16 procent.

Kan bli förebilder

Så vad händer om domstolarna nu får mer pengar, men, så som de intervjuade domarna befarar, inte kan använda dem för att vända utvecklingen? Kanske kan det i värsta fall påverka förtroendet för den dömande makten.

Än så länge tyder det mesta på att svenskarna har ett rätt gott förtroende för sina domstolar. SOM-institutet vid Göteborgs universitet undersöker varje år förtroendet för en rad svenska myndigheter och samhällsaktörer. Siffran för domstolarna vid den senast publicerade undersökningen år 2023 antyder inte något förtroendetapp: 54 procent uppgav att de kände stort eller mycket stort förtroendet för domstolarna. Siffran är lägre än för Polisen och sjukvården, men betydligt högre än exempelvis för de politiska institutionerna, storföretagen och dagspressen. Över tid har förtroendet för domstolarna snarast ökat något i jämförelse med det tidiga 2000-talet. 

Samtidigt saknas det inte kritiska röster. I november 2024 önskade magasinet Fokus chefredaktör Jon Åsberg att politikerna på amerikanskt maner skulle börja ”packa domstolarna”, alltså tillsätta domare som tycker som politikerna själva. Syftet skulle enligt Åsberg vara att få domstolarnas dömande att ”gå mer i takt med samtiden”. Uppmaningen påminner om de röster som ibland höjts från politiskt håll om att domstolar dömt fel i enskilda domar. 

Thomas Rolén är dock inte direkt orolig.

– Jag tror inte att det är någon fara för det generella förtroendet för domstolarna. Jag tror att man litar på domstolarna. Däremot så kan det momentant svikta ibland, om det kommer domar som är svårförklarliga eller som är svårförståeliga för allmänheten, säger han. 

Samtidigt är förtroendet något som hela tiden måste upprätthållas. Och här trycker både Thomas Rolén och de intervjuade domarna hårt på att domstolar och enskilda domare måste synas och förklara både sin och domstolarnas roll mer allmänt, och enskilda domar. 

– Det är en väldigt viktig uppgift att hela tiden informera och att få ut vårt budskap om vad det är domstolarna gör och vad vi har för uppgift. Var finns vi i samhällsbygget? Vilken är vår kärnuppgift? Det kommer inte gratis utan det måste man jobba med hela tiden, säger Göran Lundahl.

Johan Rosén tänker likadant. Han och hans tingsrätt arbetar aktivt med att synas, inte minst i lokala medier. Det handlar om att förklara enskilda domar, men också om att göra domarrollen tydlig för allmänheten och inte minst för de unga, anser han. 

– Domstolarna har tidigare velat flyga under radarn. Men jag tror att det är viktigt att vi syns. På så sätt kan vi långsiktigt bli förebilder. Så att unga tänker att ”jag vill bli jurist. Jag vill bli en sån där lagman eller rådman”, säger Johan. 

Lägg ner domstolar

Att synas, förklara och bli förebilder är alltså viktiga uppgifter för domare i dag, vid sidan av själva dömandet. Till det kommer också, för domare i chefsposition, att försöka skapa en arbetsplats där både domare och andra personalkategorier vill vara. Frågan är högst reell, då många domstolar tvingas arbeta hårt för att rekrytera framför allt domare (läs mer om domarrekryteringen i artikeln på s. 32).

Falu tingsrätt har varit en sådan domstol, även om Johan Rosén hoppas att det nu har vänt. Och han är lite kluven till att ställa upp och tala om domstolarnas svårigheter just nu när tingsrätten behöver växa. För just rekryteringen är, enligt alla intervjuade, en nyckelfråga för domstolarnas framtid. Och här är arbetsmiljön helt grundläggande, menar Johan Rosén.

– Vi måste se till att bli en ännu bättre arbetsplats och låta andra veta om det. En arbetsplats där det, med ett gammalt slitet uttryck, är högt i tak. Där man kan skratta och skoja med varandra backstage oavsett yrkeskategori, men där man, när det gäller själva verksamheten, är väldigt seriös och är stolt över sitt jobb, säger han. 

Även Göran Lundahl ser betydelsen av ledarskap och en god arbetsmiljö. Men för att skapa det krävs också en organisationsreform, menar han – både i de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna.

Som vad? Lägga ner tingsrätter och förvaltningsrätter? Javisst, svarar Göran utan tvekan.

– För att kunna vara attraktiva, för att kunna erbjuda rimliga förutsättningar så behöver vi titta på vår yttre organisation. Och det tror jag också att vi har goda förutsättningar att kunna göra nu utan att man för den sakens skull ska fjärma sig från medborgarna, säger han och ­pekar på möjligheten att hålla förhandlingar digitalt i dag.

Genom att slå ihop små tingsrätter kan man framför allt minska sårbarheten men också komma ifrån de rekryteringsproblem som i dag finns i vissa domstolar utanför storstäderna, anser Göran, som också vill se andra processuella reformer, som en utökning av prövningstillstånd i hovrätterna och en reformerad delgivningslagstiftning. Han vill också se att 2020 års grundlagsutrednings förslag om en ny domstolsstyrelse genomförs. 

– Sedan hoppas jag att vi kan sätta en strategi som gör att domstolarna, under lugna och långsiktiga former, kan få en större kostym och lite mer stabila förutsättningar för bättre balans i vardagen. Det är väl det som är någon sorts vision, det skulle jag vilja, säger Göran.

Vad?

Larmen om stressade domare och svårigheter att rekrytera domare duggade tätt under 2024. Advokatens redaktion bestämde sig för att undersöka hur de svenska allmänna domstolarna mår egentligen, med fokus på tingsrätterna.

Hur?

Två tingsrätter besöktes, den medelstora Falu tingsrätt, där lagmannen Johan Rosén intervjuades, och stora och tvistemålstunga Stockholms tingsrätt, där lagmannen Göran Lundahl och chefsrådmannen Magdalena Hägg Bergvall intervjuades. Utöver detta intervjuades Domstolsverkets generaldirektör Thomas Rolén och Domarnämndens ordförande Monica Dahlbom per telefon. Tre advokater med olika inriktningar intervjuades också, en av dem vid ett personligt möte och två per telefon. 

Slutsats

Domstolarna sliter hårt för att klara anstormningen av mål. De lyckas förvånansvärt bra att upprätthålla kvaliteten och arbeta undan förtursmålen, men andra mål tenderar att komma i kläm. En nyckelfaktor för att upprätthålla kvaliteten framöver är att domstolarna även fortsatt lyckas rekrytera och utbilda skickliga domare, något som kräver en hel del arbete.