Värdet av advokatens tystnadsplikt
Nr 1 2025 Årgång 91Advokatens tystnadsplikt är ett kärnvärde i en demokratisk rättsstat. Under senare år har oroande inskränkningar i denna skett och då ofta i välmenande syfte för att ingripa mot allvarlig brottslighet. En rättvis rättegång förutsätter dock en förtroendefull relation mellan en advokat och dennes klient. En nyligen publicerad bok om advokatens tystnadsplikt vill bidra till att öka förståelsen och respekten för detta kärnvärde.

Advokatrollen
En klient måste kunna vända sig till en advokat i förtroende. Det måste likaledes kunna garanteras att det som hen muntligen eller skriftligen anförtror advokaten inte kommer utomstående till kännedom. Detta är en grundläggande princip i en demokratisk rättsstat. Tystnadsplikten är en mänsklig rättighet och bidrar till en rättvis rättegång och till värnandet av den personliga integriteten. En sådan ordning säkerställs genom tillgång till och användning av allt relevant processmaterial som klienten i förtroende kan och vill bidra med. Den europeiska konventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna gäller som svensk lag och har en företrädesrätt i normhierarkin enligt 2 kap. 19 § regeringsformen (1974:152), RF.
Regler om rättvis rättegång och personlig integritet finns bland annat i konventionens artiklar 6 och 8 och för övrigt även i andra internationella rättighetsdeklarationer, exempelvis i EU-stadgan (50 §) och i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (artikel 11).(1)
I alla länder som gör anspråk på att kalla sig rättsstater är därför tystnadsplikten, tillsammans med oberoende, lojalitet mot klienten och undvikande av intressekonflikter, så kallade kärnvärden i en demokratisk rättsstat. (2) Dessa syftar till att säkerställa enskilda personers tillgång till rättslig rådgivning och rättsligt biträde.
Som fortsättningsvis kommer att framgå är tystnadsplikten/advokatsekretessen mer hotad än någonsin av olika lagstiftningsinitiativ. Aktuella exempel som kommer att tas upp gäller EU:s penningtvättsdirektiv och EU-lagstiftning om informationsansvar för uppgifter i skatteärenden rörande klientmedelskonton och i samband med finansiella frågor. (3)
Om dessa hot har Rådet för de europeiska advokatsamfunden (CCBE) uttalat följande.
Therefore, the Council of Bars and Law Societies of Europe wishes to firmly recall the following basic principles. Among other ethical values such as independence or the avoidance of conflicts of interest, the relationship of professional confidentiality is a fundamental principle without which there would be no proper protection for clients and lawyers could not practice. The relationship of professional confidentiality covers everything a client confides in a lawyer, whatever its nature, in order to be best advised and defended. Contrary to a common misconception, the relationship of professional confidentiality, is intended not to protect lawyers but to protect their clients only. Indeed, once a client steps into a law firm, they have the guarantee that they are allowed to say anything to their advisor. This is the condition upon which the advisor will be able to provide them with the best advice or representation. It would be impossible for lawyers to provide such advice or representation if the client, for fear of betrayal of that essential precondition of confidentiality, withholds information from his lawyer. No informed advice or solid defence could possibly be provided based on partial, and thus insufficient, information. So essential is this relationship of confidentiality to the rule of law, that there cannot be a fair trial without it.
This absolute guarantee of trust makes the confidentiality attaching to the relationship one of the cornerstones of individual freedom in a democratic society. It also contributes to the proper administration of justice, with the general interest of society on one hand, and the protection of individual freedoms, including freedom of defence, on the other. (4)
I bland annat 8 kap. rättegångsbalken (1972:740), RB, gäller särskilda regler för advokater och för hur deras verksamhet ska bedrivas. Det medför att advokater har en särskild ställning i rättsstaten. Kraven på såväl teoretisk som praktisk kvalificerad juridisk erfarenhet och vidareutbildning är därför höga för medlemskap i Sveriges advokatsamfund och förändras dessutom över tiden. (5) Till det ska läggas samfundets tillsynsverksamhet och disciplinära verksamhet. (6)
Advokatverksamhet och tystnadspliktens räckvidd
Någon definition i lagen eller annan precisering av begreppet advokatverksamhet finns inte. (7) Med advokatverksamhet avses inte enbart förberedande och utförande av rättegångar utan även juridisk rådgivning, biträde vid upprättande av handlingar och därutöver sådan verksamhet som regelmässigt ingår i advokatyrket och i vilken advokaterna av allmänheten anlitas. (8) Tystnadsplikten sträcker sig till att avse trohet och lojalitet mot klienten och då även utanför den egentliga advokatverksamheten, det vill säga handlingar utan direkt koppling till advokatverksamheten. (9) Nästan varje anknytning till advokatens rörelse eller advokatens ställning som advokat medför att dennes handlande kan prövas mot samfundets vägledande regler om god advokatsed. Det gäller också när advokaten som privatperson företar handlingar som naturligt faller inom ramen för advokatens verksamhetsområde. I väsentliga delar faller dock privatlivet utanför samfundets disciplinära verksamhet, låt vara att advokaten inom ramen för sin lojalitetsplikt mot sin klient ska handla på ett rättrådigt och hederligt sätt. Privat misskötsamhet förutsätts i regel ha något samband med advokatverksamheten för att falla in under begreppet advokatverksamhet. Det bör dock anmärkas att det den 1 januari 2018 infördes en ny bestämmelse genom 8 kap. 7 a § RB. (10) Den innebär att möjligheterna till uteslutning ur Advokatsamfundet utvidgats till att omfatta fall när en advokat utanför advokatverksamheten har visat sig uppenbart olämplig att vara advokat genom att begå brott. I förarbetena till bestämmelsen uttalades följande: (11)
Vid bedömningen av om advokaten är uppenbart olämplig för yrket ska samtliga relevanta omständigheter beaktas. Särskilt ska vid prövningen beaktas vilket slags brott det är fråga om och gärningens straffvärde, inklusive försvårande och förmildrande omständigheter. Även påföljden kan ha betydelse. Om advokaten tidigare har gjort sig skyldig till brott ska också det beaktas vid bedömningen. Det kan finnas anledning att se mindre allvarligt på en handling som framstår som en engångshändelse och som förorsakats av ett tillfälligt svaghets- eller sjukdomstillstånd. Av betydelse är även om gärningen har begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Det finns skäl att se strängare på uppsåtliga gärningar. Paragrafen innehåller inte någon uppräkning av vilka brott som kan leda till uteslutning, utan det ska bedömas i varje enskilt fall om brottet är av sådan karaktär att advokaten kan anses uppenbart olämplig att vara advokat. Exempel på brott som till sin karaktär är så förtroendeskadliga att de kan leda till uteslutning är mened, övergrepp i rättssak och hets mot folkgrupp.
Som Advokatsamfundet uttrycker det kan ett förtroendefullt förhållande till klienten liksom samhällets förtroende för advokatkåren endast upprätthållas om advokatens personliga heder, redbarhet och integritet är ställda bortom allt tvivel. (12)
Etiska aspekter– föreskrifter
I rättegångsbalken finns som berörts bestämmelser om advokater, det vill säga för medlemmar av Sveriges advokatsamfund. (13) Stadgar för Advokatsamfundet fastställs enligt 1 § av regeringen. (14) Advokatens tystnadsplikt anges som nämnts i 8 kap. 4 §
första stycket RB och innebär en skyldighet att förtiga vad advokaten får kännedom om i sin yrkesutövning när god advokatsed kräver detta. Tystnadsplikten avser det som anförtrotts advokaten inom ramen för advokatverksamheten, men den kan brytas om klienten samtyckt till att information får lämnas ut. I Advokatsamfundets vägledande regler om god advokatsed sägs i bestämmelse 2.2.1:
En advokat har tystnadsplikt avseende det som anförtrotts advokaten inom ramen för advokatverksamheten eller som advokaten i samband därmed fått kännedom om. Undantag från tystnadsplikten gäller om klienten samtyckt därtill eller laglig skyldighet att lämna upplysning föreligger.
Tystnadsplikten omfattar även klientens identitet, det vill säga att en person eller ett företag alls anlitar advokaten.
De skyldigheter som en advokat ska iaktta framgår i övrigt av CCBE:s etiska regler, vilka är tillämpliga och bindande för svenska advokater vid gränsöverskridande verksamhet, samt i vissa andra lagar och annan reglering, exempelvis i 36 kap. 5 § RB om vittnesplikt. Därutöver finns vägledande uttalanden om advokaters tystnadsplikt i rättspraxis och från Advokatsamfundets disciplinnämnd, i remissvar, artiklar med mera. (15)
Advokatens tystnadsplikt har under senare år alltmer kommit att inskränkas. Det gäller bland annat regler om tvångsmedel, uppgifter om penningtvätt och om redovisning av VAT-nummer (mervärdesskattepliktiga gränsöverskridande tjänster). (16)
Straffrättsliga aspekter – brott mot tystnadsplikten
Advokatens tystnadsplikt är straffsanktionerad som sekretessbrott enligt 20 kap. 3 § brottsbalken (1962:700), BrB. Om en advokat meddelar uppgifter i strid mot sin tystnadsplikt för publicering eller offentliggörande kan ett ingripande ske mot advokaten enligt 7 kap. 3 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen (1949:105), TF, samt 5 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469), YGL. (17) Åtal för brott mot advokats tystnadsplikt i enskild verksamhet kan enligt 8 kap. 7 § TF endast väckas av Justitiekanslern även om det förutsätts att en prövning i första hand i stället ska ske i Advokatsamfundets disciplinnämnd. (18)
Avslutande synpunkter
Advokatens tystnadsplikt är och ska i en rättsstat vara strängt skyddad för att tillsammans med advokatens lojalitet och oberoende värna klientens rättssäkerhet. Det straffrättsliga skyddet för sekretessen och disciplinnämndens praxis understryker detta och medför att klienten kan vända sig till en advokat i förtroende. Tystnadsplikten måste ständigt bevakas och försvaras så att exempelvis en misstänkt har tillgång till ett rättssäkert försvar. Senare års utveckling äventyrar advokatens tystnadsplikt och de exempel som omnämns i tidskriften Advokaten nr 5 2019 om uppluckring av tystnadsplikten gällande penningtvätt, klientmedelskonton och krav på automatiskt informationsutbyte riskerar att allvarligt urholka advokatsekretessen. (19)
Trots dessa orosmoln på himlen ger begränsningarna i möjligheterna att använda processuella tvångsmedel mot advokater och deras klienter likväl ett relativt gott principiellt skydd i dagsläget. Rättspraxis från Högsta domstolen och Europadomstolen ger ett starkt stöd för att omfattande och tydliga begränsningar gäller för användningen av tvångsmedel mot advokater förutom förstås när samtycke föreligger från klienten eller lagen medger genombrott. Den snabba utvecklingen av IT-relaterade tjänster, inklusive tillämpningen av artificiell intelligens, innebär förstås oförutsebara risker för att tystnadsplikten kan kringgås.
Begränsningarna i advokatens skyldighet att höras som vittne enligt 36 kap. 5 § andra stycket RB är ett viktigt värn för advokatens tystnadsplikt. Praxis är däremot tunn beträffande edition och saknas helt beträffande syn. Beträffande både edition och syn kan vägledning emellertid hämtas från praxis avseende beslag.
Vi delar Advokatsamfundets redovisade uppfattning i dess vägledning om advokaters tystnadsplikt (s. 33) att redan den uppgiften att en viss klient har konsulterat eller begärt biträde av en advokat omfattas av tystnadsplikt, jfr RÅ 2001 ref. 67 I och II. Enligt Advokatsamfundet kan Högsta förvaltningsdomstolens dom inte rimligen åberopas till stöd för att det finns en skyldighet för advokatbyrån att utlämna en mängd uppgifter avseende exempelvis samtliga klienter under ett räkenskapsår. Advokatbyrån bör då vidhålla tystnadsplikten och argumentera för skillnaderna i förhållande till de nyss nämnda rättsfallen.
Vi anser i likhet med samfundet att advokatbyråerna är förhindrade att lämna ut uppgifter om vad uppdragen har innehållit. Särskilt gäller detta om exempelvis en faktura innehåller en redogörelse för uppdragets art och omfattning. Då måste uppgifterna anses vara av det slaget att de utgör omständigheter som advokaten har erhållit i förtroende. Ju högre krav som exempelvis ställs på en faktura mervärdesskatterättsligt, desto färre fakturor kan ingå i en skatterevision.
Vi delar Advokatsamfundets uppfattning att regelkonkurrensen mellan informationsskyldigheten enligt 4 kap. 6 § penningtvättslagen (2017:630), PTL, och frågeförbudet och vittnesskyldigheten i 36 kap. 5 § RB innebär att en advokat endast får höras som vittne på de villkor som anges i 36 kap. 5 § RB. PTL utvidgar således inte advokaters vittnesskyldighet. Det bör också enligt vår uppfattning vara den uppdragsansvarige advokaten som avgör vilka uppgifter som eventuellt bör lämnas till Finanspolisen. Om Finanspolisen begär ut uppgifter från advokaten och om uppgifterna inte kan anses omfattas av utrednings- eller processundantaget bör advokaten, för att undvika att bryta mot frågeförbuds- och tystnadspliktsreglerna eller uppgiftsskyldigheten, vid osäkerhet vända sig till domstol för att få frågan prövad. Advokaten bör därvid även begära att misstankarna preciseras för att det ska kunna bedömas om frågeförbudet i 36 kap. 5 § fjärde stycket RB är tillämpligt.
Endast den anledningen att Finanspolisen efterfrågar information hos advokaten innebär, enligt Advokatsamfundet, inte att advokaten bör frånträda sitt uppdrag. Även om advokaten enligt god advokatsed inte bör ha några hemligheter i förhållande till sin klient, måste advokaten dock i det här fallet respektera meddelarförbudet, för att undgå att själv begå brott enligt PTL.
I och med att undantaget för skriftliga handlingar för advokater och deras biträden är utformat med beslagsbestämmelserna som förebild, kan som vi framhållit ledning för tillämpningen hittas i dessa bestämmelser. Vid tveksamhet om en handling ska lämnas till Konkurrensverket bör möjligheten utnyttjas att lämna handlingen i förseglat kuvert till Konkurrensverket för vidarebefordran till Patent- och marknadsdomstolen.
Såsom framgått ovan finns det inte ett undantag för uppgifter om klientmedelskonton i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, IDKL, men väl ett undantag för uppgifter som omfattas av advokaters tystnadsplikt i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Förklaringen till det är att ett sådant undantag i IDKL har konstaterats stå i strid med FATCA-avtalet mellan Sverige och USA.
Allt som anförtrotts advokaten i dennes egenskap av rådgivare enligt 33 b kap. 6 § skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL, får normalt anses ha skett inom ramen för advokatverksamheten och således omfattas av tystnadsplikten.
En advokat får därför anses förhindrad att enligt 33 b kap. 18 § SFL lämna uppgifter till Skatteverket enligt 16 § samma kapitel, om inte klienten uttryckligen samtyckt till att uppgifterna lämnas av advokaten. Det åligger då i stället en advokat att i enlighet med 33 b kap. 22 § SFL snarast informera samtliga andra rådgivare om rådgivares skyldighet att lämna uppgifter.
En advokat har enligt lagstiftningen inte ålagts någon undersökningsplikt gällande vilka rådgivare som medverkar i ett rapporteringspliktigt arrangemang. Den begränsning i advokatens uppgiftslämning med hänvisning till advokatens tystnadsplikt som i förhållande till Skatteverket stadgas i 33 b kap. 18 § måste därför enligt Advokatsamfundets och vår mening anses gälla även i förhållande till andra rådgivare. Stöd för denna bedömning finns numer i EU-domstolens praxis. Informationsplikten gentemot andra rådgivare bör dock kunna fullgöras genom att advokaten informerar om denna skyldighet på allmänt sätt, exempelvis genom att advokaten på sin webbplats, i e-post eller på liknande sätt anger att andra rådgivare kan vara skyldiga att rapportera arrangemang till Skatteverket. Om rapporteringsskyldigheten för skattearrangemang i framtiden också kan komma att omfatta inte bara gränsöverskridande utan även inhemska arrangemang ställs frågan om i vilken utsträckning lagstiftaren är beredd att ytterligare luckra upp advokatens tystnadsplikt.
Om det inte finns någon annan rådgivare som är skyldig att lämna uppgifterna om det rapporteringspliktiga arrangemanget, eller om samtliga andra rådgivare är förhindrade att lämna uppgifterna på grund av tystnadsplikten för advokater, ska den uppgiftsskyldige rådgivaren informera användaren av arrangemanget (klienten) om dennes skyldighet att själv lämna dessa uppgifter.
Avslutningsvis nämner vi om sanktioner i form av rapporteringsavgift som enligt 1 § lagen (2020:434) om rapporterings-
pliktiga arrangemang tas ut enligt 4 § samma lag om det klart framgår att den som ska lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt arrangemang inte har lämnat föreskrivna uppgifter inom den tid som anges i 33 b kap. 19, 20 eller 21 § SFL. Det tål att påpekas att beviskravet ”klart framgår” är väsentligt lägre än vad som gäller i brottmål, ”ställt utom rimligt tvivel”. Det är ett momentum att beakta vid prövningen av en sanktion mot en advokat som anses ha brutit mot regelverket enligt lagen om rapporteringspliktiga arrangemang.
Börje Leidhammar
Advokat, senior professor
Eleonor Kristoffersson
Professor
Fotnoter
1 Om upprätthållande av mänskliga rättigheter i advokatverksamheten, se Sveriges advokatsamfunds vägledande regler om god advokatsed 2.9 och samfundets vägledande uttalande den 26 januari 2018 avseende motverkande av olika former av diskriminering och trakasserier m.m.
2 Se Advokatsamfundets rättsstatliga program, fastställt av Advokatsamfundets styrelse den 10 juni 2021, exempelvis s. 10 ff. om advokatrollen och advokatetiska kärnvärden. Se också Advokatsamfundets cirkulär nr 18/2011, avsnitt 4.3.1 ”Utgångspunkterna för advokatens tystnadsplikt”, s. 20.
3 Advokatsamfundets rättsstatliga program, fastställt av Advokatsamfundets styrelse den 10 juni 2021, s. 11. Se också ”Advokatens oberoende en grundsten i rättsstaten”, uttalande från International Bar Association (IBA) om angreppen på tystnadsplikten och oberoendet, IBA Statement in Defence of Principle of Lawyer–Client Confidentiality.
4 Council of Bars and Law Societies of Europe (CCBE) Statement on professional secrecy/legal professional privilege (LPP) den 15 september 2017 (den av de europeiska advokatorganisationerna inom CCBE år 2006 antagna stadgan Charter of Core Principles of the European Legal Profession och Code of Conduct for European Lawyers).
5 Se om kraven 8 kap. 2 § RB samt om kunskapsprov 4 kap. 1 § RB och förordningen (2007:386) om kunskapsprov för behörighet som domare, m.m. som gäller juristexamen (270 högskolepoäng) eller motsvarande äldre examen (juris kandidat-examen). Se om kraven Advokatsamfundets stadgar 3 §.
7 Om advokatverksamhet, Peyron, Advokatetik. En praxisgenomgång, 2 uppl. med supplement, 2017, s. 15 ff. Se också NJA 2003 s. 403 om lån till klient omfattas av advokatverksamhet och därmed ligger inom ramen för disciplinnämndens regeltillämpning.
8 SOU 1926:31 s. 213, NJA II 1943 s. 19 och 131 och Sveriges advokatsamfund, ”Advokatens tystnadsplikt”, vägledning den 11 juni 2020, s. 9 ff.
9 ”Advokatens tystnadsplikt”, vägledning, s. 10.
10 Se SFS (2017:1024) om ändring i rättegångsbalken. När det gäller en sådan advokat som avses i 8 kap. 2 a § RB ska registreringen upphävas.
12 Advokatsamfundets vägledande regler om god advokatsed, kommentaren till bestämmelse 1, ”Advokatens skyldigheter”.
13 8 kap. RB, se vidare 27, 36 och 38 kap. RB om skydd för klienthemligheter samt 10 kap. 21 och 23 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL.
14 Stadgar för Sveriges advokatsamfund antagna av Sveriges advokatsamfunds fullmäktige den 25–26 maj 1962, senast ändrade genom beslut i fullmäktige den 2 juni 2022. Se Wallander, Advokaten nr 4 2023 s. 58 om ”Advokaterna och etiken”.
15 Wiklund, Holger, God advokatsed, 1973, s. 7, 293 ff., 315 f., 325 ff., 522, 529, 536, 538 och 607 ff., Peyron, Claes, Advokatetik. En praxisgenomgång, 2 uppl. med supplement, 2017; båda finns tillgängliga digitalt på advokatsamfundet.se. Sveriges advokatsamfunds vägledande regler om god advokatsed, antagna och utfärdade, med kommentarer, av Sveriges advokatsamfunds styrelse den 29 augusti 2008, att gälla från och med den 1 januari 2009, senast reviderade den 5 december 2024, och Advokatsamfundets vägledning den 11 juni 2020 om advokatens tystnadsplikt. Den år 2006 antagna stadgan Council of Bars and Law Societies of Europe (CCBE) Charter of Core principles of the European Legal Profession och Code of Conduct for European Lawyers, uttalande i januari 2022 av International Bar Association (IBA), IBA Statement in Defence of the Principle of Lawyer–Client Confidentiality. I det följande redovisas vissa andra lagar och annan reglering samt Advokatsamfundets disciplinnämnds disciplinbeslut och samfundets övriga ställningstaganden av intresse för advokatens tystnadsplikt. Om advokatens vittnesplikt enligt 36 kap. 5 § RB, se JO 1986/87 s. 270, Lindskog, ”Något om sekretesskyddet för en advokats elektroniska information”, Vänbok till Anne Ramberg, Jure Förlag, 2019 s. 234 ff. (om advokatsekretessens rättsliga konstruktion) och Ahlenius, a.a., s. 23 ff. ”I tystnadspliktens gränsland – advokatetiska frågeställningar utan säkra svar”.
16 Se Danielsson, ”Om hoten mot advokatsekretessen”, Advokaten nr 5 2019.
17 Se också 13 kap. 5 § och 44 kap. 2 § OSL.
18 Prop. 1979/80:2 s. 394 ff. I vilken mån är advokats tystnadsplikt skyddad genom straffrättslig sanktion? Se Advokaten nr 7 2013 s. 46: ”I Advokaten nr 5 2013 förs i en artikel en diskussion om advokats tystnadsplikt. Advokaterna Peter Althin och Johan Eriksson lämnar vissa synpunkter i frågan. En anknytande fråga som sällan diskuteras är om och i så fall i vilken mån en advokats tystnadsplikt är skyddad genom straffrättslig sanktion. Den frågan har nog störst betydelse för advokat som är försvarare i brottmål. Det anser Allan Stutzinsky.” Se replik av Anne Ramberg i Advokaten nr 7 2013 s. 48: ”Regleringen av advokatens tystnadsplikt är komplicerad. Allan Stutzinsky adresserar många viktiga frågor angående regleringen och omfattningen av advokatens tystnadsplikt. Anne Ramberg delar dock inte Allan Stutzinskys uppfattning i alla delar och finner därför anledning att lämna sin syn på regleringen av dessa mycket centrala och viktiga frågor.”
19 Leidhammar & Kristoffersson, Advokatens tystnadsplikt, Norstedts Juridik, 2024: s. 32 ff. om Advokatsamfundets disciplinnämnd, beslut om tystnadsplikt av principiellt intresse, s. 58 ff. om skydd mot straffprocessuella tvångsmedel, s. 70 ff. om edition och syn, s. 75 ff. om skatterevision, s. 81 ff. om penningtvätt, s. 91 ff. om advokats upplysningsplikt enligt utsökningsbalken, s. 94 ff. om finansiella instrument och advokatens klientmedelskonton och s. 101 ff. om rapporteringspliktiga gränsöverskridande skattearrangemang.