Hård konkurrens drabbar rekryteringen

Antalet sökande till domaranställningar var under 2023 rekordlågt. I snitt sökte 4 personer varje ordinarie anställning, att jämföra med 5,6 sökande år 2020. Men skillnaderna mellan olika domstolar är stora. Medan storstäderna generellt hade ganska gott om kvalificerade sökande fick vissa domstolar ute i landet inte en enda ansökan. I sin årsredovisning för 2023 beskriver Domarnämnden problemet:

”I vissa ärenden fanns endast ett fåtal sökande vilket inneburit att det saknats förutsättningar för nämnden att i sitt förslag rangordna tre sökande i de fall det var fråga om en anställning. I 12 fall fick Domarnämnden under året skriva av ärenden från vidare handläggning på grund av att det helt saknades sökande i ärendena.” 

Rekryteringsproblemen i en del av tingsrätterna är ingen ny företeelse. På sina håll har man i många år utlyst anställningar och inte lyckats besätta dem, med följden att vissa tingsrätter i dag är helt beroende av icke ordinarie domare eller pensionerade domare. 

Ser ett lägre tryck

Monica Dahlbom, kammarrättspresident i Kammarrätten i Jönköping, är ordförande i Domarnämnden. Hon får ibland frågan om vi lider av domarbrist i Sverige. Svaret blir både ja och nej. 

– På nationell nivå, om man inte tar hänsyn till geografiska skillnader, så skulle jag inte säga att vi har det i dag. Men på vissa mindre orter är det stora problem att rekrytera domare, säger hon och tillägger att det tillfälligt också kan bli problem på större orter där många nyligen rekryterats. 

Svårigheten att rekrytera domare beror till viss del på att det i dag råder en hård konkurrens om de skickliga juristerna, något som också många advokatbyråer märker. 

– Vi är inte de enda som ser ett lägre söktryck än för tio år sedan. Sen har vi ju dessutom en målgrupp som är snävare än de flesta, konstaterar Monica Dahlbom. 

Kraven för att få en ordinarie domaranställning med fullmakt är, och ska vara, högt ställda, konstaterar Monica. Ytterligare en faktor som gör det svårt att planera utbildningen av domare är att behovet styrs av yttre faktorer, som inte domstolarna rår över. 

– Målen kommer ju från andra. Vi kan inte bestämma hur många vi får, de bara kommer. Och så sliter alla, innan man inser att det här tar inte slut, det är inte tillfälligt. Sedan kommer rekryteringarna. De kommer ju inte samtidigt med målökningen utan i efterhand, säger Monica.

Att då snabbt rekrytera domare med mer än tio år av utbildning och arbete bakom sig är av naturliga skäl inte lätt. 
Med den verkligheten är det helt naturligt att domstolarna under en period kommer att ha det tufft att rekrytera tillräckligt många domare, påpekar Monica Dahlbom. 

Det är dessutom vanligt att domare som redan fått fasta anställningar söker sig vidare till andra domstolar, kanske på orter där det finns fler arbetstillfällen för en partner och mer att välja på för barnen. I förlängningen innebär det att den ena domstolens lyckade rekrytering för med sig att en annan domstol i sin tur måste fylla en lucka.

Ryktet är viktigt

En åtgärd som skulle kunna bidra till att locka in kvalificerade jurister som inte gått domarutbildningen, är möjligheten att tjänstgöra som adjungerat råd i domstol. De nya reglerna infördes år 2020 och börjar nu ge resultat, enligt Monica. 

– Nu börjar vi ju se att det är ganska många som har adjungerat som också får ordinarie domaranställningar, säger hon. 

Lagmannen Johan Rosén på Falu tingsrätt tror att domstolarna historiskt sett varit ”lite bortskämda” med att rekryteringen liksom har fungerat av sig själv. Som chef för en domstol utanför storstäderna tänker han en hel del på hur han ska kunna locka domare till tingsrätten. Och det gäller att börja redan med notarierna, menar han.

– Det är väldigt viktigt att vi har ett bra rykte och att de som är notarier här trivs här och får ut det de vill av sin notarietjänst. Och där tror jag att vi lyckas ganska bra, säger han och tillägger att det också är viktigt att de fiskaler som arbetar i domstolen tycker att de får en bra fiskalstid.

Men det är också viktigt att ha ett gott rykte och goda kontakter ute i lokalsamhället, framhåller Johan. På det viset kan tingsrätten locka till sig kvalificerade personer som arbetar på andra myndigheter. 

Johan Rosén skulle också vilja se ytterligare karriärsteg på domarbanan. 

– Jag tror att vi ganska snart skulle behöva utöka de ordinarie domartjänsterna så att det finns både ett lägre och ett högre alternativ för rådmän, säger han.

Den lägre tjänsten skulle göra det möjligt för personer som är lämpliga för domaryrket, men som i dag inte helt uppfyller kraven, att pröva arbetet och arbeta sig fram till en rådmanstjänst. 

– Det bör kunna göra det möjligt för jurister att faktiskt gå domarbanan och bli domare utan att behöva flytta till Stockholm eller någon annan storstad för att meritera sig, säger Johan.

Behöver större kostym

Även Magdalena Hägg Bergvall, chefsrådman i Stockholms tingsrätt, skulle vilja se en karriärstege med fler steg för domare. Framför allt skulle hon vilja se en befordrad rådmanstjänst utan chefsansvar för skickliga domare. 

– Alla vill inte bli chefer och alla kan inte bli befordrade. Men man måste känna att man utvecklas. Det borde inte vara ett problem, för det kommer alltid att finnas svåra mål att hantera, säger hon.

Att domarna behöver utvecklas och använda sin kompetens fullt ut håller både Monica Dahlbom och Göran Lundahl, lagman i Stockholms tingsrätt, med om. Däremot är de mer tveksamma till att införa nya typer av tjänster. Domstolarnas organisation bygger i dag på att domarna är generalister och kan sköta såväl lättare som mer avancerade mål, och att införa någon slags gradering kan bli praktiskt mycket besvärligt, anser Monica Dahlbom. 

Göran Lundahl pekar snarare på behovet av mer resurser, ”en större kostym”, så att domare kan fortbilda sig, vara tjänstlediga för att pröva andra uppgifter och komma tillbaka mer kompetenta. Som det är i dag måste Göran säga ja till tjänstledighet, men han gör det med insikten att det kommer att belasta andra. Så borde det inte vara, menar han. 

En annan reform som kan göra domaryrket mer ­attraktivt är en domstolsreform, med färre men större domstolar, anser Göran (se artikel på s. 22). 

Är ett fantastiskt yrke

Men hur är det med själva domarutbildningen då, är den ändamålsenlig i dag? Här är de intervjuade personerna eniga: utbildningen är bra. 

– Vi ser att ganska många som har gått domarutbildningen söker sig tillbaka till domstolarna. Så det är inte fel på utbildningen. Däremot behöver vi jobba för att de som går utbildningen ska kunna fortsätta och ha kvalificerade jobb i den region där domstolen hör hemma, säger Monica Dahlbom, som sett att de som söker anställningar vid hennes kammarrätt i mycket hög grad har en anknytning till regionen.

Göran Lundahl pekar på att den som gått domarutbildningen har en unik frihet att planera sitt liv.

– Som assessor är du fast anställd. Men du har ändå en fullständig frihet, och det till och med förväntas av dig att du ska utveckla dig på andra sätt. Och det är ju en helt fantastisk möjlighet tycker jag, framhåller Göran.

Han vill också slå ett slag för själva domaryrket, som i sig borde locka många. 

– Vår största ”sälj-usp” är vad vi gör. Att vi har en ansvarsfull uppgift, att folk känner att det här är viktigt. Jag gör skillnad genom att vara på domstolen. Jag gör någonting som spelar roll för människor. Det är ett ansvar men det är också en stolthet i det, säger Göran, och får medhåll av Magdalena Hägg Bergvall. 

Domstolsverkets generaldirektör Thomas Rolén är inne på samma linje.

– Domare är ett fantastiskt intressant yrke. Är man intresserad av juridik och människor och vill delta i samhällsutvecklingen så tror jag inte att man kan hitta något bättre, säger han. 

Även Johan Rosén i Falun vill lyfta fram tjusningen i domarrollen. Men också trycka på att domstolarna är och vill vara bra arbetsplatser. 

– Vi måste kommunicera att Sveriges domstolar faktiskt är ganska bra arbetsplatser. I den mån det finns folk som tycker att vi inte är det så försöker vi åtgärda problemen, säger Johan.