Svårast att ta betalt

Som polis kom Mia Falk snabbt in på utredningar, snarare än utryckningsverksamhet. Redan som ­aspirant fick hon rycka in och hjälpa föregångaren till Ekobrottsmyndigheten i en omfattande bedrägeriutredning. Det var roligt, berättar Mia. 

– Då bestämde jag mig för att jag skulle bli ekobrottsutredare. Efter examen jobbade jag på utryckningen i fem månader och sedan blev jag erbjuden en tjänst på ekobrottsroteln i Östersund. Jag var en väldigt passionerad ekoutredare. Jag älskade skattebrott och bokföringsbrott, fastslår Mia Falk med ett leende när vi möts på Vinges kontor nära Norrmalmstorg i Stockholm. 

Viljan att utreda och gå till botten med brott var en viktig orsak att Mia sökte sig till polisyrket. För att bli en riktigt skicklig utredare läste hon juridik vid sidan av Polishögskolan. Mia fördjupade sig mot korruption och tog så småningom ut en magisterexamen i rättsvetenskap istället för en jur. kand. 

Polisjobbet skavde

Intresset för att utreda fanns alltså tidigt och bidrog till Mias yrkesval. Men vägen till dagens roll på Vinge har också gått via internationella uppdrag. Efter en tid på Ekobrottsmyndigheten och Finanspolisen tog Mia nämligen familjen med sig och flyttade till Haag och ett arbete på Europol. 

Efter två och ett halvt år gick flyttlasset sedan till Wien och FN, där Mia utredde ekonomiska oegentligheter, korruption och fel begångna av FN:s personal i Europa, Mellanöstern, Asien och Västafrika. Mia och hennes kollegor reste runt till de platser där felen begåtts, utredde dem och lämnade sedan över till FN:s eget rättsliga system. 

Men arbetet var inte klart för att utredningsrapporten skickats i väg. Mia och hennes kollegor sammanställde också en rådgivande rapport efter varje händelse. Rapporten tog upp frågor som varför felet inträffat, varför det inte upptäckts förrän efter lång tid och hur fel skulle kunna undvikas i framtiden. Även denna rapport lämnades sedan vidare inom FN-systemet. 

De fem åren inom FN blev formativa för Mia.

– Jag tror inte att jag hade kunnat ha det här jobbet om jag bara hade varit polis. Jag var tvungen att få den andra inputen. Tiden utomlands, och framför allt FN-tiden, var det som gjorde att jag ville ha ett sådant här jobb, säger Mia.

Efter sju och ett halvt år återvände familjen Falk till Sverige, som barnen vid det laget betraktade som ett semesterparadis där man åt glass hela tiden, enligt Mia. Barnen fick uppleva vardagsliv i hemlandet och Mia återvände till Polisen och den nybildade nationella korruptionsgruppen. 

Men något skavde i arbetet. Under utredningarna kunde Mia, med sin internationella erfarenhet, ofta se vad som gått fel och hur det hade kunnat förebyggas. Som polis fick hon dock inte ge råd till bolagen.  

– Polisen har ju inget mandat att hjälpa de organisationer som var föremål för utredning eller där deras personal var föremål för utredning. Utan vi grep, förhörde och låste in. Sedan så gick vi vidare till nästa utredning och gjorde samma sak, säger Mia, som började skapa sig en lista över vad hon egentligen ville jobba med. 

Och vad var det som stod på listan? 

– Utreda! Identifiera oegentligheter eller brott och risker för korruption och oegentligheter. Men även att hjälpa till att hantera riskerna. Alltså ungefär samma sak som vi gjorde på FN. Och det vi gör nu, på Vinge, berättar Mia.

Via en period på revisionsbolaget KPMG, där hon arbetade med utredningar och förebyggande arbete, och ett år på Scania, kom Mia Falk år 2019 till Vinge. Uppdraget var att bygga upp en verksamhet som ger företag stöd i både att utreda och att förebygga oegentligheter och brott.

Kan läsa mellan raderna

Det har nu gått drygt fem år sedan Mia Falk tog steget till advokatbyrån. Under de åren har hon rekryterat flera medarbetare till verksamheten, bland annat före detta åklagaren Per Kjellstrand, som bidrar med viktiga straffrättsliga kunskaper till gruppen. Mia har också kompletterat sin juristutbildning till en jur. kand., och numera står hon i Advokatsamfundets matrikel som biträdande jurist. Siktet är inställt på en advokattitel, både för Mia och kollegan Per.  

Vinges grupp för investigations & corporate crime står, som Mia beskriver det, på två ben. Dels hjälper den bolag som upptäckt eller misstänker oegentligheter eller brott att utreda dessa. Dels assisterar gruppen företag med att identifiera och förebygga risker för exempelvis korruption, bland annat i samband med transaktioner. 

Mia Falk berättar med stort engagemang om verksamheten. Det är tydligt att hon trivs. Vad är bäst? 

– Dels tycker jag att det är väldigt kul. Jag har världens roligaste jobb och vi har ett fantastiskt team. Dels är det vi gör också viktigt. Vi gör någonting som spelar roll på riktigt. Kärnan är att motverka, beivra och förebygga brott. Det ligger mig varmt om hjärtat. Och det känns väldigt tillfredsställande att få hjälpa bolagen med det.

En sak har dock varit svår att vänja sig vid, efter tiden på en myndighet: att ta betalt av dem man hjälper. 

– Om det är någon som behöver oss vill jag ställa upp. Inte så att jag har faktureringsvägrat direkt, men det ligger inte för mig, konstaterar Mia. 

Som polis är Mia Falk något av en främmande fågel på den affärsjuridiska byrån. Men i just hennes roll är polis­erfarenheten till stor nytta, konstaterar Mia. Förutom att utredandet är en kompetens i sig är hon välbekant med förundersökningsprocessen.  

– Jag kan liksom läsa mellan raderna i en gärningsbeskrivning eller i en kommunikation med en åklagare, säger hon.

I de fall som polis och åklagare kopplas in i ärenden där Mia arbetar är det dessutom ofta Ekobrottsmyndigheten och nationella korruptionsgruppen som bolagen får tala med. Mia har arbetat på båda.

– Jag vet precis hur de jobbar. Vilka frågor som kommer att ställas, och när de begär information från ett bolag vet jag vad de är ute efter. Det är väldigt värdefullt. 

Många gånger kan Mia och hennes kollega Per därmed fungera som tolkar mellan brottsutredare och bolag. Relationen med myndigheterna beskriver hon som generellt god, även om Mia och kollegorna då och då driver en annan linje än polis och åklagare. 

– Jag var med vid ett förhör där jag tyckte att både åklagaren och utredaren var helt ute och cyklade. Det gällde företagsbot. Jag presenterade vår ståndpunkt, att det var en fysisk omöjlighet att det kunde vara som polisen ansåg. Polisen ville först inte alls ta till sig det. Men efter två dagar var det avskrivet. Så vi är inte kompisar med myndigheterna. Men väldigt ofta tror jag att vi förbättrar relationen mellan bolagen och myndigheterna.

Mia är själv övertygad om att hela rättssamhället skulle ha mycket att vinna på en ökad rörlighet mellan näringslivet, advokatbyråerna och myndigheterna. Hon jämför med kollegor på byrån som alltid har arbetat på just advokatbyrå. I jämförelse med dem tror Mia att hon ofta har lättare att sätta sig in i både klienternas och myndigheternas perspektiv. 

Rådet är: gör det!

Förutom rena kunskaper och möjlighet att växla perspektiv ger bytet av arbetsplats också en ökad möjlighet att reflektera över vilka kulturer som råder inom olika kårer. Mia beskriver en stor skillnad mellan hennes första kår och den advokatkår hon nu är på väg in i. 

– Poliskåren är framför allt stark som ett kollektiv. En polis är en lättskjuten fågel, men kollektivet är starkt, liksom samhörighetskänslan, säger hon och tillägger att det där är på gott och ont. 

– Det händer att det blir ett ”vi och dem-tänkande”, eller att man pratar om ännu ej dömda. Men jag tror att samhörigheten är nödvändig för att poliser ska orka med allt vad de behöver uppleva i sitt arbete. 

Advokater är snarare starka individuellt med sin identitet som advokat, anser Mia, som inte alls ser samma sammanhållning inom advokatkåren som i Polisen. Där­emot finns – med rätta – samma yrkesstolthet i de båda kårerna, menar Mia.

Mia Falk har förstås fortsatt att lära sig saker under sina år på Vinge. Men hon har ingen lust att återvända till sin första arbetsplats och använda dessa kunskaper som polis. 

– Jag skulle inte nöja mig med det polisiära mandatet längre. Jag skulle vara en olyckligare polis nu, säger hon. 

Rådet till andra i rättsväsendet som funderar på att vidga sina vyer är: gör det!

– Du har alltid kvar den kunskap och erfarenhet som du redan har. Du har tillägnat dig den, och den kommer du att ha kvar även om du provar på någonting annat, säger hon och kastar ut exempel på vad som finns att pröva: jobb som extraåklagare inom Ekobrottsmyndigheten, gå till ett bolag eller satsa på straffrätten. 

Vilka planer har då Mia själv för de närmaste åren?

– Jag ska göra precis det jag gör nu. Och jag ska bli advokat.