Från samarbete till ensamjobb

Att Jesper blev just polis var från början lite av en slump. Drömmen var att arbeta med musik, men när flera kamrater från det militära sökte till polisutbildningen hakade Jesper på. Han kom in på utbildningen och trivdes. 2002 fick han uniformen och gick ut som aspirant i yttre tjänst. Och där stannade han sedan kvar. 

– Jag har jobbat i yttre uniformerad tjänst i princip hela tiden. Först i radiobil som polisman, men sedan som yttre befäl, gruppchef och förundersökningsledare, berättar Jesper. 

I arbetet som polis fick Jesper också fördjupa sig i ledning av insatser. När Polisen 2003–2004 införde ett nytt sätt att hantera folksamlingar fick han rollen som handledare och utbildare i arbetssättet. Det fick honom att börja tänka på hur insatser leds, men också på juridiken som styr polisarbetet. 

– Insatsledning vid större händelser, som större demonstrationer, ligger nära hjärtat för mig. Det som fångade mig i juridiken var att poliser där måste skärskåda sig själva och titta på vad som är själva uppdraget. Att säkra den grundlagsskyddade rätten att demonstrera och samtidigt se till att det inte blir några ordningsstörningar i det övriga samhället. Det blev väldigt mycket roliga, normativa diskussioner, utifrån hur Polisen ska förhålla sig till uppdraget, säger Jesper.

Från början hade Jesper tänkt sig att han någon gång ville satsa på en akademisk utbildning. När intresset för juridiken väckts, och familjesituationen tillät, blev det därför naturligt att söka till juristprogrammet år 2016. Arbetsgivaren var förstående och Jesper kunde kombinera studierna med arbete som polis. 

Från början var tanken att läsa juridik för att bli en bättre polis och kunna avancera inom polismyndigheten. Men det ändrades under resans gång.

– När jag väl började plugga såg jag bredden av juridiken och fick en annan nyfikenhet på att jobba med mer kvalificerat juridiskt arbete. Då kom tanken: ”jag har varit polis i 20 år, varför ska jag då inte pröva en annan del nu?”, säger Jesper, som bland annat skrev sitt examensarbete inom avtalsrätt. 

När det väl blev dags att söka jobb vägde ändå intresset för och kompetensen inom straffrätten tungt. 

– Jag är ju mitt i livet och separerad med varannan veckas-föräldraskap. Jag kan inte kliva in som nybörjare helt och hållet. Jag tänkte att min bakgrund inom polisen kunde vara en tillgång på en humanjuridisk byrå. Och så var det intressant att se hur de skulle ta emot den kompetensen. 

Är ett ensamjobb

På advokatbyrån Hurtig & Partners i Stockholm togs kompetensen väl emot. För ungefär ett och ett halvt år sedan kunde Jesper Lange starta sin anställning som biträdande jurist på brottmålsbyrån. Den nya rollen har inneburit ett perspektivskifte, förklarar Jesper. 

– Som polis har du ett objektivt uppdrag att utreda vad som har hänt. Men det blir också ett jagande uppdrag, där du hjälper den som blivit utsatt för brott, medan den som begått brottet sällan vill hjälpa till.  Försvarare eller målsägandebiträde har en helt annan roll: att stå lojalt vid klientens sida och granska utredningen ur klientens subjektiva perspektiv. 

– Det har varit en process att ta sig an det perspektivet på riktigt. Det är lätt att tänka att ”så här ligger det till och nu ska den här personen stå till svars för sin gärning”. Men det är också viktigt att se det andra perspektivet. När har rättskedjan och utredare eller åklagare gått lite för snabbt fram och inte varit tillräckligt tydliga? Då måste ju det påpekas och då ska personen inte dömas. Det är viktigt att försvara det, säger Jesper. 

En annan stor skillnad är att en polis är helt beroende av sina kollegor. Samarbetet är centralt för att lösa uppdragen. I värsta fall kan samarbetet vara skillnaden mellan liv och död. 

– Här är jag mycket mer ensam. Visst har jag kollegor som jag kan prata med och bolla med. Men i rättssalen är jag ensam och jag måste själv fatta alla beslut. Det är jag som har ett uppdrag, en relation till klienten. Det är en annan utgångspunkt. Så det har också varit en stor omställning, konstaterar Jesper. 

Jesper medger att han saknar samarbetet från Polismyndigheten. Han tycker också att advokatbyråerna skulle kunna lära en del av hans tidigare arbetsplats, inte minst när det gäller utbildningen av biträdande jurister. 

– Nu har jag ju bara en byrå att jämföra med och här upplever jag att öppenheten och hjälpsamheten är fantastisk. Man kan alltid gå till någon och fråga eller bolla. Men det borde gå att hitta ett mer systematiskt sätt att överföra erfarenhet och kunskap. Att skapa processer, till exempel handledningstillfällen eller någonting där man liksom systematiserar lite hur den här utvecklingen ska gå till, så att man inte känner sig så ensam. 

Tufft bli nybörjare

Som gammal polis har Jesper Lange lång erfarenhet av straffrätten som praktisk verklighet. Samtidigt är han nu nybörjare i sin nya roll. Just detta, att vid närmare femtio vara nybörjare igen, beskriver Jesper som det svåraste av allt i karriärbytet. 

– Jag har nog ett visst kontrollbehov och en vilja att göra bra ifrån mig. Det var ju en process inom polisen också att känna den tryggheten, och nu har jag på sätt och vis börjat om med ett hantverk som jag måste lära mig. Att processa är ett hantverk, säger han.

Samtidigt är det också just det att han vågat språnget och startat en ny karriär som utgör den största glädjen, menar Jesper. 

– Att sätta sig i sammanträdesrum eller en rättssal och faktiskt känna att jag har tagit mig hit, jag har skapat mig tillräcklig kunskap för att jag ska sitta här. Det är nervöst men jag är förberedd och märker att det fungerar och att jag klarar av uppdragen.

Dessutom är det intressant i sig att byta perspektiv och se brottsutredningar från andra sidan, konstaterar Jesper. 

– Jag har ju ganska stor kunskap om hur det fungerar på insidan. Jag kan se vad saker och ting betyder i ­förundersökningar och tänka mig hur det har gått till, varför det står på ett visst sätt och varför vissa saker kanske inte är gjorda. Men som försvarare är man ju helt blind för detta, för du får bara en färdig förundersökning. Vad som ligger bakom arbetet har man oftast liten insyn i. 

Men även om Jesper som biträde saknar den insyn som han hade som polis har han många erfarenheter med sig som hjälp i arbetet, till exempel av att möta människor i kris. Vanan att hålla förhör och utreda är också till hjälp. Många gånger kan Jesper, tack vare sin erfarenhet, se vad som skulle behöva kompletteras eller vad som gått snett i ett förhör. 

– Jag kan ställa krav på utredarna och åklagarna som jag inte är säker på att en ny biträdande jurist hade ställt, fastslår Jesper. 

Förutom att den tidigare erfarenheten är till praktisk hjälp i arbetet tror också Jesper Lange att det generellt är bra för organisationer att få in olika erfarenheter och perspektiv. Annars är risken att samma kultur och arbetssätt bara förs vidare utan reflektion över om de egentligen är anpassade till dagens samhälle. 

– Den som liksom jag har jobbat ett yrkesliv eller ett halvt yrkesliv som någonting annat kan kliva in och ifrågasätta på ett annat sätt med både yngre och äldre kollegor, säger han, och återkommer också till frågan om ledarskap som han arbetat mycket med inom Polisen. 

– Jag har ju varit chef länge, jag har fått väldigt mycket utbildning och har mycket erfarenheter med mig, som kan vara till nytta när man ska skapa system för utveckling och utbildning inom advokatbyrån, säger han. 

Rollbytet har också fått Jesper att reflektera över polisens arbete, inte minst i förhållande till objektivitetskravet, och hur det ibland brister. 

– Det är någonting som jag tänker att polisen aktivt måste jobba med att upprätthålla. I vissa rättsprocesser har polisen gått över gränsen. De har låtit jagandet ta över handen. Då är det lätt att objektiviteten faller bort. Men det är viktigt att upprätthålla den, och att hitta system för det, säger han. 

Kul jobb

Under sin tid på advokatbyrån har Jesper hunnit med att gå den första av Advokatsamfundets examenskurser. Den andra är inplanerad i höst. Den första delkursen var en positiv upplevelse. 

– Den var väldigt bra att gå den tidigt för att verkligen få in advokatetiken och vad uppdraget som advokat innebär. Var gränserna går och lite hur man ska tänka. Så den var väldigt nyttig, säger han och tillägger att han också gillade internatformen, som ger ”en annan boost” åt lärdomarna.

Målet för Jesper Lange är förstås att bli advokat. Vid sidan av biträdesuppdragen har han kunnat hålla kvar en del av det han gjorde som polis, nämligen utbildningar om hot och våld, särskilt riktade mot skolans värld. 

– Jag tänker att jag kommer att vara kvar här på byrån. Det är ett väldigt kul och utmanande jobb. Så får vi se om jag lyckas blir advokat. Det är fortfarande väldigt kul.