Lagmannen
”Jag känner mig fri och oberoende”
Nr 5 2024 Årgång 90Hon lämnade både domarrollen och chefsrollen för att bli biträdande jurist. Nu vill hon bli advokat och sedan fortsätta arbeta länge.

Karriärbytet kom inte ur tomma intet. Charlotta Riberdahl hade under en tid funderat på att göra något annat. Det var advokatrollen som lockade.
– Jag var nyfiken på advokatuppdraget och alla de utmaningar som man ställs inför som advokat, säger Charlotta.
Under sin tid på hovrätten hade Charlotta fått nosa på advokatvärlden, när hon ”praoade” hos advokat Lars Kruse. Efter tre år som lagman vid Linköpings tingsrätt, 2023, kom möjligheten. Barnen hade hunnit bli vuxna och det fanns en praktisk möjlighet att lämna den säkra statliga anställningen, för en ny tillvaro.
– Jag kunde kliva ut i verkligheten, så kände jag. När jag tittade runt såg jag att Kihlsteds sökte en biträdande jurist. Så jag tog kontakt med Bengt, berättar Charlotta.
Bengt är advokat Bengt Ivarsson, delägare i Kihlstedts. Han välkomnade förstås Charlottas ansökan. Efter ett vanligt anställningsförfarande med intervju kunde Charlotta Riberdahl börja sin nya karriär som biträdande jurist, med kontor i Kihlstedts vackra lokaler vid Södra promenaden i Norrköping.
Kihlstedts är en väletablerad allmänpraktiserande, tämligen stor advokatbyrå. Det var en viktig faktor för Charlotta, som sökte en arbetsplats med bredd och arbetskamrater som kunde lotsa henne in i den nya rollen.
CV
- Jur. kand. 1992.
- Domarutbildning vid Svea hovrätt. Arbete vid bland annat Justitiedepartementet, Högsta domstolen och Europadomstolen.
- Åklagare vid åklagarkammaren för Huddinge och Södertälje.
- Kammarrättsråd, tillika vice ordförande i Kammarrätten i Stockholm.
- Hovrättslagman i Göta hovrätt.
- Lagman vid Linköpings tingsrätt.
- Särskild utredare samt expert i ett flertal statliga utredningar.
- Biträdande jurist vid Kihlstedts i Norrköping.
Uppskattar friheten
Nu, efter ett knappt år på byrån, trivs Charlotta utmärkt. Hittills har det mest blivit uppdrag som målsägandebiträde och särskild företrädare för barn, men Charlotta har också tagit sig an en del civilrättsliga mål.
– Jag tycker att det är ett otroligt givande arbete. Men också väldigt svårt, med många svåra beslut som ska fattas och ibland svåra kontakter med människor som har det väldigt besvärligt, säger Charlotta.
Just den nära kontakten med människor var en av de saker som lockade med advokatrollen. Charlotta beskriver det som att hon i dag får en helt annan kontakt med verkligheten än hon hade som domare. Samtidigt kan närheten också vara stressande. Det är lätt att känna sig otillräcklig, konstaterar Charlotta.
– Även om man hanterar svåra saker som domare så kommer dessa så mycket närmare nu. Då gäller det att inse sin roll. Att jag är här som jurist, med mina juridiska kunskaper, säger Charlotta, som har ett gott stöd av kollegerna på byrån när det blir svårt att balansera rollen som jurist mot den som medmänniska.
En annan skillnad mellan domarrollen och uppdraget som juridiskt biträde eller ombud är metoden och hur ett ärende presenteras. Som domare fick Charlotta ett underlag som var paketerat och strukturerat. Nu kan hon i stället skickas ut på ett polisförhör och knappt veta vad ärendet gäller.
– Jag har blivit bättre på att fråga och skaffa information och lärt mig att paketera målet, konstaterar Charlotta.
Förutom den praktiska metoden när ett uppdrag kommer in har Charlotta också fått sätta sig in i det advokatetiska regelverket, som kan kännas svårt och kräva noggranna överväganden.
– Här tycker jag också att det känns bra att vara på en lite större byrå, där det finns många som är erfarna. Jag kan alltid bolla med mina kollegor om det skulle uppkomma en jävsituation till exempel, säger Charlotta.
Trots svårigheterna är Charlotta mycket nöjd med sitt karriärbyte.
– Jag känner mig fri och oberoende i min roll. Jag uppskattar möjligheten att, i viss utsträckning, välja vilka uppdrag jag tar, och att jag litegrann också kan välja metoden själv. Det känns som att jag har börjat hitta hur just jag ska jobba.
Byten ger förståelse
Charlotta Riberdahl må vara nybörjare i polisförhör och advokatetik. På andra områden har hon förstås en gedigen kunskap att luta sig mot i den nya rollen. Att skriva stämningsansökningar har till exempel inte känts särskilt svårt.
– Jag har ju läst några stycken. Jag vet hur man bör skriva och yrka, säger Charlotta och ler.
Även domstolsprocessen är förstås väl bekant, även om själva rollen är ny.
– Jag företräder min klient. Det är ordförande som bestämmer hur processen ska ledas. Men jag tillvaratar min klients intressen. Det är min roll.
Processerfarenheten och dömandet är också en hjälp i förhör, anser Charlotta. Hon vet vilka omständigheter som måste komma fram och att detaljerna är mycket viktiga, och är inte rädd att ställa frågor. Processvanan gör det lättare att förklara för klienten hur allt kommer att gå till och vad som gäller inför en förhandling.
Bortsett från att Charlotta Riberdahl är nöjd med karriärbytet för egen del är hon också övertygad om att en ökad rörlighet mellan juristyrkena gynnar hela rättssystemet. Inte minst för att förståelsen av de olika rollerna blir större. Många gånger har domare annars svårt att till fullo förstå vilket arbete som ligger bakom försvararens eller målsägandebiträdets insats i rättssalen, konstaterar hon.
Den här förståelsen är också en viktig faktor när rätten ska fatta beslut om ersättning till advokater och andra biträden, påpekar Charlotta. För domaren hamnar fokus lätt på förhandlingstiden, medan den största insatsen kanske har bestått i att få en orolig målsägande att över huvud taget våga komma till huvudförhandlingen och berätta sin historia. Då är det förstås grundläggande att juristen eller advokaten också kan få betalt för sitt arbete som ju gynnar rättsprocessen, fastslår Charlotta.
Ett annat exempel där fixeringen vid tidsåtgång för förhör och förhandling slår fel är när det finns barn inblandade. Charlotta är ofta särskild företrädare och deltar vid barnförhör.
– Man kan inte bara räkna förhörstiden där. Det funkar inte, med barn i förskoleåldern som ibland hoppar omkring och som måste få hoppa omkring. Jag måste finnas med där hela tiden. Det är arbetstid, säger hon.
Blir nytt övergrepp
Arbetet som målsägandebiträde och särskild företrädare har gett Charlotta många insikter som hon önskar att domarna hade – eller att hon själv haft som domare.
– För mina klienter är rättegången kanske det jobbigaste och det viktigaste de har varit med om i sina liv. Det gäller ju även i vårdnadsprocesser och liknande, säger hon, och pekar på att det i den svåra situationen kan kännas oöverstigligt att behöva konfronteras med en person som utsatt en för brott.
Charlotta berättar om hur hon företrädde en målsägande som tyckte det var otroligt jobbigt att behöva uppträda inför domstolen. Målsäganden var först beredd att höras i närvaro av den tilltalade, men när det väl var dags blev pressen för stor.
– Jag begärde att vi skulle ha medhörning. Och då såg ordförande så himla trött ut, och frågade ”behövs det verkligen?”, berättar Charlotta, som ser att målsäganden många gånger kan uppleva huvudförhandlingen som ett nytt övergrepp.
Charlotta Riberdahl har, som de flesta av Sveriges domare, gått den traditionella domarbanan, med arbete främst i domstol och i Regeringskansliet. Hon skulle önska att utbildningen gjordes bredare så att domarna får större inblick och förståelse för de människor som de möter.
– Jag tror man måste se över domarutbildningen lite grann, så att domarna har mer erfarenhet från byrå till exempel. För nu är domaren många gånger den yngsta aktören i rätten. Det sitter erfarna åklagare och advokater där, och så en domare som är väldigt, väldigt ung. Visst kan domaren vara en skicklig jurist, men det borde också krävas ganska stor livserfarenhet innan man ska komma ifråga.
Förutom insikten om hur det kan kännas att stå inför en domstol skulle en närmare koppling till advokatverksamhet också kunna ge domare ökade kunskaper om advokatetiken och de dilemman som de kan ställa advokater inför, menar Charlotta.
Målet är advokattitel
När Advokaten möter Charlotta har hon gått den första av de tre kurserna som leder fram till advokatexamen. Kommande vecka är det dags för delkurs två. Och Charlotta har bara positiva omdömen om den första kursen. Hon konstaterar att hon höjde medelåldern en del, men att hon också kände att hon kunde tillföra saker.
Så vad är målet nu, förutom advokatkurserna?
– Ja, närmast hoppas jag förstås på att bli advokat. Och som sagt, jag trivs väldigt bra på byrån, så jag har tänkt att jag vill jobba länge.
Privat
Bor utanför Norrköping med sambon, som är brottmålsadvokat, samt två hundar.
Två vuxna döttrar.