Fler perspektiv gynnar både klienter och rättssamhälle

Advokat Eleonora Johansson har bytt bana två gånger. Eller kanske tre, om man räknar året på en affärsjuridisk advokatbyrå direkt efter examen, även om det bytet mest var uttryck för att affärsjuridik aldrig var hennes ”grej”, som Eleonora uttrycker det. 

På senare år har hon lämnat rollen som åklagare för politiken. Under nästan ett år var Eleonora kommunalråd i hemstaden Helsingborg, för att sedan bli biträdande jurist med siktet på advokattitel. 2020 blev hon advokat och i dag driver hon byrån Bergdahl & Johansson Advokatbyrå tillsammans med Markus Bergdahl, också han tidigare åklagare.  Men det var inte missnöje som drev fram bytet. 

– Jag stortrivdes med att vara åklagare. Det var ett jättespännande och intressant arbete med många goda kollegor, säger Eleonora och tillägger att hon ju knappast kan säga något annat, eftersom hon träffade sin man, Markus Bergdahl, på åklagarkammaren i Helsingborg.

Samtidigt innebar arbetet som specialiståklagare väldigt mycket arbete och att man var en del av en stor myndighet, konstaterar Eleonora. Lusten att pröva något annat växte fram både hos Markus och Eleonora, som hade tjänsterum bredvid varandra på åklagarkammaren i Helsingborg. 

– Både han och jag hade en tanke på att det någon gång framöver skulle vara kul att driva eget och ha en annan roll. Han kom till den punkten före mig, och hoppade av 2015 för arbete på advokatbyrå innan han startade eget.

När Eleonora sedan utsågs till kommunalråd för Moderaterna år 2018 var alltså tanken att så småningom gå över till advokatbyrå. Bytet kom snabbare än planerat.

– Jag längtade efter rättssalen och insåg att jag var mer jurist än politiker, fastslår hon. 

Vad var det med just advokatlivet som lockade?

– Oberoendet. Att man jobbar åt sig själv och styr sin vardag på ett helt annat sätt. Och att man själv kan bestämma om man vill ha anställda eller inte, säger Eleonora, som tillägger att hon också uppskattar att vara med och hjälpa fram yngre, anställda jurister.

Världen blev tryggare

Precis som när hon var åklagare tillbringar Eleonora en stor del av sin tid i rättssalen. Processen är densamma. Men mycket annat har ändrats i och med karriärbytet. Inte minst ekonomiskt.

– Om jag inte jobbar så kommer inga pengar in. Som åklagare kan man ha en dålig vecka utan att det påverkar hur lönen ser ut i slutänden, konstaterar Eleonora och tillägger att detta är något som inte alla i rättsväsendet tycks förstå fullt ut.

Samtidigt som den ekonomiska verkligheten kan sätta viss press uppskattar ändå Eleonora att vara sin egen. För även om rättegångsbalken och de vägledande reglerna om god advokatsed sätter ramarna är det en stor skillnad mot tillvaron på en stor myndighet, där det ständigt kommer direktiv uppifrån som alla måste rätta sig efter, menar hon. 

Förutom friheten uppskattar Eleonora Johansson också den täta kontakten med klienterna. Kontakterna har faktiskt fått henne att se ljusare på samhället nu än hon gjorde som åklagare. 

– Jag har fått möjlighet att träffa människor som jag aldrig hade kommit i kontakt med annars. När jag får frågor kring att jag har bytt sida och vad jag tycker om det, då brukar jag säga att jag tycker att världen är lite mindre skrämmande nu än vad jag tyckte under mina sista år som åklagare, fastslår Eleonora.

Hon förklarar att hon under tiden som specialiståklagare, inriktad på grova brott, lätt kunde misströsta och fastna i ett ”vi mot dem-tänkande” som också delvis finns inom Polisen, där misstänkta endast blev ”kriminella”.

– Nu träffar jag dem som tidigare placerades i det facket, eftersom de är klienter. Som åklagare träffar man inte människor på samma sätt. Jag pratar med dem och de är, vilket borde vara självklart, människor som vem som helst. Ibland människor som har fattat dåliga beslut, och får hantera konsekvenserna av det. Men de är fortfarande människor. Och det gör att världen ändå känns lite tryggare nu.

Samtidigt som Eleonora är uppenbart nöjd med sitt karriärbyte medger hon att det krävde en ”omställning av huvudet”. 

– Som åklagare ska du vara objektiv och du ska leta fram sanningen, eller i alla fall komma så nära någon form av objektiv sanning man kan komma. Som advokat är du subjektiv. Du ska utgå från det klienten säger. Det är din roll, konstaterar hon.

Bra med flera perspektiv

Samtidigt som bytet av perspektiv bitvis var svårt har det också ökat Eleonoras förståelse för rättssystemet, anser hon. I dag kan hon se saker ur fler perspektiv och förstå de olika rollerna. Och det gynnar rättssystemet.  

– Ju mer erfarenhet de professionella aktörerna har från olika områden, desto bättre blir det i slutet, säger Eleonora.

Även för klienterna innebär det här bredare perspektivet fördelar. 

– Jag och alla andra åklagare som blir advokater vet hur åklageriet fungerar. Vi vet hur samarbetet mellan åklagare och polis ser ut, och att åklagaren gör sitt jobb. Det gör att vi kan förklara för klienterna att ”det här är inte personligt mot dig. Det här fungerar på det här och det här sättet”. Det tror jag är mycket lättare när man har varit en del av det. 

Tyvärr är förståelsen bland åklagarna för advokaternas situation, liksom kunskapen om advokatetiken, rätt dålig, anser Eleonora Johansson. Detta leder lätt till missförstånd, där åklagarna inte förstår varför advokater agerar som de gör.

– Åklagaren kan ibland säga ”varför har ni inte kommit med den här informationen tidigare?” Men det kan ju finnas anledningar till det som vi inte kan delge. Vi har liksom ingen skyldighet att föra informationen vidare, säger hon.

Okunskapen och den bristande förståelsen märks också när det kommer till advokaternas ersättningar, konstaterar Eleonora. Hon ser ibland att åklagare som ska granska kostnadsräkningar utgår från summan inklusive moms. 

– Momsen är ju ingenting vi får behålla över huvud taget. Det är en ganska enkel sak kan jag tycka. Och sedan förstår de inte alltid att vi utgår från klientens behov. Om klienten har ett behov av att träffas kanske lite mer än vanligt så får vi göra det. 

Tyvärr är bristen på förståelse för advokaternas roll och arbete inte begränsad bara till åklagarna, konstaterar Eleonora Johansson. Hon är mycket trött på dagens ihållande kritik och ifrågasättande av just brottmålsadvokater i medier och politik. 

– När jag var åklagare blev jag alltid bemött med respekt, oavsett sammanhang. Jag förstår inte varför advokater inte ska bemötas med samma respekt, säger hon.

– Det har varit en handfull kollegor som inte har följt de advokatetiska reglerna. De har blivit uteslutna. Det har lett till en fullständig häxjakt på hela advokatkåren som jag tycker är oprofessionell och osaklig och som skadar förtroendet på ett sätt som det faktiskt inte finns grund för. 

Hoppas på annan debatt

Även diskussionen om advokaternas ersättningar är tråkig och olycklig för rättssystemet, anser Eleonora. 

– Brottmålsadvokater har samma utbildning som både åklagare och domare. Och jag förstår inte att det ska vara mindre värt att göra det här jobbet än att jobba åt staten. Advokater är en precis lika viktig del av vårt demokratiska rättssystem som åklagare och domare. Så länge alla de här tre parterna i en brottmålsrättegång gör sitt bästa inom sina ramar, så tror jag att det blir ganska bra till slut. Då är det en farlig utveckling om man skulle gå emot att brottmålsadvokater, i förhållande till övriga, ska vara underbetalda och inte få betalt för sitt arbete, för då finns det en risk att de inte gör sitt jobb på det sätt som krävs och kan förväntas, fastslår Eleonora Johansson. 

– När staten rullar in med hela sitt maskineri måste den enskilde ha en engagerad och duktig advokat vid sin sida. Annars blir det skevt. Det borde ligga i statens intresse med, som vill ha förtroende för sitt agerande och sina beslut.

Det är ingen tvekan om att Eleonora både trivs med och brinner för sitt arbete som advokat. Men hur ser framtidsplanerna ut? Eleonora pustar lite inför frågan.

– Just nu har vi så mycket jobb, så att de sträcker sig bara från den ena dagen till den andra. Jag har väl inga större framtidsplaner annat än att jag får fortsätta jobba så som vi gör nu, summerar hon, och fortsätter:

– Är det någonting jag hoppas på annars så är det väl en annan ton i samhällsdebatten. Där jag också ibland kan känna att det är viktigt att vi advokater också ger oss in i de diskussioner och de debatter som förs, så att inte allting får stå oemotsagt. Vi har en roll i den att spela som är viktig, den måste vi ta. Jag är stolt över att vara advokat och det tycker jag alla advokater ska vara.