Medling kan hjälpa både offer och förövare
Nr 6 2010 Årgång 76Medling vid brott innebär att brottsoffer och förövare möts för att, tillsammans med en opartisk medlare, tala om vad som hänt och de konsekvenser brottet fått. Metoden bygger på principen om reparativ rättvisa, och målet är att gärningsmannen i möjligaste mån ska gottgöra sin skuld till offret. Det kan göras via ett avtal om hur man ska uppträda i framtiden, men även i form av ekonomisk kompensation, som man bestämmer om vid mötet.
Sedan den 1 januari 2008 är Sveriges kommuner skyldiga att erbjuda medling till personer under 21 år som begått brott. Försök med medling inleddes dock redan 2003, i Brottsförebyggande rådets, Brås, regi. Under åren 2003–2007 inleddes medling i ungefär 3 300 fall. Medling var vanligast vid egendomsbrott, som snatteri och stöld, men genomfördes också vid bland annat misshandel.
Tanken på att förövaren ska gottgöra sitt brott och offret få upprättelse har gjort medling till en populär metod i många länder. Hittills har man inte haft särskilt mycket vetenskapligt grundad kunskap om medlingens effekter. Men nu visar en stor studie från flera länder att medling kan hjälpa både offer och förövare att gå vidare i livet.
Studien har genomförts av forskare från England, USA och Australien, och presenterades vid Stockholm Criminology Symposium av professor Lawrence W. Sherman från Jerry Lee Center of Criminology vid University of Pennsylvania. Forskarna i studien har gått igenom resultat från totalt över 2 000 fall av medling.
Och resultatet är positivt. Enligt professor Sherman ger metoden stora fördelar för de medverkande brottsoffren, bland annat minskar det förekomsten av posttraumatiskt stressyndrom, framför allt hos kvinnor. På en samhällelig nivå kan medling därmed spara stora summor, eftersom många som drabbas av posttraumatiskt stressyndrom behöver mycket hjälp.
Studien tyder också på att medling kan minska återfallsfrekvensen hos de förövare som medverkar. Det finns dock stora skillnader i effekt på olika gärningsmän. Bäst effekt, i form av färre återfall i brott, gav medlingen på gärningsmän med upprepade brott bakom sig. Medlingen fungerade också bättre vid våldsbrott än vid egendomsbrott, något som går stick i stäv med att medling både i Sverige och internationellt främst används vid egendomsbrott.
Lawrence W. Sherman konstaterade vid sin presentation att det fortfarande finns mycket kvar att undersöka när det gäller hur medling fungerar. Han pekade bland annat på att medling inte alls tycktes fungera för en grupp av gärningsmän: personer från Australiens urbefolkning. Detta visar enligt Sherman på att det är komplexa sociala mönster som spelar in vid medling.
Källor
Medling i går, i dag och i morgon, Brå, 2008.
Sherman, Lawrence W.; Strang, Heather: Restorative justice: the evidence, The Smith Institute, 2007.