Bengt Bergendal till minne
Nr 6 2010 Årgång 76Bengt blev ledamot av Sveriges advokatsamfund 1957. Han var under hela sin yrkesverksamma tid och även därefter utomordentligt aktiv inom Advokatsamfundet. Han var sekreterare i Västra avdelningen av Sveriges advokatsamfund 1965–1970 och ordförande i avdelningens styrelse 1975–1977. Han var också suppleant i, respektive ledamot av Sveriges advokatsamfunds styrelse under åren 1968–1974. Under sin tid som generalsekreterare var han tillika redaktör för Tidskrift för Sveriges advokatsamfund (TSA).
Bengt var född 1926 och tog studenten vid Djursholms samskola 1946. Därefter följde utbildning vid Kungl. Sjökrigsskolan under två år, som ledde till att han 1947 blev värnpliktig fänrik i marinen.
Bengt avlade jur. kand.-examen vid dåvarande Stockholms högskola 1951. Därefter följde tingstjänstgöring vid Nyköpings domsagas häradsrätt 1951–1954. Under följande tio år, 1954–1964, arbetade Bengt som biträdande jurist vid D:r Philip Lemans Advokatbyrå, Göteborg. Därefter bedrev han egen verksamhet i Advokaterna Bengt Bergendal och Peter Wåhlin, Göteborg, 1964–1969 samt i Advokatfirman Glimstedt, Göteborg, 1969–1978. Efter tiden som generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund 1979–1987 återgick Bengt till att aktivt verka som advokat i Advokatfirman Landahl & Bauer, Stockholm, 1988–1990, samt i Baker & McKenzie Advokatbyrå, Stockholm, 1991–1998.
Bengt var en person med stort engagemang. Han hade en rad yrkesrelaterade uppdrag. Redan under studietiden var han aktiv som ledamot av studentkårens studieråd och nordisk sekreterare i Sveriges Förenade Studentkårer. Han var också ledamot av Besvärsnämnden för rättshjälpen 1973–1975, liksom ledamot av Brottsförebyggande rådets arbetsgrupp för behandling av frågor rörande advokatväsendet 1978–1979. Han gav föreläsningar såväl internationellt som nationellt, bland annat i miljörätt vid Stockholms universitets naturgeografiska institution. Han deltog likaså livligt i olika yrkesrelaterade debatter och författade en rad artiklar i dagspress och yrkestidskrifter.
Bengt var sekreterare i Emil Heijnes Stiftelse för rättsvetenskaplig forskning 1979–1990; suppleant i stiftelsens styrelse 1979–1986, ordinarie ledamot av styrelsen 1987–1996 (vice ordförande 1991–1992 samt ordförande 1993–1996). Han var likaså ledamot av styrelsen för Justitierådet Edvard Cassels Stiftelse 1979–1996.
Bengt mottog välförtjänt flera högt ansedda hedersbetygelser. 1973 blev han utnämnd till riddare av Vasaorden och 1995 blev han juris hedersdoktor vid Stockholms universitet.
Som generalsekreterare var Bengt mycket respekterad. Han var fast i sina åsikter och var inte mannen som vände kappan efter vinden. Han hade stor integritet. Noggrannhet var kännetecknande i allt han företog sig. Han var eftertänksam och förhastade sig inte. Plikten var för Bengt en viktig ledstjärna.
Bengt gjorde stora insatser för Advokatsamfundet och dess ledamöter. Under hans tid firade Advokatsamfundet 100-årsjubileum. Det var ett omfattande evenemang med år av förberedelser, som under hans ledning avlöpte med glans.
I samband med förvärvet av Advokatsamfundets fastighet på Djurgården var Bengt Bergendal instrumental. Det är hans förtjänst att Advokatsamfundet i dag åtnjuter förmånen av att äga och nyttja det hus som Ernst Trygger lät uppföra på Laboratoriegatan 4 i Stockholm. Vi som har förmånen att arbeta på Advokatsamfundets kansli är Bengt mycket tacksamma. För några år sedan, i samband med den bitvis högljudda diskussionen om controlled auctions, höjdes några spridda om inte alldeles genomtänkta röster som gick ut på att Advokatsamfundet skulle sälja fastigheten. Kansliet skulle komma närmare sina medlemmar! Det ogillades mycket skarpt av Bengt. Jag har stor sympati för den åsikten, särskilt efter att ha läst Bengts minnesanteckningar från den tiden. Man kan konstatera att han vid årsskiftet 1980–1981 gjorde en strålande insats, inte minst genom att leda styrelsen rätt.
Det var problem med finansiering, bygglov och räddhågsna styrelseledamöter. Styrelsen var heller inte enig i sitt beslut att köpa huset. Farhågor att det skulle vara en dålig investering uttalades från vissa håll med eftertryck. I ljuset av utvecklingen på fastghetsmarknaden var Bengt mycket framsynt. En bättre investering får man leta efter.
När beslutet väl var fattat skickades Bengt till Stockholms auktionsverk för att köpa tillbaka några av de karaktärsföremål som lämnats till försäljning av säljaren, dödsboet efter Carl Trygger, son till Ernst Trygger. Lyckligtvis återerövrade han de två magnifika bronskronorna som hänger i Ernst Tryggers tidigare bibliotek, tillika generalsekreterarens tjänsterum. Bengt som annars var mycket korrekt tilllät sig faktiskt denna gång att rätt rejält överskrida mandatet från styrelsen. Det var mycket klokt.
Bengts porträtt hänger på Advokatsamfundet. Det är ett mycket bra porträtt. Det visar en mycket stilig man med glimt i ögat. Hans blick är fast men vänlig. Hans kroppsspråk är stramt men äkta. Hans händer är eleganta. Så var också hans penna. Han ser ut som en mycket värdig generalsekreterare. Man blir glad när man tittar på Bengts porträtt.
Jag kommer alltid att minnas Bengt som en person med mycket humor. Jag blev alltid stimulerad när jag träffade Bengt. Även om jag i mina yngre dagar i slutet på sjuttiotalet kunde tycka att han var väl petig med vad han uppfattade som språkliga imperfektioner. Inga felaktiga kommatecken undgick hans blick. Han var en mästare på att se varje detalj. Jag förstod inte då att till fullo uppskatta hans exakthet. Med åren kom jag dock att värdera Bengt och hans klokskap högt. Han var en synnerligen godhetsfull företrädare på posten som generalsekreterare. Han kom alltid med glada tillrop och vänliga påpekanden. Bengt delade med sig av sina erfarenheter och han var mycket lojal, särskilt när det blåste.
Bengt Bergendal efterlämnar hustrun Anne-Charlotte och tre söner med familjer.