I samhällets tjänst?

Samhällstjänst, att istället för fängelse eller annat straff, få arbeta oavlönat i en allmännyttig verksamhet är en vanlig påföljd i många länder. Först ut var England och Schweiz, som införde straffet redan 1971. Därefter har samhällstjänsten spridit sig över världen, och fanns år 2006 i över 30 stater.

Egentligen vet man ganska lite om hur samhällstjänst påverkar dem som får straffet.

– Bilden av samhällstjänst är positiv från de flesta håll. Man pekar på minskad risk för isolering, att den som får straffet kan behålla sitt arbete, att det är kostnadseffektivt och att det kanske bidrar till ökad social integration. Dessutom är samhällstjänst i linje med den protestantiska arbetsetiken.

Det sa professor Martin Killias från universitetet i Zürich, när han presenterade en studie av hur samhällstjänst fungerar vid Stockholm Criminology Symposium.

Killias och hans forskare har i två stora randomiserade studier följt sammanlagt 378 personer under elva år. Deltagarna har fått välja om de vill delta i studierna, eller dömas enligt gällande lag. De som sagt ja till att ingå har sedan lottats mellan fängelse eller fotboja och samhällstjänst.

Killias resultat visar att samhällstjänst knappast är någon universalmedicin för att minska brottsligheten. I den studie där man lottade mellan fängelse och samhällstjänst återföll en något mindre andel, 53 procent, i samhällstjänstgruppen än i fängelsegruppen (59 procent) i brott. För andra faktorer som använts för att mäta integration i samhället fanns inga tydliga skillnader.

Bland dem som lottades mellan fotboja och samhällstjänst syntes inga direkta skillnader i återfallsfrekvens. Däremot hade fotbojegruppen bättre resultat för social integration.

Är samhällstjänst då ett misslyckande som påföljd? Frågan går inte att besvara så enkelt, enligt Killias. Men visst finns det skäl att välja samhällstjänst framför andra straff.

– Om rehabilitering är det enda syftet med straffet ska man vid samma resultat välja det minst ingripande. Men det finns andra mål, exempelvis att avskräcka och upprätta offren, påpekade Killias, som efterlyste mer forskning av samma typ som han genomfört.

Han bemötte också de invändningar som ofta kommer mot att experimentera med olika straff.
– Får man göra experiment med domar? Ja, för en begränsad tid, med ett begränsat antal deltagare och på en eller några platser, sa Killias.

Forskaren Stina Holmberg, enhetschef vid Brottsförebyggande rådet, Brå, håller med Killias om att det behövs mer studier av hur samhällstjänst fungerar.

– Kan man hitta en modell för att kontrollera effekterna så är det viktigt att försöka göra det. Samtidigt är det oerhört svårt att randomisera straff, alltså lotta vilka som ska få det ena eller det andra straffet. Det känns främmande för det svenska rättssystemet, säger hon.

Sedan 2007 har möjligheten blivit större att döma unga brottslingar till oavlönat arbete, i form av ungdomstjänst i Sverige. Tidigare kunde ungdomstjänst endast utdömas i kombination med påföljden vård inom socialtjänsten, men nu finns det som en egen påföljd. Reformen genomfördes för att få fram ett påföljdsalternativ till böter för unga brottslingar som inte har så stort behov av vård.

Statistik från det första året med ungdomstjänst visar att införandet inte varit problemfritt. En utvärdering från Stockholms stads socialtjänst- och arbetsmarknadsförvaltning (baserad på 93 fall från år 2007) visar att så många som 61 procent av de dömda återfallit i brott inom ett år. 25 procent anmäldes för tre eller fler brott. Majoriteten av de anmälda misstänktes för våldsbrott. Siffrorna motsvarar i stort sett tidigare statistik för unga som dömts till vård inom socialtjänsten.

Utvärderingen fick viss medial uppmärksamhet. Stina Holmberg tycker att studien tyder på att ungdomstjänst i-bland överutnyttjas och utdöms till ungdomar som egentligen behöver vård.

– Det här kanske är ungdomar som behöver mer än att jobba oavlönat någonstans. Problemet är ju att det är svårt att hitta adekvata vårdformer till dessa ungdomar. Men det blir fel när socialtjänsten inte tar sitt vårdansvar för dem som har en tidigare belastning och grava problem, säger Holmberg.

Just nu arbetar en utredning med att se över påföljdssystemet för både unga och vuxna. I regeringsuppdraget ingår att överväga om samhällstjänst ska användas mer och om det ska gå att kombinera med andra insatser.
Stina Holmberg konstaterar att forskningen ger en viss grund för utredarna att gå på när det gäller att minska brottsligheten och förebygga återfall.

– Man kan säga att man vet ganska väl vad som inte fungerar. Att fängelse i sig inte har någon som helst rehabiliterande effekt och snarare kan försämra är allmänt känt. Däremot har forskningen eller verkligheten haft svårt att hitta verkligt effektiva påföljder som har stora positiva effekter, säger hon.

Men att minska återfall är inte det enda målet med Påföljdsutredningens arbete. Trenden är snarare att man allt mer lyfter fram andra syften med straff, påpekar Stina Holmberg.

– Man lägger mindre vikt vid om påföljderna är effektiva för att minska återfall eller vilka effekter de har på människor. Istället handlar en väldigt stor del av påföljdssystemet, definitivt för vuxna men också i allt högre grad för unga, om att det ska finnas en tydlig proportionalitet i det straff man får – den så kallade straffvärdesprincipen, säger hon, och konstaterar att även upprättelse av offret har blivit ett allt viktigare motiv.

Stina Holmberg betonar att avvägningen mellan straffets brottsförebyggande verkan och andra effekter är en politisk fråga. Men hon har sin ståndpunkt klar när det gäller unga.

– Jag önskar att man tydligt ska hålla fast vid att konsekvenserna för de unga som utsätts för påföljderna ska beaktas, så att man åtminstone inte inför något som eventuellt har skadliga effekter.

Samhällstjänst och ungdomstjänst
Samhällstjänst infördes i Sverige 1990 i kombination med skyddstillsyn, och permanent i kombination med villkorlig dom år 1999 efter försöksverksamhet. Strafftiden är mellan 40 och 240 timmar, och utgörs av oavlönat, samhällsnyttigt arbete på fritiden. En månads fängelse ska normalt motsvaras av 40 timmars samhällstjänst, men domstolarna har ofta valt att lägga nivån på 50 timmar i stället. Straffet kan utdömas för brott med upp till ett års fängelse i straffskalan.
4 500 personer dömdes till villkorlig dom med samhällstjänst 2008, en fördubbling mot försöksåret 1997. Det vanligaste huvudbrottet är misshandel.
Ungdomstjänst infördes som påföljd från 2007. Ungdomstjänst innebär att domstolen kan döma unga lagöverträdare (i första hand under 18 år, men om det finns särskilda skäl även personer mellan 18 och 21 år) till oavlönat arbete i 20–150 timmar. Kommunerna ansvarar för att ordna arbete åt dem som döms. Ungdomstjänst kan ersätta böter, kortare frihetsberövande och ungdomsvård (om vårdbehovet inte är så stort).
Reformen har fått ett väldigt stort genomslag – år 2008 fick 43 procent av ungdomar i åldrarna 15–17 år som dömdes för brott, påföljden ungdomstjänst.

Ulrika Brandberg

Källor
Frivården i Sverige. Brå rapport 2010:10
Ingripanden mot unga lagöverträdare, Prop. 2005/06:165
Kommittédirektiv: En översyn av påföljdssystemet, Dir. 2009:60
Samhällstjänst – i samhällets tjänst? Brå rapport 2003:3
Ungdomstjänst i Stockholms stad – verksamhetsrapport 2008 och uppföljning