Advokater i skottgluggen
Nr 2 2009 Årgång 75De tre försvarsadvokaterna i dessa mål delar vissa erfarenheter. Bland annat har de upplevt att den mediala dramaturgin kring de tre målen engagerat människor i ovanligt hög grad. De tre har alla fått ta emot stora mängder telefonsamtal och mejl. Ibland har det handlat om direkta hot
En viss mängd obehag måste man ta om man ska jobba som försvarsadvokat – det är de överens om: Jan Kyrö, som inledningsvis försvarade Englas mördare Anders Eklund, Per-Ingvar Ekblad, som försvarar den tyska kvinna som nyligen dömdes för morden på två små barn i Arboga, samt Vidar Wahlestedt, som försvarade den så kallade Rödeby-pappan. Men det finns en gräns. Var den går är inte alltid så lätt att avgöra.
Jan Kyrö kan ändå förstå att männi-skor blir berörda av det drama som medierna spelar upp.
– Hela Sverige deltog i sökandet efter Engla, berättar Jan Kyrö, antingen som frivilliga eller genom medierna. Man visste ju inte om hon satt i någon stuga och svalt, och klockan tickade. När Eklund sedan erkände och man hittade kroppen var det som att brottet också riktats mot alla som hade hoppats på att man skulle hitta Engla vid liv.
Den ilska som då vällde fram gick till viss del också ut över Jan Kyrö, särskilt sedan Aftonbladet rapporterat om att han utsatts för hot – då ännu bara ett par stycken. Efter det rasslade det in, berättar han. Han valde ändå att inte ta dem på allvar.
– Jag vet att så snart lamporna slocknar försvinner alla hotfulla påringningar, säger Jan Kyrö.
Per-Ingvar Ekblad försvarade den kvinna som på löpsedlarna kort och gott kallades ”tyskan”. Hon dömdes nyligen i hovrätten till livstids fängelse och utvisning för mord och mordförsök. Men i medierna var hon dömd från första början, konstaterar Per-Ingvar Ekblad.
– Såklart reagerar folk. De ser inte yrkesrollen, säger Per-Ingvar Ekblad.
Han fick ta emot så många påringningar från upprörda människor att han till slut såg sig tvungen att byta ut sina telefonnummer, både till mobilen och till hemmet.
– Det blir ju så. När allmänheten fattar antipatier eller rent hat mot enskilda brottsmisstänkta hamnar deras advokater också i skottgluggen, konstaterar Per-Ingvar Ekblad.
Vidar Wahlestedt överöstes också med samtal och mejl från allmänheten då han försvarade den 50-åring som skjutit en 15-åring till döds i Rödeby. Men där uttryckte de flesta sympati. Folk identifierade sig med hans klient, menar han. Till och med när målet avslutades med en så ovanlig dom som dråp utan påföljd fick han till största del positiva reaktioner från allmänheten.
Advokat Wahlestedt säger att han hade en genomtänkt strategi redan från början, när det gäller Rödeby-fallet: han höll sig tillgänglig för både medier och allmänhet – till skillnad från åklagaren i fallet. Det var försvaret som hördes i medierna, vilket nog hör till ovanligheterna. Det tror Vidar Wahlestedt kan ha bidragit till den positiva respons han fick.
Visst kan det upplevas störande att få en intensiv uppvaktning från medier och allmänhet när man handhar komplexa mål, men det behöver inte nödvändigtvis vara av ondo, menar de tre. När man har strålkastarna på sig kan det också bidra till att man skärper sig lite extra.
Kanske vore det klokt att införa mer medieträning i utbildningen för advokater, föreslår Per-Ingvar Ekblad, som själv säger att han lärt sig en hel del av det här fallet i hur man hanterar medier och efterföljande reaktioner från allmänheten. För att tacka nej till mål som riskerar extrem mediebevakning är inget alternativ:
– Uppdrag av den här digniteten är naturligtvis väldigt krävande men också väldigt intressanta och en stor utmaning. Jag skulle aldrig drömma om att tacka nej till ett uppdrag på grund av vissa obehag under vägen. Då kan man inte jobba som försvarsadvokat, säger Per-Ingvar Ekblad.