Barbro Thorblad – ett enstaka exemplar

Barbro Thorblad var lagman på Malmö tingsrätt när hon fick förfrågan om att bli chef för Domstolsverket. Då hade hon arbetat inom domstolsväsendet i 36 år, från första notarietjänsten i Varberg via olika nivåer i såväl tingsrätt som hovrätt – till Domstolsverket, sommaren 2008.

– Jag blev förvånad. Och det är ett ”understatement”. Jag sökte ju inte ens tjänsten. Min första tanke när jag blev tillfrågad var: Varför jag? Men när jag tänkte efter så kunde jag ju se vad de hade tryckt på i annonsen: aktuell domstolserfarenhet. Det hade jag, och långvarig sådan också.

Det var – efter att ha tänkt på saken – ett erbjudande Barbro Thorblad inte kunde tacka nej till.
– När man får en sådan möjlighet ska man ta den. Och det är intressant att få se domstolarna från ett lite annorlunda perspektiv.

Hennes företrädare Thomas Rolén lämnade efter sig en myndighet som domstolarna runt om i landet gärna samarbetar med, till skillnad från hur situationen såg ut 15-20 år tidigare.
– I dag är det nog ingen som tror att domstolarnas självständighet hotas av Domstolsverket, säger hon.

Hon har nu varit chef för Domstolsverket i sex månader, och har börjat identifiera de största utmaningarna. Först och främst måste man alltid arbeta med att ärenden hanteras och avgörs på ett rättssäkert sätt, konstaterar hon. Alla ska få sina ärenden prövade inom rimlig tid, och man måste också kunna avsätta mer tid åt varje enskilt fall så att det döms rätt och domstolens motivering blir tydlig.

Barbro Thorblad konstaterar att förtroendet för domstolarna enligt senare enkäter ligger på en acceptabel nivå. Det duger inte, resonerar hon, förtroendet för domstolarna måste höjas.

En annan utmaning är att ”få folk och pengar att räcka till”. När polisen får ut-ökade resurser blir följden att fler hamnar i rätten. Domstolarnas anslag har också ökat, men inte i proportion till ökningen av antal ärenden. Målen tenderar också att ta längre tid, och därmed bli kostsammare. Förhoppningsvis kan de nya rutinerna efter processreformen ”En modernare rättegång” bidra till att processerna effektiviseras och snabbas på, även om de nuvarande anslagen knappast kommer att räcka till ändå.

Barbro Thorblad är mycket positiv till den nya ”moderna” rättegången, som hon tror också kan bidra till att processerna blir rättssäkrare då man inte får olika versioner i förhören i tings- och hovrätt. Regelförändringarna i tingsrättsprocessen kommer också att leda till en effektivare handläggning, tror hon.
– Men det är ingen enkel lagstiftning. Det kan ta tid att hitta praxis vad gäller skäl för omförhör och tilläggsfrågor, att definiera undantagstillstånden.

Ser du någon fara med de nya kamerabevakade rättegångarna?
– Inledningsvis trodde jag att vittnen skulle bli mer rädda för att framträda, när de filmades. Men testperioden visade att det inte var så. Det var roligt att ha fel där, utbrister hon.

Men visst finns viss oro för hur det ska fungera i praktiken, det medger Barbro Thorblad. Att sitta och titta på ett förhör i stället för att lyssna till en levande människa kan kanske göra att man tappar koncentrationen i högre grad varpå tilltrosbedömningen skulle kunna bli lidande.
– Ännu har det inte slagit till riktigt, eftersom testperioden inte gällde överprövningarna. Så vi får se nu.

En annan utmaning förDomstolsverket är densamma som hotar hela rättsväsendet – att ersätta en åldrande yrkesgrupp. Barbro Thorblad har identifierat ett antal olika vägar för att attrahera yngre jurister till domstolarna, varav det första hon nämner är bättre arbetstider.
– Man måste kunna arbeta inom domstolarna och samtidigt ha tid för sin familj, poängterar hon och tillägger: Hamnar man i en situation då man måste välja mellan barnen och jobbet måste man kunna välja barnen. Allt annat vore orimligt, säger hon med viss emfas. Jobbet får klara sig ändå.

Barbro Thorblad nämner också vikten av ett öppet diskussionsklimat och ökat samarbete.
– Vi har redan intressanta arbetsuppgifter. Vad vi måste skapa är en bättre arbetsmiljö, säger hon och fortsätter: Jag tror att det redan har blivit mindre ensamt att arbeta i domstolarna i dag.

Den första januari startar domstolsakademin med kompletterande utbildning för nya domare, som jurister från andra håll som vill in i domaryrket: advokater, åklagare, akademiker eller företagsjurister.
– Nu kan vi också erbjuda en delvis individuell lönesättning. Det kan nog hjälpa till att attrahera jurister från andra områden till domstolarna, hoppas Barbro Thorblad.

De statliga anslagen har på senare tid höjts mer för domare och åklagare än för försvarssidan. Riskerar försvaret att halka efter?
– Det beror på hur man ser på det. Om man bortser från timkostnadsnormen – vilket naturligtvis är svårt att göra som advokat – men om man ändå gör det ser man att samhällets kostnader för försvar och biträden har ökat enormt de senaste åren. Kanske bland annat på grund av att målen tar längre tid i dag.

– Men oavsett typ av mål är det viktigt att få ha en advokat vid sin sida. Det är mycket man som vanlig människa inte känner till inom det juridiska, även när det gäller mindre ärenden. Och klienten känner sig ofta ändå liten och ensam i rättssalen, även med en advokat vid sin sida. Sedan tror jag inte att man absolut måste blanda in advokat i vartenda mål, det beror på omständigheterna. Vi har ett bra system, säger Barbro Thorblad och lägger händerna på bordet. Men snart åker de upp igen när hon berättar att verket nu fått i uppdrag av regeringen att se över om det är rätt personer som får rättshjälp.

Nyligen framkom att Migrationsverket sammanställt listor över de juridiska ombud man tycker är lämpliga respektive direkt olämpliga att driva utlänningsärenden.
– Asylärendet är ju så oerhört viktigt och genomgripande för den det gäller, så det är viktigt att de får ett lämpligt ombud. Samtidigt saknar den asylsökande ofta kännedom om vilka ombud som finns att tillgå och vilken erfarenhet de har. Någon kontroll måste göras. Det är svårt att se vilka som skulle sköta den kontrollen om inte Migrationsverket gör det, menar hon.

Barbro Thorblad var en av de så kallade ”Storhildorna”, som i januari 2006 startade nätverket Hilda för unga kvinnliga jurister med chefsambitioner. Behövs något liknande för unga manliga jurister?
– Det finns manliga jurister som anser det. Men jag har själv svårt att se behovet. Kvinnorna har fortfarande så mycket svårare att komma upp till chefspositioner, männen tycks ju ta sig fram ändå.

– Det har länge funnits många kvinnliga rådmän, notarier, juridiska biträden och även advokater, men väldigt få kvinnliga chefer. Det är väl ändå märkligt! När det är så många kvinnor i systemet, som har samma utbildning och lika lång erfarenhet…

När Barbro Thorblad blev lagman vid Malmö tingsrätt fick hon höra att hon och hennes nio andra kvinnliga kollegor i landet inte ens utgjorde en minoritet.
– Vi var enstaka exemplar. I dag är det i alla fall 16 kvinnliga domstolschefer runt om i landet, så i dag har de väl nått upp till minoritet. ”Enstaka exemplar”…

Barbro Thorblad åker mycket tåg. Två dagar i veckan tillbringar hon i genomsnitt på huvudkontoret i Jönköping, någon dag i veckan är hon på annan ort och två dagar i veckan finns hon i Domstolsverkets lokaler på Riddarholmen i Stockholm.
– Tåg är för mig den perfekta arbetsmiljön, utbrister hon.

Men blir du inte störd av pratglada kollegor, som ofta åker samma sträckor som du själv?
– Nej, kollegorna verkar alla ha samma inställning: ”Låt mig jobba i lugn och ro.” Men även om man bara vill läsa en bok eller sitta och slappa tycker jag att man ska ha rätt till det på tåget. Det är en andhämtningspaus, det är viktigt, understryker hon.

När hon inte arbetar på tåget läser hon deckare, gärna brittiska sådana. Då kan hon också acceptera de juridiska aspekter och domstolsscener som beskrivs. Det brittiska systemet känner hon inte lika väl som det svenska – så där slipper hon bli irriterad över hur fel det kan bli när hennes egen bransch blir litteratur.

I Stockholm finns också hennes två vuxna barn.
– Och barnbarnen, säger hon och skiner upp i det novembermörka kontoret. Hon fortsätter:
– Man kan väl inte säga att det är större att få barnbarn än egna barn, men det är en otrolig upplevelse.

Gabriella Westberg