”Man måste vara svårt nyfiken”

Clea Sangborn började sin juridiska bana inom det affärsjuridiska fältet, men kände rätt snabbt att det inte passade henne.

– På tingsrätten hade jag hanterat brottmål och jag kände att jag ville tillbaka till det, så jag sökte mig till en byrå som höll på med brottmål. Det är ju liksom en glöd i det på ett annat sätt än i tvistemål och affärsjuridik. Det är roligt, aldrig tråkigt.

Vad är bäst med ditt arbete?

– Vi har ett väldigt litet fönster som vi kan agera inom när det gäller juridiken. Åklagaren åtalar människor där de tycker att de har bevisning. För oss gäller det att hitta det lilla, lilla hålet som gör det möjligt att ha en rimlig invändning, på juridisk grund, för att ge att bra försvar. Det är väldigt roligt.

Vad är svårast?

– Att man ibland har klienter med en jätteknasig inställning och invändningar som inte är något vidare alls. Men det svåraste nu för tiden tycker jag ändå är det som har hänt i brottmålsbranschen: att några få advokater har gjort att man nästan känner att man inte vill vara advokat inom brottmål. Människor har ju redan från början svårt att hålla isär våra klienter och oss som försvarar klienterna. Det gör att steget är så kort, att även om bara fem advokater missköter sig på ett allvarligt sätt, så finns risken att hela förtroendet för advokaterna trasas sönder.

Vilka egenskaper är viktigast för att man ska bli en bra försvarare?

– Man måste vara svårt nyfiken alltså. Det blir lättare om man är naiv också, på det sättet att man har lätt att köpa vad klienten säger. Att man kan skapa en bild kring det klienten säger som gör det lätt att jobba. Sedan också det juridiska arbetet som man ska göra är ju väldigt kul. Det är därför det är så roligt att arbeta på en byrå som bara jobbar med brottmål, för det enda vi pratar om är ju juridik.