Försvararen måste vara humanist och tycka om människor

Petter Hetta inledde sin juristbana som affärsjurist. Försvararuppdragen tog han från början  främst för att bibehålla sin processvana och för att få in uppdrag till byrån, men rätt snabbt blev de en betydande del av verksamheten.

– Ju mer man håller på med det, desto mer fängslande tycker jag att det är. Att det har blivit så mycket försvarararbete beror ju på att det är både viktigt och intressant. Dessutom är det stimulerande genom klientkontakter i form av alla möjliga personer, även sådana som man kanske aldrig annars hade träffat på.

Vad är det bästa med ditt arbete?

– Det är mycket överraskningar i jobbet. Mötet med människor och att det händer mycket oväntade saker i brottmålen i jämförelse med tvistemål eller den vanliga affärsjuridiken.

Vad är svårast?

– När personkemin med klienten inte fungerar alls. Det händer inte ofta, men det händer. Man kan inte samarbeta med klienten på ett bra sätt. Då blir ju inte heller slutresultatet bra.

Hur gör du då?

– Man gör sitt bästa för att överbrygga samarbetssvårigheterna. Men ibland går inte det. Och då begär ibland klienten att få byta försvarare. Det får de göra ibland, men inte alltid. Och då gäller det helt enkelt att vara professionell och göra sitt bästa.

För att bli en bra försvarare behöver man vara humanist och tycka om människor, fastslår Petter Hetta. Förutom, förstås, de goda kunskaperna i straffrätt.

– Sedan måste man ha ett verkligt driv i rättssäkerhetsengagemanget och känna att varje mål är viktigt för den enskilde. Även om det är ett litet mål för advokaten så är det viktigt för den enskilde klienten. Det gäller att försöka göra ett gott arbete varje gång och för varje klient.