”Kåren ska ha nolltolerans mot kränkningar och trakasserier”

Samfundet beställde undersökningen av Novus som en uppföljning av en liknande undersökning 2019. Resultatet av undersökningarna är nästan identiskt.

Totalt sett – både kvinnor och män, advokater och biträdande jurister – är det 27 procent som utsatts för kränkande särbehandling och 14 procent för sexuella trakasserier. Den förra siffran är identisk med undersökningen 2019 medan den senare innebär en minskning med 4 procentenheter. Men kvinnornas andel, både när det gäller kränkningar och sexuella trakasserier, är alltså högre än männens.

– Min förhoppning och tro var att arbetsmiljöerna på byråerna hade blivit bättre i detta avseende sedan den förra undersökningen. Det är mycket otillfredsställande att det fortfarande ser ut som det gör. Vi måste ta det här resultatet som ett uppvaknande för alla i advokatbranschen och kommer att börja sätta fokus på frågorna nu under hösten, säger Mia Edwall Insulander.

Makten att kränka

Kränkningar och trakasserier utförs oftast av en person i chefsställning, och det är framför allt yngre biträdande jurister i början av karriären som drabbas.

Sju av tio av dem som utsatts någon gång i sitt yrkesliv uppger att det är chefen som kränkt dem. När det gäller sexuella trakasserier är det nästan hälften av de drabbade kvinnorna som säger att chefen ligger bakom. Motsvarande siffra för männen är något lägre, fyra av tio.

I gruppen utsatta biträdande jurister uppger 75 procent att kränkningen har skett under det senaste året.

– Chefen sitter ju på makten att kränka, kommenterar Ainoa Aguerre, projektledare på Novus. Att många yngre reagerar kan ha att göra med att de är mer medvetna i dag om sina rättigheter och inte accepterar härskarteknik.

Både hennes kollega Per Fernström, konsult, och Mia Edwall Insulander är inne på att det också kan vara en kommunikations- och generationsfråga, att många äldre chefer och delägare inte ens är medvetna om att de kränker med ord och handlingar.

– Här måste vi ha ett observandum, säger Mia Edwall Insulander. Seniorer har ett otroligt stort ansvar för förändring av attityder, inställningar och maktstrukturer. Vi ska ha arbetsmiljöer där yngre vågar påtala gammal kultur som sitter i väggarna. För vi vill ju gärna behålla unga duktiga jurister i branschen. Biträdande jurister står dessutom i beroendeförhållande till delägare i sin strävan att bli advokater. Desto mer angeläget då att äldre reflekterar över hur yngre uppfattar dem.

Pandemin tog utrymmet

Uppropen #metoo och #medvilkenrätt satte fokus på frågorna och på vikten av förebyggande arbete. En slutsats i Novus undersökning är att detta arbete klingat av.

Såväl Mia Edwall Insulander som Per Fernström och Ainoa Aguerre reflekterar över pandemins betydelse i sammanhanget, att det blev så tydligt fokus i hela samhället på denna allomfattande fråga att annan debatt kom i skymundan.

– Hela #metoorörelsen med alla dess förgreningar, bland annat i advokatvärlden, innebar att många då kände sig tvungna att ta tag i problemen, menar Per Fernström. Men det verkar ha handlat om punktinsatser under en begränsad tid. Det är egentligen inget konstigt att sådana insatser klingar av. Och så tillkom pandemin som tog upp en stor del av informationsbruset i samhället och begränsade utrymmet för andra viktiga frågor.

64 procent av dem som utsatts för kränkande särbehandling under de senaste tolv månaderna, men inte agerat, saknar förtroende för att det skulle göra skillnad, och 29 pro­cent av de utsatta under det senaste året säger att de är rädda för repressalier. Det är samma resultat som 2019.

– Det är sorgliga siffror, säger Per Fernström. Men min känsla utifrån andra undersökningar som jag har gjort i andra branscher är att sådana resultat inte är ovanliga. Det har naturligtvis med maktstrukturer och brist på förtroende att göra. Det blir en stor barriär för den enskilde när man inte vet till vem man ska vända sig, och i värsta fall är det kanske just den person som har utsatt en för kränkningen som borde få frågan på sitt bord.

– Det här blir lättare på till exempel större advokatbyråer där det finns en HR-avdelning att vända sig till, en oberoende instans, fortsätter Per Fernström.

När det gäller dem som under de senaste tolv månaderna har utsatts för sexuella trakasserier, men inte agerat, är det cirka hälften som saknar förtroende för att det skulle göra skillnad och två av tio som är rädda för repressalier.

Långsiktigt arbete

Svaren på undersökningens öppna frågor berättar vad samfundet bör satsa på framöver, menar Per Fernström och Ainoa Aguerre. Det som framför allt efterlyses är utbildning, diskussion och debatt om jämställdhet, attityder och kulturella problem i kåren.

– Undersökningen i sig sätter ett tydligt fokus på frågorna och det var bland annat därför vi lät göra den. Vi jobbar just nu med en uppföljning, bland annat genom en aktivitet under hösten, och vi kommer att fortsätta hålla frågan levande över tid. Men det är ett långsiktigt arbete. Kåren är något polariserad, och det finns de som menar att kränkningar och sexuella trakasserier inte är något problem. Det gör det ännu viktigare för samfundet att betona hur viktiga dessa frågor är, säger Mia Edwall Insulander.

Novus företrädare uppger att advokatvärlden inte sticker ut jämfört med andra branscher. Kränkningar och sexuella trakasserier förekommer i motsvarande grad i hela samhället. 

 Om undersökningen

Undersökningen utfördes i maj i år av Novus på uppdrag av Advokatsamfundet. Samtliga 8 606 medlemmar (68 procent advokater, 32 procent biträdande jurister) erbjöds att svara på en webbenkät. Svarsfrekvensen var 31 procent. Novus uppger att detta är en normal svarsfrekvens för deras undersökningar och betraktar resultatet som en tillförlitlig spegelbild av verkligheten. ”Även om någon procentenhet skulle skilja så ser vi ändå ett problem om man utgår ifrån att det ska vara nollresultat angående kränkande särbehandling och sexuella trakasserier.” Novus Per Fernström.