Vägledande uttalande öppnar för mer samarbete

En svensk advokatbyrå som vill samarbeta nära med någon utländsk byrå måste begära dispens från styrelsen för detta. Sådana dispenser beviljas normalt bara om den utländska byrån arbetar enligt advokat­etiska regler som är jämförbara med de svenska. Eftersom det svenska regelverket inte tillåter andra än advokater som delägare i en byrå, har dörren hittills varit stängd för svenska byråer att inleda nära samarbeten med så kallade multidisciplinära partnerskap, MDP:er, alltså byråer där även andra profes­sioner än advokater är delägare.

Genom ett reviderat vägledande uttalande från samfundets styrelse den 29 augusti mjukas reglerna nu upp, och advokatbyråer får ökade möjligheter till närmare samarbeten, som inte innefattar delägarskap, med utländska MDP:er.

– Hittills har det varit en utmaning för svenska advokatbyråer att ingå samarbeten med utländska byråer om bara en av delägarna i den utländska byrån inte är advokat, och det kan anses vara en konkurrensnackdel för svenska byråer. Det hindret försvinner med det nya uttalandet, säger advokat Christina Griebeler, ledamot av Advokatsamfundets styrelse.

Enligt det vägledande uttalandet får advokatbyråer samarbeta nära med utländska, även om dessa har exempelvis enstaka revisorer som delägare. En förutsättning är dock att de externa delägarna är ställda under yrkesetiska regler liknande dem som gäller för advokater i respektive land.

En annan begränsning i valet av samarbetspartner är att den utländska byrån inte får stå under kontroll av de externa delägarna genom att dessa utgör mer än en liten andel av delägarna och ägar­andelarna. Styrelseledamoten Jerker Kjellander förklarar:

– I teorin skulle man kunna tänka sig en tysk byrå med 19 advokater och en revisor, där revisorn äger 97 procent av byrån. En sån kan svenska byråer inte samarbeta med heller, enligt det reviderade uttalandet, säger han och tillägger att exemplet är teoretiskt, men belyser en viktig princip.

– Det handlar i slutänden om att säkerställa att det inte finns ett bestämmande från någon annan än en advokat. Att säkra oberoendet, fortsätter Jerker Kjellander.

Målet från styrelsen har alltså varit att öka svenska advokatbyråers konkurrenskraft genom en viss harmonisering, samtidigt som man säkrar ett fortsatt oberoende för advokaterna. Christina Griebeler pekar också på att det tidigare vägledande uttalandet blivit över 20 år gammalt.

– Det kändes på tiden att modernisera vad som gäller i detta avseende. Inte minst med tanke på de europeiska fri- och rättigheterna, som yrkesfrihet och tjänstefrihet. Vi vill gärna vara på jämlik fot med de andra advokatsamfunden i Europa, ett modernt samfund som följer med i tiden och med våra internationella klienter. Men samtidigt vill vi upprätthålla ordningen med en oberoende advokatkår, säger hon.

Både Christina Griebeler och Jerker Kjellander understryker noga att möjligheten till samarbete inte innefattar delägarskap. Där är dörren fortsatt stängd. Resonemangen i styrelsen har inte heller tagit sikte på något närmande mot att släppa in icke-advokater som delägare. Snarare handlar förändringen om att underlätta för svenska byråer att kunna konkurrera internationellt.

– Det är en modernisering av ett befintligt regelverk. Vi tror att det finns en hel del sådana här byråer i andra länder, och nu öppnar vi för ett samarbete med dem. Men det är ingen stor principiell förändring mot vad som har gällt tidigare, säger Jerker Kjellander.

De nya reglerna får troligen betydelse främst för affärsjuridiska byråer, med internationella klienter, byråer som redan har internationella kontakter, påpekar Jerker Kjellander. Och Christina Griebeler, som arbetar i Frankfurt på den tyska advokatbyrån kallan med svenska rötter, tror att förändringen kan vara positiv för de internationellt verksamma byråerna och deras klienter.

– Det blir en förbättring i konkurrensen med de internationella byråerna. När klienterna är verksamma i olika länder vill de gärna ha en advokat som de kan vända sig till i sitt hemland och som koordinerar de lokala advokaterna i olika länder. Då är det bra att kunna förlita sig på en advokat med ett beprövat nätverk som man vet fungerar, säger hon, och fortsätter:

– En annan fråga är om ett sådant nätverk alltid måste vara formaliserat – men genom det nya vägledande uttalandet ges nu valfrihet för svenska advokatbyråer i detta avseende.

Bakgrund

Reglerna om samarbete med andra advokater och advokatbyråer finns i de vägledande reglerna 7.7. VRGA 7.7.2 behandlar särskilt samarbete med utländska advokatbyråer och säger att ”närmare samarbete med utländska advokater eller advokatbyråer förutsätter särskilt tillstånd av Advokatsamfundets styrelse”. Advokatbyråer måste alltså begära dispens för närmare samarbete med utländska byråer.

Med närmare samarbete avses att advokatbyråerna driver sina verksamheter så nära varandra att de exempelvis gör gemensamma kontroller av intressekonflikter eller har gemensamma klientregister. Dispenskravet gäller däremot inte för lösa samarbeten, för till exempel erfarenhetsutbyten och hänvisning av klienter.

År 2001 fastslog styrelsen i ett vägledande uttalande att dispens normalt bara beviljas om den utländska byrån arbetar enligt regler för advokatverksamhet jämförbara med de svenska. Uttalandet har inneburit att advokatbyråer inte har fått tillstånd till samarbete om samarbetspartnern är ett så kallat multidisciplinärt partnerskap och alltså har ägare som inte är advokater. Det är denna princip som nu luckras upp en aning, så att svenska advokatbyråer under vissa förutsättningar får gå in i nära samarbeten med byråer som exempelvis tagit in enstaka revisorer som delägare.

I Sverige får endast advokater vara delägare i en advokatbyrå. I vissa andra länder, som Storbritannien och Tyskland, finns en möjlighet att ta in andra professioner i ett så kallat multidisciplinärt partnerskap, MDP. Skatterådgivare och revisorer är två professioner som ofta förekommer i sådana MDP:er.

Detta gäller nu

Enligt det reviderade vägledande uttalandet kan Advokatsamfundets styrelse bevilja dispens för samarbete under förutsättning att minst följande krav är uppfyllda:

• att föremål för verksamheten inte är annat än advokatverksamhet,
• att delägare i den utländska advokatbyrån är medlemmar i advokatorganisation i X land alternativt, såvitt avser internationellt samarbete med utländsk advokatbyrå som inte innefattar delägarskap, är medlemmar i annan organisation som advokatorganisation i X land godkänt för att vara delägare i advokatbyrå i X land,
• att delägare i den utländska advokatbyrån som inte är advokater endast uppgår till en mindre andel av det totala ägandet, det totala antalet rösträtter samt det totala antalet delägare,
• att delägarskapet är förenligt med advokatorganisation i X lands regler,
• att för verksamheten finns ansvarsförsäkring motsvarande minst vad som vid varje tidpunkt gäller vid utövande av advokatverksamhet i Sverige,
• att verksamheten utövas under iakttagande av advokat­etiska regler i Sverige och X land,
• att syftet med samarbetet uteslutande är det som XX har angett i sin dispensansökan till styrelsen för Sveriges advokatsamfund
• samt att XX omedelbart underrättar Sveriges advokatsamfund för den händelse någon av angivna förutsättningar inte längre är för handen.

Dispenskravet gäller inte för lösa samarbeten, för till exempel erfarenhetsutbyten och hänvisning av klienter. Förbudet mot externt ägande i svenska advokatbyråer bibehålls. Det är alltså fortsatt inte möjligt med samarbeten som inkluderar delägarskap, om samarbetspartnern har icke-advokater som delägare.

Läs det vägledande uttalandet