Daniel Velasco årets journalistpristagare

Hur reagerade du när du fick veta att du var årets pristagare?

– Det kändes jätteroligt och personligt. Visst har jag fått priser tidigare, men det har ofta varit för enstaka saker som jag har gjort, säger Daniel Velasco, som uppskattar priskommitténs motivering och att ledamöterna lyssnat under lång tid på Velascos dokumentärer.

Han berättar att sättet han fick kännedom om att han utsetts i år blev lite märkligt:

– Jag sökte Mia Edvall Insulander för att intervjua henne om barns rättigheter i tvångs­ärenden. Samtidigt sökte hon mig för att berätta om priset, så det blev lustigt.

Daniel Velasco arbetar återkommande med tunga ämnen. Ofta handlar dokumentärerna om unga och barn som mår psykiskt dåligt, har stora problem eller som farit illa. Han konstaterar att det finns en röd tråd i valet av ämnen han skildrar, som handlar om när samhället tar över beslut­anderätten över en person. Det kan vara ett polisingripande, en person som häktas, en ungdom som blir inlåst i ungdomshem eller socialtjänsten som tar över ansvaret.

– Det är väldigt viktigt att när man gör det, tar makten över en person, då får det inte bli fel. Ändå blir det fel. Det blir en massa fel, säger Daniel Velasco och tillägger:

– Då blir det viktigt att uppmärksamma så att man kan förändra och förbättra. Det är inte mitt jobb att förbättra, men att upplysa om de fel och brister som finns.

Velasco understryker att han inte ogillar ungdomsvård, psykiatri eller polis.

– Tvärtom, jag tycker att de verksamheterna är väldigt viktiga. Just därför måste man lyfta de brister som finns, för att kunna förbättra.

Den viktigaste rättssäkerhetsfrågan i dag handlar, enligt Daniel Velasco, om barns bristande rättigheter. Alla säger sig ha barnets bästa för ögonen, ändå sätts barns rättigheter återkommande åt sidan. Inte minst gäller det barn som omhändertas på grund av sitt eget beteende, konstaterar han och tillägger att barn inom den slutna ungdomsvården inte alls har samma rättigheter som vuxna inom kriminalvården.

Priskommitténs motivering

”I vårt samhälle finns många slutna rum där makt utövas utan insyn. Det kan vara häktesceller, isoleringsrum inom psykiatrin eller så kallade avskiljanderum på låsta ungdomshem. Till de rummen söker sig radiojournalisten Daniel Velasco, år efter år. Med yrkesskicklighet och engagemang för människor som få andra bryr sig om blottlägger han vårt samhälles människosyn, uttryckt i LVU-beslut och SiS-dokument. Varför skuldbeläggs tonårsflickor som utsatts för sexövergrepp? Hur kan tioåringar sättas i isoleringscell? Hur kan vårdinstitutioner som ska skydda och läka utsatta människor istället tillåta förövare att utnyttja dem? Sådana frågor söker Daniel Velasco svaret på. I en tid som kombinerar ökad repression med minskad insyn är hans gärning viktigare än någonsin.”