Förordnandefrågan väcker starka känslor

Det fanns en tid då varje stad hade sina advokater, välkända av både domare och domstolssekreterare i den lokala tingsrätten. När ett mål kom in, och det behövdes en försvarare, lyfte domaren eller sekreteraren luren och ringde den advokat som kunde passa för just det uppdraget. Om han (för det var då oftast en han) hade tid och inte var jävig var saken klar.

I dag är situationen en annan. I Advokatsamfundets matrikel finns närmare 1 500 advokater som uppger att de arbetar med brottmål. Till dessa kommer biträdande jurister på advokatbyråerna och andra jurister som också kan förordnas till vissa av uppdragen.

Konkurrensen är med andra ord stenhård, inte minst i storstadsregionerna. Det har satt sina spår, bland annat har allt fler brottmålsadvokater börjat marknadsföra sig och sina tjänster. Reklamen avslutas ofta med en uppmaning till den som misstänks för brott att begära en viss advokat.

Just det gör i dag också en rätt stor andel – omkring hälften – av alla misstänkta, enligt uppskattningar från domstolschefer. Men i alla de mål där tilltalade och måls­ägande inte har egna önskemål faller i stället ansvaret för att förordna lämpliga försvarare, målsägandebiträden och andra rättsliga biträden på domstolarna. Det är ett viktigt uppdrag, som många gånger också innebär mycket arbete och många frågor för domstolarna, visar det sig.

Får påhopp

– Det är fascinerande, det här. Jag förstår ju att det handlar om mångas inkomst och att det är viktigt att man upplever att det går rätt till. Ändå var jag så förvånad i början av hur mycket tid vi fick lägga på att besvara … nästan påhopp från advokater. Jag kände att det här måste vi göra nåt åt, säger Catarina Barketorp, lagman vid Uppsala tingsrätt.

”Påhoppen” handlade alltså om vilka advokater som förordnades för olika uppdrag och om upplevda orättvisor när vissa fick uppdrag men inte andra.

Ett annat problem, när Catarina Barketorp tog över som lagman i Uppsala för sju år sedan, var att domstolens handläggare, som rent praktiskt höll i förordnandena, bjöds på middagar och andra arrangemang av advokatbyråer på orten.

– Jag sa att ”så kan vi inte hålla på, vi kan inte springa på sånt som de vi ger uppdrag till arrangerar. Det är absolut no no”, säger Catarina Barketorp, och tillägger att hon förstås inte kan veta säkert om sådant fortfarande förekommer utanför arbetstid.

Uppsala tingsrätt satte inledningsvis hoppet till det system som Advokatsamfundet lanserade just år 2015, där advokater och biträdande jurister själva kunde anmäla intresse för olika domstolsförordnanden via personkorten i samfundets matrikel. Men för Catarina Barketorp blev dessa listor en besvikelse. Problemet var framför allt att en stor mängd advokater med verksamhet i andra delar av landet anmälde sig för uppdrag i Uppsala tingsrätt.

– Men vi använde de där listorna så gott det gick. Lokala advokater började då begära ut att få se hur många förordnanden olika advokater hade fått. De jämförde med egna förordnanden och det ägnades oerhört mycket tid åt det här, för att bevisa vad advokaterna upplevde som någon sorts orättvisa, berättar Catarina Barketorp.

Positiv respons

Uppsala tingsrätt har numera gått över till ett eget, digitalt förordnandesystem, där advokater och andra jurister får anmäla direkt till tingsrätten vilka förordnanden de tar, för att sedan tilldelas förordnanden i turordning. Den som inte går att nå eller som tackar nej hamnar sist på listan igen, med undantag för den som tackat nej på grund av jäv.

Tingsrätten är långt ifrån ensam om att skapa egna listor. I en enkät från Advokatsamfundet i februari 2022 uppgav 36 av landets 48 tingsrätter att de endast använde egna listor för förordnanden. 8 använde delvis egna listor och delvis Advokatsamfundets webbaserade listor, medan 2 förlitade sig helt på samfundets listor (läs mer om enkäten).

En av de domstolar som nyligen gått över till ett eget, digitalt förordnandesystem är Södertörns tingsrätt. ­Innan det nya systemet sjösattes den 1 september 2022 förde tingsrätten en dialog med försvarare, målsägandebiträden och åklagare.

– Vi fick då övervägande positiv respons, berättar lagmannen Eva-Lena Norgren.

Tingsrätten hade också kontakt med Advokatsamfundet, som, enligt Eva-Lena Norgren, delade bedömningen att ett digitalt förordnandesystem kunde ha många fördelar.

Hittills är också Eva-Lena Norgren nöjd med hur systemet fungerat. Tingsrätten har gott om advokater och jurister.

– En stor fördel med vårt nya förordnandesystem, som jag ser det, är att det blir transparent. Tidigare var det många advokater som lyfte behovet av att få ökad insyn i hur de fria förordnandena fördelades. Det kom också frågor om varför man inte hade fått fler förordnanden, säger Eva-Lena Norgren.

Frågor kommer det fortfarande, konstaterar lagmannen. Men nu kan domstolen lättare visa hur fördelningen ser ut. Eftersom nästan 500 möjliga målsägandebiträden och nästan 400 möjliga offentliga försvarare ska dela på uppdragen i Södertörn kan det dock ta tid innan den som fått ett uppdrag får nästa.

Även i Uppsala är konkurrensen om uppdragen hård.

– Vi slumpar fram flera uppdrag per dag. Men med 160 advokater på försvararlistan tar det ändå ett par månader innan man får nytt uppdrag, konstaterar Catarina Barketorp, som uppger att det nu kommer färre frågor från missnöjda advokater.

När frågorna kommer är det dessutom lätt att ta fram uppgifter om vilka som förordnats.

Advokater har ansvar

En av de få tingsrätter som fortfarande använder sig av Advokatsamfundets webbsida för förordnanden är Nacka tingsrätt utanför Stockholm. Här delar handläggarna ut förordnandena i bokstavsordning efter Advokatsamfundets lista. Eftersom olika handläggare börjar på olika bokstäver kommer förordnandena att spridas ut. Jurister utan koppling till advokatbyråer som är upptagna som biträden finns på en egen lista, men även de får uppdrag i bokstavsordning.

Lagmannen Cecilia Klerbro tycker att systemet fun­gerar bra, men påpekar också att det i många fall inte behöver användas.

– I mer än 50 procent av alla mål begärs en speciell advokat till uppdraget. Så det är inte i så många fall som man går på listorna, säger hon.

En svårighet som ibland uppstår är att säkra att den som förordnas har tillräcklig kompetens för uppdraget. Här var listorna inledningsvis problematiska, konstaterar Cecilia Klerbro.

– När vi började med det här systemet kunde vi uppleva att det i allvarliga brott förordnades försvarare som man såg inte var brottmålsadvokater. Det var lite tråkigt att se att så många advokater utan brottmålserfarenhet ändå ville bli uppsatta på Advokatsamfundets listor, säger hon, och tillägger att det i allvarlig brottslighet måste förordnas en erfaren brottmålsadvokat.

I dag finns ett system med symboler i form av hattar (som markerar utbildning) och ett eller flera kugghjul (erfarenhet) som kan vara till hjälp. Men utöver det är tingsrätten enligt lagmannen noggrann med att i allvarliga brott förordna advokater som är kända som specialiserade brottmålsadvokater. Vid just de allvarligaste brotten har dock de allra flesta, uppskattningsvis mellan 85 och 90 procent av de tilltalade, en egen begäran om advokat.

Cecilia Klerbro vill, utöver domstolens ansvar, också lyfta fram advokaternas eget ansvar.

– Jag hoppas att advokater inte tar allt för svåra uppdrag, utan att de då tackar nej, säger Cecilia Klerbro, och tillägger att hon inte känner till i vilken utsträckning de verkligen gör det.

Prövar lämplighet

Alla intervjuade domare återkommer till att deras uppdrag primärt är att förordna lämpliga försvarare, måls­ägandebiträden och andra rättsliga biträden. Advokaters och juristers intresse av att få uppdrag kommer i andra hand.

Just möjligheten att sätta upp krav för olika typer av förordnanden, och därmed se till att biträden är lämpliga, är ett argument för att skapa egna listor över biträden, anser Johan Kvart, lagman vid Malmö tingsrätt.

– För att sättas upp på listan måste juristen visa att hon eller han uppfyller kraven. Vi har också ett internt remissförfarande för dem som ansöker om att komma upp på listorna, på domstolen, berättar Johan Kvart, som tillägger att kraven varierar för olika typer av uppdrag.

Precis som Cecilia Klerbro menar dock Johan Kvart att biträdens lämplighet måste prövas i det enskilda fallet, och särskilt då uppdraget rör allvarlig brottslighet eller exempelvis unga misstänkta.

– I slutänden är våra listor bara ett beslutsstöd. Det är inget som säger att man måste vara uppsatt på listan för att förordnas som offentlig försvarare. Inte heller innebär det någon garanti att få uppdrag för att man är uppsatt på listan, fastslår han.

Även Södertörns tingsrätt ställer särskilda krav i mål som avser allvarlig, ovanlig eller komplicerad brottslighet. Enligt Eva-Lena Norgren bör advokat med särskild erfarenhet inom området förordnas som offentlig försvarare exempelvis i mål med frihetsberövade, mål som rör brott som har mer än två år i straffskalan, sexualbrottsmål och ekobrottmål.

– För egen del tycker jag att våra riktlinjer täcker viktiga undantag från den automatiska fördelningen av uppdrag. I stället för att förordna den som står näst på tur, väljer vi någon som uppfyller de särskilda erfarenhetskraven, säger lagmannen.

I riktlinjerna står dessutom särskilt: ”Vid tveksamhet ska domstolshandläggaren ta upp frågan med en domare.”

Vad?

Många advokater har under de senaste åren kontaktat Advokatsamfundet och pekat på oklarheter i hur domstolar förordnar rättsliga biträden, och att det pågår stora förändringar på området.

Hur?

Advokatsamfundet genomförde en enkät om förordnandesystemet bland landets domstolar i början av 2022. Med utgångspunkt i den intervjuades fyra advokater och åtta domare vid tings- och förvaltningsrätter. Intervjuerna genomfördes huvudsakligen per telefon, men några svar lämnades via e-post.