Många faktorer spelar in när tingsrätter väljer advokater

Frågan om fördelningen av domstolsuppdrag, och därmed av skattepengar, är långt ifrån ny. Redan 2004 tog tidskriften Advokaten upp frågan i ett fokus. I tidningen efterlyste dåvarande JK Göran Lambertz tydliga kriterier från domstolarnas sida, och påpekade att det inte ska ”finnas någon misstanke om att den som ger choklad till tingsrätten får flest uppdrag”. 

Nu, 18 år senare, är det åter Justitiekanslern som rört om i grytan och kritiserat en domstol. Det handlar förstås om JK:s kritik mot Alingsås tingsrätt, som i sina riktlinjer för förordnanden krävde att advokater och jurister skulle ha sin huvudsakliga verksamhetsort inom tingsrättens domsaga (se faktanotis). JK ansåg ett krav på mottagningskontor inom domsagan vara rimligt, men däremot inte kravet på huvudsakligt verksamhetsställe.

Kravet på en geografisk förankring i domsagan eller dess närhet är inte unikt för Alingsås. Alla de intervjuade lagmännen uppger att de har sådana krav. Biträden i Uppsala tingsrätt måste ha mottagningskontor inom domsagan, alltså i Uppsala län. Nacka tingsrätt förordnar just nu bara biträden från Nacka och angränsande kommuner, medan Södertörns tingsrätt förordnar biträden från domsagan och Stockholms kommun.

Vill ha närhetsprincip

Även Malmö tingsrätt har i dagsläget krav på ett mottagningskontor i domsagan. Men här är nya, och hårdare, riktlinjer på gång, trots kritiken mot Alingsås tingsrätt.

– Vi hade redan före JK:s beslut bestämt oss för att göra en översyn av vår hantering av förordnanden och våra förordnandelistor, berättar Johan Kvart.

De nuvarande riktlinjerna har, enligt Johan Kvart, fått till följd att väldigt många advokater med utgångspunkt i exempelvis Stockholm står med på listorna.

– Det har visat sig när vi följer upp detta att det tyvärr inte fungerat så bra som vi hade hoppats, säger Johan Kvart.

Baksidan av att många advokater är baserade på andra håll i landet har främst varit att de som förordnas i allt för stor utsträckning försöker sköta uppdraget på distans, uppger lagmannen. Många gånger tar det också längre tid att få till stånd förhör och förhandlingar när en advokat verksam i Stockholm ska bokas in.

– Vi vill försäkra oss om någon form av närhetsprincip, så att de vi förordnar har möjlighet att vara fysiskt närvarande i större utsträckning och med kortare inställelsetid, så att ärenden inte fördröjs. Och även så att det blir de förordnade advokaterna som utför arbetet och inte hela tiden sätter någon i sitt ställe, säger Johan Kvart.

JK:s kritik mot Alingsås tingsrätt har inte fått Malmö tingsrätt att ändra sina planer.

– Vi menar nog att beslutet inte sätter några hinder i vägen för att införa någon form av närhetsprincip, eftersom JK skriver att det måste finnas sakliga skäl för eventuella begränsningar. Jag menar att det finns sakliga skäl för en begränsning: att det måste bli en kvalificerad juridisk hjälp som parter och andra ska få. Om den inte håller kvalitén, då måste man göra något, konstaterar Johan Kvart.

Planen, som samordnas med flera tingsrätter i Skåne, är nu att kräva huvudsaklig verksamhetsort i Skåne, berättar Johan Kvart. På detta vis kommer tingsrätterna också ifrån det besvärliga med att bedöma om mottagningskontor håller måttet, och om de över huvud taget är bemannade.

Hård konkurrens om uppdrag

Det är förstås inte bara JK och domarna som har uppfattningar om vilka krav man kan ställa på de biträden som förordnas. Redan i början av 2022 debatterades just frågorna om geografiska krav och mottagningskontor i tidskriften Advokaten. De debatterande advokaterna lyfta fram olika viktiga intressen för och emot geografiska kriterier för förordnandena.

Advokat Mikael Niklasson i Helsingborg var en av debattörerna. Han har levt med diskussionen ett bra tag: redan 2015 diskuterade advokaterna i Helsingborg vilka advokater som skulle få stå på tingsrättens listor. Sedan dess har frågan blivit ännu viktigare, påpekar Mikael Niklasson.

– Då var vi ungefär 50 försvarsadvokater, varav kanske 10 med mottagningskontor. Nu har siffran växt så att vi är åtminstone 120 försvarsadvokater. Av de extra 70 så är den övervägande delen advokater med mottagningskontor, berättar han, och tillägger att det blir omöjligt för tingsrätten att ha någon egentlig kännedom om så många advokater.

Konkurrensen är alltså hård i Helsingborg – åtminstone i större mål, enligt Mikael Niklasson.

– Då är vi 120 som slåss om uppdragen. Har man huvudkontor och fem mottagningskontor och får förordnanden från sex tingsrätter kan advokaterna på den byrån prioritera mål med anhållna, mål som gäller allvarlig brottslighet, mål med flera misstänkta och liknande, konstaterar han.

Risken är, enligt Mikael Niklasson, att det om utvecklingen fortsätter blir svårt att driva en brottmålsbyrå i Helsingborg, med den tuffa konkurrensen, och att även Helsingborgsadvokaterna sprider ut sig, vilket i viss utsträckning redan skett.

På den andra sidan i debatten stod advokat Lina Staaf Stigsson och hennes kolleger på byrån. Lina Staaf Stigsson är verksam i Dalarna. Hennes byrå har kontor i Mora och Borlänge, och Lina arbetar främst i tingsrätterna i Falun och Mora.

Även Lina Staaf Stigsson anser att det är viktigt att klienterna får en advokat i sin närhet. Det innebär dock inte att domstolen ska kunna kräva huvudsaklig verksamhet på orten, fastslår hon.

– Ett sådant krav i sin tur innebär en faktisk konkurrensbegränsning för de jurister som har huvudsakligt verksamhetsställe på annan ort, säger Lina Staaf Stigsson, som fortsätter:

– Självklart måste biträden kunna få vara verksamma på flera orter utan att domstolarna ska lägga sig i det. Ingen kommun kan hindra ICA från att etablera sig för att huvudkontoret inte är beläget inom kommunen. Då kan inte heller domstolarna hindra biträden att få vara verksamma på flera orter.

Riktlinjer varierar

Intresset av att brottmålsadvokater ska kunna driva byråer även på mindre orter står alltså mot principen om fri konkurrens. Klart är att domstolarnas olika riktlinjer får stora konsekvenser för advokaters konkurrenssituation. Med Mikael Niklassons ord, numera får han vart hundratjugonde uppdrag som delas ut i Helsingborg, i stället för vart femtionde.

Även advokat David Sommestad i Nyköping vittnar om en hård konkurrens om uppdragen.

– Majoriteten av advokaterna i Nyköpings tingsrätt är numera inte Nyköpingsbor, utan de kommer någon annanstans ifrån. Vi ser liknande mönster runt omkring alla storstäderna, konstaterar han.

Tillskotten av advokater från bland annat Stockholm får också till följd att Nyköpingsadvokaterna behöver söka sig till andra tingsrätter.

– Risken är att vi kommer att se en massa advokater som mest sitter i sina bilar och åker mellan olika tingsrätter i stället för att hålla sig till sin hemort, förutspår David Sommestad.

Hård konkurrens är en sak. Men Mikael Niklasson har också reagerat mot att konkurrensen inte sker på lika villkor, eftersom olika tingsrätter har olika riktlinjer.

Bilden bekräftas av Advokatsamfundets enkät till domstolarna. De geografiska kraven kan se mycket olika ut, även mellan granndomstolar.

Ett exempel är tingsrätterna i Uppsala och Västerås, ungefär sju mil ifrån varandra. Medan Uppsala tingsrätt kräver att advokater ska ha mottagningskontor i domsagan ställde Västmanlands tingsrätt i februari, när enkäten gjordes, i stället kravet huvudsaklig verksamhet inom domkretsen (detta har dock ändrats efter JK:s kritik mot Alingsås tingsrätt, så att det nu bara krävs mottagningskontor). I praktiken kunde därmed advokaterna i Västmanland etablera mottagningskontor i Uppsala och ta uppdrag där, medan Uppsalaadvokaterna var utestängda från förordnanden i Västerås.

Lagmän inspekterar

JK:s yttrande har kanske gjort det lite tydligare vad en domstol kan kräva av de biträden som förordnas. Samtidigt har det också väckt liv i en fråga som blivit allt mer aktuell med den hårdnande konkurrensen mellan advokater, åtminstone utanför Storstockholm. JK säger att det krävs ett mottagningskontor på orten. Men vad är egentligen ett mottagningskontor?

Frågan är inte ny för domstolarna. Catarina Barketorp i Uppsala har hört talas om lagmanskollegor som ”inspekterat” mottagningskontor för att se om det verkligen är ett seriöst mottagningskontor. Själv har hon dock inte tagit det steget.

I Malmö har många Stockholmsbyråer etablerat mottagningskontor.

– Men jag har en känsla av att det sällan är någon där på mottagningskontoret, säger lagmannen Johan Kvart.

Även advokat David Sommestad har uppmärksammat frågan om hur mottagningskontoren ser ut och vilka krav som borde kunna ställas på dem. Han drar en parallell till de jurister med egen verksamhet som söker inträde i Advokatsamfundet. Företrädare för avdelningen reser då till byråernas kontor för att kontrollera att de lever upp till kraven på ett advokatkontor.

– När man redan är inne som advokat i samfundet verkar det inte finnas samma krav. Då kan man sätta upp ett skrivbord i en industrilokal, och ingen kontrollerar det. Då kan jag tycka att man går ifrån de etiska reglerna om hur en kontorsorganisation ska se ut och vilka krav som ställs på ett advokatkontor, säger David Sommestad.

Enligt Advokatsamfundets ska dock även mottagningskontor leva upp till kraven på kontorsorganisation (se faktanotis). Men förutom de advokatetiska aspekterna pekar David Sommestad också på praktiska problem som kan uppstå när det startas mottagningskontor som huvudsakligen står tomma.

– Åklagare skickar brev, och de kommer tillbaka för att det inte finns någon som tar emot posten. Eller poliser som ska lämna förundersökningar, men det är ingen där. Det blir förseningar i handläggningen, säger han.

Samtidigt är långt ifrån alla mottagningskontor obemannade och öde. Kontoren har vuxit fram under en lång tid, och är ett naturligt redskap för advokater verksamma utanför storstäderna. Lina Staaf Stigsson är en av dem. Hon berättar att byrån sett flera skäl att skapa mottagningskontor.

– En viktig anledning är att vår personal ska ha kortare resväg till jobbet. Vi är 14 anställda och har personal bosatt bland annat i Karlstad, Ekshärad, Borlänge och Leksand. Det ursprungliga ”huvudkontoret” i Mora är knappast ett huvudkontor längre, utan mer ett kunskapscenter där vi ser till att träffas regelbundet för att utbyta kunskap och för att känna byrågemenskap. Merparten av våra anställda delar sin tid mellan flera kontor, säger hon, och fortsätter:

– En annan anledning är de stora geografiska avstånden mellan orterna i trakterna där vi är verksamma. Genom att ha kontor på fler ställen kan vi hjälpa till och serva klienterna så att de inte behöver åka flera timmar för att få träffa en advokat.

Lina Staaf Stigsson ser dessutom mottagningskontoren som ett sätt att ”serva” glesbygden med i viss mån ämnesspecialiserade advokater.

– Det känns viktigt för glesbygdens överlevnad överhuvudtaget, oavsett bransch, konstaterar hon.

Viktigt ta ansvar

Mottagningskontorens organisation är alltså en fråga som engagerar, kanske i synnerhet advokater på mindre orter. Men även domarna i Göteborg och Malmö känner väl till fenomenet.

Göteborgs tingsrätt har redan i dag krav på huvudsaklig verksamhet i närheten av tingsrätten, närmare bestämt ska de som förordnas vara baserade inom tio mils radie från Göteborg. Och enligt lagmannen Göran Lundahl planeras inga förändringar i riktlinjerna, som han anser har löst ett stort problem för tingsrätten och för de personer som behöver biträden.

– När vi hade systemet med mottagningskontor var det ganska många advokater verksamma i Stockholm som hade mottagningskontor i Göteborg. När vi förordnade dem kom de inte! De deltog inte vid polisförhör, de ville vara med på länk och de ville substituera, säger han.

Nu är situationen bättre, anser Göran Lundahl, som samtidigt manar advokaterna att ta ansvar för de uppdrag de antar. 

– Den som tackar ja till ett uppdrag som offentlig försvarare måste vara beredd att genomföra det uppdraget själv. Det är ett personligt uppdrag och det ska utföras på ett personligt sätt. Jag tycker inte att det är ett generellt jättestort problem, men det var ett problem som vi adresserade med nya riktlinjer, konstaterar han.

Lagmannen i Uppsala, Catarina Barketorp, sänder ett liknande budskap till advokaterna.

– Ta inte på er uppdrag som ni inte hinner med. Och känn er trygga med att vi gör så gott vi kan. Vi försöker bara fördela det här på bästa sätt vi kan. Vårt enda intresse är att en misstänkt ska få så bra försvar som möjligt, eller att ett brottsoffer ska få så bra stöd som möjligt av sitt målsägandebiträde, säger hon.

Precis som flera av domarna lyfter också advokat Mikael Niklasson fram risken för att klienter drabbas när hans eller hennes biträde har sin huvudsakliga verksamhetsort långt från tingsrätten och klienten.

– Sitter man i Malmö och det är ett enkelt mål så blir det inte lönsamt att träffa klienten en gång i Helsingborg på plats och kanske vara med i ett förhör i Helsingborg. I stället försöker advokaten kanske medverka vid förhör per telefon och träffa klienten via telefon eller video. Så avståndet minskar möjligheten till personlig kontakt mellan advokat och klient, säger han.

Även David Sommestad i Nyköping ser liknande risker. Telefonförhör, uteblivna häktesbesök och substitution kan bli en konsekvens av att advokater har många uppdrag utspridda över Sverige, menar han.

– Då har man gått ifrån vad det handlar om att vara advokat. Jag tror att många, framför allt i brottmålen, faktiskt har behov att träffa någon. Sitter de häktade så är det ju bara advokaten de får träffa, förutom polisen. Där finns en viktig social effekt och ett skäl att man ska ha nära till sin advokat, säger han, och tillägger att det också ofta finns oroliga släktingar och anhöriga till den som sitter häktad som vill träffa advokaten.