Advokatrollen behöver utvecklas i takt med tiden

Som barn tyckte Erica Wiking Häger om att bestämma, enligt hennes mamma. Kanske passar det bra för just en advokat, säger Erica och skrattar, innan hon konstaterar att advokatyrket är väldigt fritt.

– Det är skönt att vara sin egen chef. Det uppskattar jag.

Erica Wiking Häger är i dag chef också för andra, som delägare och styrelseordförande på en av Nordens största advokatbyråer. I ett konferensrum på tolfte våningen i Mannheimer Swartlings kontor i Stockholm berättar hon om sin syn på advokatyrket och om engagemanget i samfundet och den egna byrån. Dialekten, de mjuka vokalerna från Falun, kommer fram ibland, kanske för att intervjuaren har sitt ursprung i samma kommun.

Advokatyrket var inget självklart val från början för Erica. Hon tänkte sig först att bli journalist, en roll hon också tidigt fick prova på, som ungreporter på lokaltidningen Falu-Kuriren under tonåren. Språkintresset och en längtan ut i världen förde tankarna till en roll som utrikeskorrespondent. Men en storebror, som läste på juristlinjen, rekommenderade Erica att först skaffa ”en ordentlig utbildning”. Erica följde då i hans spår.

Studierna fångade henne. Efter arbete som lärare på juristutbildningen, domarutbildning, utlandsstudier och arbete på ett nystartat bolag i USA ville Erica pröva på livet på advokatbyrå. Det har hon alltså inte ångrat.

Hållbarhet i tiden

Erica började sitt liv på advokatbyrå runt millennieskiftet. Hon kastades rakt in i den nya informationsteknologins värld, när hon fick arbeta med IT-juridik. IT-utvecklingen väckte bland annat många frågor om immaterialrätt och integritet.

– Dataskydd och integritetsfrågor jobbar jag fortfarande mycket med. Det började som ett litet frö där redan 2000. Sedan har det exploderat, säger Erica.

I dag arbetar Erica också med hållbarhet och riskhantering. Den egna verksamhetsinriktningen är ett tydligt exempel på advokatrollens rörlighet – för tjugo år sedan fanns inte området. Erica beskriver hur hon och hennes byrå varit med om att utforma det.

Hållbarhetsfrågorna kommer i dag in i en stor del av byråns ärenden, inte minst i transaktioner. Klienterna förväntar sig helt enkelt att deras juridiska rådgivare förmår att se och hantera risker kopplade till bland annat korruption, klimatpåverkan och brott mot mänskliga rättigheter. Det har i sin tur lett fram till nya arbetssätt, berättar Erica.

– Det är ett stort skifte i hur man arbetar som byrå. Vi måste samarbeta horisontellt och prata med varandra för att fånga frågor kring miljö, mänskliga rättigheter och andra hållbarhetsfrågor.

I förlängningen väcker dagens fokus på hållbarhet också frågor om advokaternas ansvar, bortom det rent juridiska, konstaterar Erica. Diskussionerna om läkemedlet OxyContin kan tjäna som en tankeställare, menar hon. [1] Här har konsultbolaget McKinsey tvingats be om ursäkt för sin roll i att öka förskrivningen av det ifrågasatta läkemedlet.

– Det är ett extremexempel, men man måste fundera kring det som advokat. Vad är det vi bidrar till nu? Saker och ting kan ju vara juridiskt korrekta, men kanske få konsekvenser som inte är önskade, säger Erica.

Det var ett aktivt val som förde Erica till den byrå som hon sedan förblivit trogen, Mannheimer Swartling. Från arbetet som bolagsjurist på ett nystartat företag i Boston gjorde hon en medveten undersökning av tänkbara arbetsplatser. Tre olika byråer valdes ut, och fick hennes ansökan. Efter intervjuerna summerade Erica med en klassisk pro et contra-uppställning.

– Det var tre jättebra byråer, men jag minns att jag tänkte att den större organisationen skulle vara lättare att fungera i om man ville starta familj, vilket jag visste att jag ville göra, berättar Erica.

Hon tilltalades också av den avslappnade känslan vid intervjun. Ett annat argument för Mannheimer Swartling kom från Ericas brorson: att det fanns coca-cola-kylar på byrån.

2009, efter nio år på byrån, blev Erica delägare. Och även det var ett aktivt val, även om insikten växte fram.

– Det bästa rådet jag har fått var nog ”om du vill bli delägare ska du vara tydlig med det”. Och det var jag, säger Erica, som efter sin andra föräldraledighet pratade med sina närmsta delägare och uttryckte att hon ville satsa på delägarskap.

Kräver planering och dialog

Som delägare på Mannheimer Swartling ser Erica de unga juristerna och advokaterna pussla med att få ihop dagishämtningar och vabbdagar med karriären. Hon har själv varit där. Hur funkade det?

– På det stora hela bra. Det är förstås ett krävande yrke med höga krav på tillgänglighet. Men det är kanske också det friaste yrke du kan ha, säger Erica.

Hon beskriver en byråkultur där hon inte behövde förklara sig när det inte fungerade att ha möten sent på eftermiddagen eller mitt i barnens luciafirande på förskolan.

– Men det kräver ju också att man vågar sätta ramar och gränser själv. Sedan har det krävt väldigt mycket planering och förstås en god make som har dragit sitt strå till stacken. Det har underlättat, konstaterar Erica.

Den gode maken heter Bengt och arbetar som affärsutvecklare. Erica lärde känna honom redan som ungreporter på Falu-Kuriren – de var kollegor på ungredaktionen – men berättar att de blev ett par först under studietiden i Uppsala. Tillsammans har de tre barn, två på gymnasiet och ett i sexan i grundskolan. I familjen finns också labradoodlen Jordan.

Det värsta pusslandet i familjen Wiking Häger är nu över, konstaterar Erica. Hon vill gärna förmedla detta till de unga: det blir lättare när barnen blir större.

– Många lämnar advokatyrket när barnen är små, och man känner att det inte funkar. Men om man kommer över puckeln så blir det mer hanterbart, säger hon och tillägger att en grund för att få det att fungera på jobbet är öppenhet och kommunikation.

– Förmedla till ditt team vad du behöver. Då blir det förutsebart och ni klarar att  leverera till klienterna.

Tror på modellen

För snart två år sedan, 2021, tog Erica över rollen som styrelseordförande i Mannheimer Swartling. Byrån är känd för sin partnerskapsmodell där delägarna delar vinsten lika utifrån ett så kallat pure lock step-system. Erica tycker att ägandeformen är en utmärkt grund för att fortsätta utveckla byrån och hänga med i tiden.

Det saknas dock inte utmaningar: konjunkturen och det geopolitiska läget är bara ett par. Men den fråga som nog diskuteras allra mest är hur advokatbyrån ska fortsätta att attrahera de unga juristerna.

– Att advokatrollen fortsätter att vara ett förstahandsval hos de unga juristerna är en av de stora frågorna. Så att rätt personer söker sig till advokatyrket och rätt personer väljer att stanna kvar, summerar Erica.

För att lyckas med det måste Erica och hennes medarbetare ständigt blicka ut mot samhället och inte minst prata med unga medarbetare, studenter och klienter.

– Det är farligt att isolera sig och tänka att ”vi kan och vet bäst”, säger Erica, som konstaterar att hennes byrå hittills har varit och är lyckligt lottad, med många ansökningar från kvalificerade kandidater.

En annan utmaning är att få delägar­kretsen att sträva åt samma håll. Samarbete och laganda, som är ett av byråns ledord, tar tid och måste få ta tid, fastslår Erica, som också ser att ledningen av de stora advokatbyråerna har blivit allt mer av en egen profession. 

Trots de höga kraven och professionaliseringen finns det också en poäng med att ledningen kommer ur delägarkretsen, och att delägarna roterar på olika ledningsuppdrag, menar Erica.

– Det blir också ett sätt att få organisationen att hålla samman. Att alla gör sin tid på olika förtroendeposter. Det ger också förståelse för olika delar av verksamheten.

Viktigt värna förtroendet

Sedan 2022 sitter Erica Wiking Häger också i Advokatsamfundets styrelse. Engagemanget i samfundet kändes som ett naturligt steg, när ansvaret för den egna byrån ökade, berättar hon. Dels för att hon vill vara med och vidareutveckla advokatkåren, dels för att alla typer av byråer ska vara representerade i styrelsen.

Kanske är engagemanget också viktigare nu än det varit på länge, funderar Erica.

– Jag tror att vi befinner oss i en tid när vi behöver fundera över advokatrollen. Hur ska vi upprätthålla vårt anseende brett i samhället? Hur ska vi hänga med i tiden så att vi är relevanta för klienterna, säger hon.

Ett skäl att reflektera över vad en advokat är och ska vara är den senaste tidens intensiva medieintresse för olika etiska övertramp inom kåren. Erica är oroad av den bild som målas upp.

– Det är väldigt allvarligt och måste tas på största allvar. Det kan ju gå snett för den bäste, men det får inte bli ett mönster med advokater som har hanterat klient­ärenden på ett sätt som inte är förenligt med vad yrket ska stå för. Då måste vi agera på det, fastslår Erica.

Agerandet kan ta sig formen av utbildning och disciplinära insatser, men bygger också på vilka som antas i Advokatsamfundet. Ytterst handlar det om att upprätthålla förtroendet för advokatkåren, menar hon.

En annan viktig fråga, som blivit tydlig för Erica genom styrelsearbetet i samfundet, är villkoren för brottmålsadvokaterna.

– Det är jättetufft att vara brottmålsadvokat och leva på taxa. Det måste vara möjligt att leva på arbetet, och det måste finnas utrymme och tid att vägleda de unga juristerna man har hos sig, säger hon.

Samtidigt sticker Erica inte under stol med att Advokatsamfundet också måste ta hänsyn till affärsbyråernas situation. Och här är till exempel möjligheten att inhämta ett informerat samtycke från klienter där det annars skulle kunna före­ligga konflikt något som borde utredas ­närmare.

– Vi och andra byråer med stor transaktionsverksamhet konkurrerar med varandra, men de största konkurrenterna är faktiskt internationella byråer, som har helt andra förutsättningar att hantera konfliktfrågor. Vill man att de svenska byråerna ska vara konkurrenskraftiga även i de globala ärendena så tror jag definitivt att frågan om informerat samtycke är något man behöver titta på.

[1] OxyContin är ett smärtstillande läkemedel baserat på syntetiskt morfin, som under 1990-talet och det tidiga 2000-talet marknadsfördes stenhårt i USA. Ett av de främsta argumenten var att medicinen inte var beroendeframkallande. Så var det inte. I stället blev mängder av amerikaner utan tidigare missbruk beroende av droger.