Talekonst är att tala kort

Hur har boken ”Inga ord efter mig” kommit till?

– Jag hade under ett antal år kastat ner funderingar. Vart fjärde år brukade jag samla ihop dem till Karnevalstidningen i Lund för vilken jag var redaktör 1974. Jag har fortsatt med detta och bestämde mig för att göra en liten bok av dem.

Du gillar att skriva och på Advokatdagarna skrattade publiken så att den grät åt ditt framträdande. Har du funderat på att byta karriär?

– Absolut! Jag har bytt. Till advokatkarriären. När jag var yngre funderade jag på scenen, men mitt konstnärliga samvete segrade och jag lämnade scenkarriären.

Finns det beröringspunkter mellan att vara advokat och att vara skådespelare?

– I London finns The Garrick Club som är en klubb för skådespelare och som lär rekrytera en del advokater. Så några beröringspunkter torde det ju finnas. Men i svenska rättssalar räcker det med den vardagens dramatik som finns, man behöver inte spä på med ytterligare drama. När det gäller oss advokater är det olika vilka roller vi har. Det finns de som mer än andra sitter bakom skrivbordet. En uppgift jag har är att hålla i bolagsstämmor i börsbolag. Då är det viktigt att skapa bra stämning.

Är skrivandet ett måste för dig?

– Det finns inget tryck eller tvång. Det är ingen obändig kraft. I yrket måste jag skriva ibland, där finns ett måste. För vissa kanske skrivandet är mer en boja än ett stöd, men så är det inte för mig.

Vilka är dina litterära förebilder?

– Jag brukar säga att de är fem stycken äss som alla börjar på ”s”: Skriften, det vill säga Bibeln, Shakespeare, Stagnelius, Söderberg, Slas och sedan min allra största förebild, som inte börjar på ”s”, Hjalmar Gullberg. Jag läste Olle Holmbergs vänbok om Hjalmar Gullberg när jag var nybliven student och greps av hans levnadsöde och av hans dikter. Gullbergs allvarliga poesi med lekfulla vändningar har påverkat mig mycket, jag vill att det ska kunna vara allvarligt utan att bli tråkigt. Min pappa Gunnar Unger har också varit en förebild. Han var journalist som skrev rappt och elakt.

Vilken är den röda tråden i dina aforismer?

– Vad snällt att du kallar dem aforismer, jag brukar bara kalla dem iakttagelser. Finns det någon röd tråd är det väl i så fall bristen på sammanhang. Nej, men det kanske skulle vara lusten att leka med ord.

Det verkar finnas ett stort språkintresse hos dig. Kommer det fram i advokatyrket också?

– Det ingår att en advokat måste behärska talekonsten även om svenska advokater inte håller tal som de franska gör och som kan pågå i timmar. Om man pratar om talekonsten i betydelsen av att presentera något så är det viktigt både i sakframställning och i plädering. Säkert är det lite roligare om man är språk­intresserad. Den största tjänst man kan göra sina åhörare, och sig själv, är att sovra, att fatta sig kort.

Du studerade i Lund, och Skåne finns med i dina texter. Vad har du för kontakt med Skåne i dag?

– Jag är i Lund varje år den sista april och första maj då jag sjunger med studentsångarna. Jag besöker ibland min gamla nation, Malmö nation, som även Hjalmar Gullberg en gång tillhörde. Det var på grund av honom som jag gick med i den. Sedan 40 år tillbringar jag alltid alla helgons dag i Skanör och i år firade jag jul på Österlen där vi har ett hus allra längst i sydöst.

Vad händer nu då?

– Jag samlar fortfarande iakttagelser och så håller jag på med en bok om bolagsstämmor. Arbetstiteln är ”Bolagsstämma i praktiken – en teoribok”.

Maria Persson