Annonser

Ökad politisk medvetenhet

Europarådets förre kommissionär för mänskliga rättigheter Thomas Hammarberg är en av årets två pristagare. Han har vigt sitt liv åt att arbeta för de mänskliga rättigheterna. Sedan 1965 har han varit engagerad i att slåss för romernas rättigheter.

Att Thomas fick dela årets pris med European Roma Rights Centre, ERRC, gladde honom, eftersom han anser att just ERRC arbetar på ett sätt som kan fungera som en modell för andra ideella organisationer; ERRC har till exempel drivit flera viktiga mål med framgång i Europadomstolen. Han hoppas även att priset kan bidra till att öka ERRC:s trovärdighet och därmed göra det lät­tare för RRC att få sponsorstöd från olika fonder.

Thomas Hammarbergs engagemang för romerna är en naturlig följd av hans livslånga engagemang för de mänskliga rättigheterna.

– Eftersom romerna är den mest eftersatta och diskriminerade minoritetsgruppen i Europa så går det inte att undvika frågan om deras rättigheter om man är seriöst intresserad av mänskliga rättigheter, säger Thomas när vi träffas i hans hem i Enskededalen strax söder om Stockholm en vintrig dag strax före julen 2012. Han ger ett lugnt och vänligt intryck och talar på ett mjukt och förtroendeingivande sätt.

Thomas berättar om hur hans intresse för romernas situation tändes år 1965 då han läste i tidningen om ett förstamajtåg. Katarina Taikon och hennes kamrater hade oinbjudna anslutit sig till det socialdemokratiska demonstrationståget med egna plakat och med ett budskap som gick stick i stäv med den dåtida socialdemokratiska uppfattningen.

– Skyltarna hade budskapet: ”Vi vill gå i skolan!”. Det blev en slags chockeffekt att det i det välskötta landet Sverige fanns barn som inte fick gå i skola, berättar Thomas som senare sökte upp henne, och sedan hade de ett samarbete under många år.

– Katarina Taikon hade en tydlig linje och sa: ”Vi är svenskar, samtidigt vill vi att majoritetssamhället ska ha en respekt för vår kultur och bakgrund.” Hon lyckades artikulera frågan om integration kontra assimilering, säger han.

Europa i dag

I dag lever cirka tolv miljoner romer i Europa. Thomas betonar att han föredrar att tala om romska befolkningsgrupper, snarare än en romsk befolkningsgrupp, eftersom det är stora skillnader mellan olika romska gruppers kultur och bakgrund. Ändå finns det ett kitt grupperna emellan i framför allt språket (romani, eller romani chib), även om det i vissa länder mer eller mindre utplånats. I dag förekommer det dock insatser för att stärka språkets ställning.

Gemensamt för Europas romer är också en lång och mörk historia av förföljelser, svåra våldsövergrepp och diskriminering i alla upptänkliga former. De historiska erfarenheterna har lett fram till en stor och djupgående misstänksamhet mellan de romska grupperna och majoritetssamhällena.

I dag lever många romer, framför allt i Central- och Östeuropa, i en svårslagen ”cocktail” av olika sociala brister: dålig hälsa, kort medellivslängd, usla boendevillkor, enorm arbetslöshet, segregering, bidragsberoende samt undermålig eller obefintlig utbildning för barn och unga.

EU:s betydelse

I och med att många forna östblocks­länder inträtt i EU har det inneburit att situationen delvis förändrats för romerna på olika sätt. I samband med medlemskapsförhandlingarna gjorde kandidatländerna utfästelser om förbättringar av de mänskliga rättigheterna, inte minst för romerna, men de har inte förverkligats.

– Där förlorades en möjlighet att genomföra vissa reformer, kommenterar Thomas.

En viktig betydelse av att blockuppdelningen i Väst- och Östeuropa försvunnit och att ett mer enat Europa tagit över är att Europadomstolens pådrivande funktion blivit påtaglig för romernas situation. I flera domar har domstolen behandlat frågor om diskriminering av romer, till exempel att romska barn sätts i specialklasser tillsammans med barn med särskilda behov. Dessvärre genomförs domstolens beslut sällan lokalt.

Det som blivit uppenbart under senare år är, enligt Thomas, att situationen för Europas romer har kommit upp på den politiska dagordningen. Ett problem är att romerna mycket sällan deltar i de seminarier eller diskussioner som förs.

– Det talas om romer men inte med dem, säger Thomas som menar att det delvis är en effekt av att romerna är splittrade och saknar en gemensam stark politisk organisation. Men det tror Thomas Hammarberg kommer att förändras i takt med att romerna blir allt mer politiskt medvetna.

– På EU-nivå borde politikerna vara mer lyhörda till romska röster än vad de varit hittills. Sedan är ett dilemma med EU att många av de här problemen inte är nationella utan kommunala, och på den nivån är det ofta tufft att åstadkomma verkliga förändringar, sammanfattar Thomas.

Sverige och romerna

Situationen för romer i Sverige skiljer sig åt jämfört med hur det ser ut i många andra länder i Europa. I Sverige är boendesituationen en annan eftersom de romska grupperna är bofasta här. Barnen har möjlighet och deltar även i skolgången i Sverige. Men det förekommer fortfarande diskriminering. Många romer vittnar om svårigheter att få arbete om man har ett romskt namn, vilket gjort att namnbyte inte är ovanligt. Gång efter annan rapporterar medierna om hur romer diskrimineras i vardagslivet.

Under senare år har det även sökt sig romer till Sverige från länder på västra Balkan samt Central- och Östeuropa. I storstäderna ägnar de sig åt att spela musik, samla in tomburkar och olika former av tiggeri. I medier hävdas ofta att det är kriminella ligor som organiserar dessa grupper. Thomas Hammarberg är av en annan uppfattning. Han menar att det handlar om olika familjer som tar sig hit familjevis. Antingen har de kommit hit i en bil, som de sedan övernattar i. Eller så har de hyrt plats i en buss, som de bor i när de är i Sverige.

Det råd som ibland ges från myndighetsföreträdare, att inte ge pengar till tiggare, följer inte Thomas Hammarberg.

– Jag har gett pengar eftersom de här människorna befinner sig i ett absolut nödläge. De sitter inte där för att det är skoj, säger han och det glimmar till i hans ögon av en snabbt uppflammande vrede.

De diskussioner som förts på senare tid om att införa visumtvång från länder som många romer kommit ifrån har inneburit att romerna från dessa länder stigmatiseras och utsätts för förtryck på ett nytt och annat sätt. Thomas beskriver hur det i de länder som romerna kommer ifrån uppfattas som om romerna förstör dessa länders rätt till visumfrihet.

– Sverige medverkar då i praktiken till att starkt öka den negativa hållningen till romer i de aktuella länderna, säger han och tillägger:

– Om det är så att man inte klarar att det kommer hit människor till följd av en tillåten ökad rörlighet då borde man inte ha givit visumfrihet. I stället borde man ha väntat med det till dess problemet var uppklarat. I grund och botten handlar det om att de här människorna är diskriminerade i sina hemländer. Just nu har vi faktiskt medverkat till en försämrad situation för de här människorna i deras hemländer, och det var väl ändå inte meningen!

Kulturen

Ett utmärkande och i grunden positivt drag i den romska kulturen är den starka solidaritet som råder. Thomas berättar att under århundraden har den starka sammanhållningen varit det romska motdraget mot ett hotfullt och aggressivt majoritetssamhälle. På så vis har flera olika delar överlevt eftersom kulturen slutit sig mot ett utbyte. Det har gjort att vissa delar av kulturen kommit i otakt med sin omvärld. Det är särskilt tydligt när det gäller kvinnans ställning, tycker Thomas Hammarberg. Samtidigt konstaterar han att det finns bra exempel på kvinnor som krävt och tagit sin plats, som Katarina Taikon. Han menar även att det förs diskussioner i de romska folkgrupperna om kvinnans ställning.

– Men det är svårt för representanter från majoritetssamhället att komma in och säga hur det ska vara. Då sluter man sig bara.

Morgondagens lösning

Bilden av romernas situation är inte nattsvart. Det har skett förändringar och medvetenheten om romernas situation har ökat. Men eftersom problemen för romerna är många och intimt inflätade i varandra löser man dem inte i en handvändning. Thomas Hammarberg anser att det i grunden krävs flera och samtidiga åtgärder som angriper flera av problemen. För att illustrera komplexiteten ger han ett exempel:

– Barnen kan inte läsa läxor eftersom det saknas ljus då man inte har ström, och dessutom tror föräldrarna inte på nyttan med skolan eftersom de själva ofta mobbats eller fått avbryta skolgången tidigt.

Ändå anser Thomas att det finns några insatser som om de genomförs skulle kunna fungera som hävstänger:

1. Satsa på att stärka de små barnens språkkunskaper både i sitt hemspråk och i majoritetssamhällets språk.

2. Se till att alla romer får identitetshandlingar.

3. Förbjud vräkningar om det inte finns acceptabla alternativa boenden.

För att få igång en process som ska minska klyftan av misstänksamhet vill Thomas Hammarberg att man genomför sanningskommissioner ländervis.

På lång sikt är Thomas Hammarberg hoppfull om att dagens utanförskap ska kunna brytas. Bland unga svenska romer finns det tecken på förändring. Det finns goda föredömen som Hans Caldaras och bortgångna Katarina Taikon. Även om det kommer att ta tid så är han optimistisk.

– Det olika frågorna hänger ihop och det gäller att bryta cirkeln. Men ett absolut villkor är att man får stopp på förtalet av romer. Det är jätteviktigt att politiker inte missbrukar sin position till att direkt eller indirekt stödja den typ av fördomar som redan är alltför spridda, säger han.

Thomas Hammarberg arbetar med FN-rapport om Transnistrien

Thomas Hammarberg har för närvarande ett FN-uppdrag om mänskliga rättigheter i Transnistrien, det land som tillhörde Sovjet-republiken Moldavien under den sovjetiska tiden men som förklarade sig självständigt i början av nittiotalet. Det har inte erkänts diplomatiskt av något annat land och i Moldavien ses det som en utbrytarrepublik. Men inom FN finns ett engagemang för att människor i sådana områden (inklusive norra Cypern, Abchazien, Sydossetien och Nagorno-Karabach) ska få någon form av stöd för sina mänskliga rättigheter. Thomas Hammarbergs arbete på Transnistrien är en aspekt av detta. Han har besökt fängelser, mentalsjukhus, barnhem och andra platser där mänskliga rättigheter kan vara en kritisk fråga. Och just nu skriver han rapporten.