JO kritiserar: Brist på försvarare äventyrar rättssäkerheten
Nr 1 2013 Årgång 79Rättssäkerheten kunde satts ur spel och brottsutredningen försvårats när en kammaråklagare brast i sin ämbetsmannautövning. Det menar en av riksdagens ombudsmän, Hans-Gunnar Axberger, i ett beslut från JO.
Under flera inledande förhör fick den misstänkte inte träffa någon försvarare, inte heller kontaktades hans närstående om att han frihetsberövats. Det handlar om ett fall i Jönköpings län där en ung man, 18 år, satt anhållen för grövre brott. Mannen dömdes senare till ett års fängelse. Mannen har själv framfört kritiken till JO mot polismyndigheten i länet.
Mannen säger sig ha begärt en offentlig försvarare och också namngivit en sådan, men enligt förhörsprotokollen har han upplysts om sina rättigheter samt godtagit att det inledande förhöret hölls utan försvarare. Det ska ha dröjt ända fram till häktningsförhandlingen innan den anhållne hade en försvarare på plats.
JO Hans-Gunnar Axberger menar att det är förundersökningsledaren, i det här fallet kammaråklagaren, som bär ansvaret. Det är inte enbart upp till den misstänkte att säga sig kunna vänta med försvarare.
JO har i flera fall under senare år riktat kritik mot att förhör genomförts utan att försvarare närvarat. Redan i ett beslut från 2010, då det gällde en 17-årig pojke som gripits misstänkt för misshandel, uttryckte JO sig tydligt i frågan:
”Även om en misstänkt uppger att ett förhör kan genomföras utan försvarare har en förundersökningsledare att på objektiva grunder bedöma om så är fallet. Bedömningen kan således inte enbart överlåtas på den misstänkte.”
Hans-Gunnar Axberger slår fast att just rätten till försvarare är en central rättssäkerhetsfråga som även spelar roll för själva brottsutredningens kvalitet:
”Det bör understrykas att uppgifter som en misstänkt lämnar i polisförhör där han eller hon inte haft tillgång till försvarare typiskt sett har ett lägre bevisvärde än när uppgifterna lämnats i ett förhör där en försvarare varit tillgänglig.”
Åklagarmyndigheten säger i sitt yttrande att kammaråklagaren uppgett att så vitt han visste hade den misstänkte inte begärt att försvarare skulle närvara. Men en förundersökningsledare kan inte, enligt JO, ”passivt nöja sig med konstaterandet att han eller hon inte fått några önskemål om försvararbiträde vidarebefordrade till sig”. JO kritiserar kammaråklagarens brist på intresse och respekt för den anhållnes rättigheter och menar att han har ”åsidosatt sin skyldighet att som förundersökningsledare tillvarata den enskildes rättssäkerhetsintressen”.
JO lägger dock till att en misstänkts rättigheter när det gäller försvarare inte tydligt nog framgår av rättegångsbalkens och förundersökningskungörelsens bestämmelser:
”De krav som ställs enligt Europakonventionen synes inte heller ha fått full spridning inom de brottsutredande myndigheterna. Det är troligt att misstänktas försvararrättigheter ännu inte har fått det genomslag de ska ha i det brottsutredande arbetet.”
Hans-Gunnar Axberger avslutar med att påpeka att det eventuellt finns behov av en klargörande reglering.