Om inträde i samfundet
Nr 2 2021 Årgång 87Genom åren har jag i den här spalten försökt belysa olika delar av samfundets – och kanske särskilt huvudstyrelsens – verksamhet. I dag tänkte jag säga några ord om det som tar upp en mycket stor del av varje styrelsesammanträde: att pröva ansökningar om inträde i samfundet.
I våra stadgar föreskrivs att man för att beviljas inträde måste på ett tillfredsställande sätt ha utövat praktisk kvalificerad juridisk verksamhet under minst tre år efter juristexamen, ”varvid sökanden ska ha ägnat sig åt att yrkesmässigt tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter”, antingen som anställd på advokatbyrå eller i egen verksamhet. Av samma bestämmelse framgår att styrelsen får ge dispens med högst ett år från treårskravet om det föreligger ”särskilda omständigheter”.
2020 beviljade vi 401 personer inträde. Av dem var det 61 som beviljades dispens från treårskravet. Samma år var det 43 sökande som fick avslag, varav 27 som ansökt om dispens och 15 som uppfyllde tidskravet men inte hade styrkt sin lämplighet.
Processen är följande. Sökanden ska ange de yrkeskontakter han eller hon haft. Samfundets kansli inhämtar sedan yttranden från dessa. Om det visar sig att kritik framförs av någon referensperson får sökanden redan i detta skede tillfälle att yttra sig över kritiken. Nästa steg är att sökandens hemavdelning prövar ansökan och antingen tillstyrker eller avstyrker inträde. Avdelningens ställningstagande är en viktig del av underlaget när huvudstyrelsen prövar ärendet.
I det stora flertalet fall står det klart att ansökan ska beviljas. Men vid varje styrelsemöte blir i storleksordningen 10–20 ansökningar föremål för en fördjupad genomgång och diskussion eftersom det kan ifrågasättas om förutsättningar för inträde föreligger. Före styrelsemötet föredras dessa ärenden för presidiet (ordförande, vice ordförande och generalsekreterare) som vid mötet lämnar förslag till beslut. I varje ärende finns också två styrelseledamöter som har särskilt ansvar för just det ärendet, de så kallade referenterna, och som är de som yttrar sig först vid styrelsemötet.
Det är särskilt två typer av fall som är föremål för denna fördjupade genomgång.
Det första är sökanden som uppfyller tidskravet men har få referenter, särskilt få motpartsombud. När det finns få yttranden från motpartsombud behöver det vägas upp av något annat i lämplighetsutredningen. I dessa fall är det också viktigt att det finns ett yttrande från sökandens principal som förklarar varför motpartsombuden är få, till exempel att sökanden arbetar inom ett rättsområde där man sällan möter sådana. Generellt kan sägas att det inte är godtagbart att lämplighetsutredningen består av få yrkeskontakter för att sökanden till största delen arbetat internt på advokatbyrån.
Det andra typfallet är sökanden som vill ha dispens från treårskravet. Som nämnts förutsätter det att det föreligger ”särskilda omständigheter”. Dispens kräver att sökanden har erfarenhet från annat praktiskt kvalificerat arbete, till exempel som åklagare eller bolagsjurist. Även notariemeritering kan vara dispensgrundande. Dispens kan tillgodoräknas med en tredjedel av den arbetade tiden. Ett års dispens kräver alltså tre års arbete.
Treårskravet är betydelsefullt för att sökanden ska tillägna sig den kunskap och erfarenhet som krävs för att självständigt verka som advokat. Det är fråga om ett undantag från huvudregeln och för styrelsen är det av vikt att upprätthålla kravet på särskilda omständigheter. Sökanden bör motivera varför dispens söks. I dispensfallen behöver lämplighetsutredningen också vara starkare än om tidskravet är uppfyllt. Slutligen innebär styrelsens praxis att dispens inte beviljas om det inkommit kritik som inte helt kan bortses från.
Christer Danielsson
Ordförande i Sveriges advokatsamfund