Annonser

Företagsrekonstruktioner

Toppår för rekonstruktioner

Företagsrekonstruktionerna slog nya rekord under coronaåret 2020. Anhängare av rekonstruktionsinstitutet hoppas på att det nu har vänt för det sparsamt använda rekonstruktionsverktyget. Andra talar om att rekonstruktion fortfarande är dyrt och ganska omständligt och bara fungerar i ett fåtal fall. Klart är i alla fall att det händer mycket på marknaden, där nya aktörer sedan några år tagit en allt större andel. Nu föreslås dessutom helt nya regler. 

2020 blev företagsrekonstruktionernas år. Under året beviljades 310 företag med sammanlagt 9 200 anställda rekonstruktion, en ökning med drygt 50 procent jämfört med samma period föregående år. Antalet ansökningar visade en ännu större ökning, 65 procent upp från 2019 års nivå.

Ökningen märktes framför allt under våren, då rekonstruktionsansökningarna strömmade in. Vecka 13 kom 55 rekonstruktionsärenden in till landets tingsrätter, att jämföra med normala 5–10 ärenden.

Och rekonstruktionerna var inte bara många. De var, åtminstone vissa av dem, också stora och omskrivna. Det gällde inte minst oljebolaget Nynas med drygt ett tusen anställda, vars rekonstruktion blev en av Sveriges största hittills. Men också klassiska företag som butikskedjan Polarn O. Pyret och restaurangkoncernen Melanders tvingades igenom det stålbad som en rekonstruktion innebär.

Ökade under våren

Emma Berglund Uväng är verksam på Schjødt, och där kollega till en av Nynas rekonstruktörer. Även om hon inte själv har arbetat i ärendet har det varit roligt att följa det, konstaterar Emma Berglund Uväng.

– Det är ett enormt stort bolag och många internationella frågeställningar, inte minst på grund av de amerikanska sanktionerna mot Venezuela. Ärendet innehöll väldigt många intressenter, många stora fordringsägare, stora kreditgivare och ett stort antal ombud – en enorm apparat. Det är väldigt roligt att rekonstruktionen lyckats, så det har varit ett kul uppdrag för firman, och vi är väldigt stolta över det, säger hon.

Obeståndsgruppen på Schjødt har märkt ökningen av rekonstruktioner, berättar Emma Berglund Uväng. Framför allt var det under våren som ärendena kom in.

Advokat Hans Andersson är verksam på Kaiding i Skellefteå, och ordförande i Rekonstruktör- & Konkursförvaltarkollegiet, Rekon. Han delar Emma Berglund Uvängs bild. Precis som hon förklarar han också ökningen med coronapandemin, som slog hårt mot näringar som hotell, handel och restaurang, och tvingade in många företag i rekonstruktion.

– Sedan har det inte fortsatt i samma takt, regeringen rullade ut sina stödpaket och det blev ett förtroende hos företagarna, man fick sina permitteringsstöd och anstånd med skatt. Det har haft avsedd effekt på det sättet att man har, åtminstone så långt, gett många företagare en möjlighet att överleva och vänta ut en vändning på covidmardrömmen, säger Hans Andersson.

Han beskriver rekonstruktionerna som ett sätt för i grunden friska företag som drabbats av coronapandemin att få en andningspaus i verksamheten.

Advokat Mathias Winge på advokatfirman Fylgia kallar coronakrisen för en ”rekonstruktionernas kris”. Precis som Hans Andersson uppfattar han att det är bolag som fram till coronakrisen varit lönsamma som använt rekonstruktion som ett sätt att klara en akut situation.

– Om ett normalt sett friskt och starkt företag drabbas, som nu av covid, så har det kanske mer resurser kvar. Då faller det sig naturligt att satsa på det minst ingripande, alltså en rekonstruktion, säger Mathias Winge.

Men han ser också ett annat skäl till uppgången.

– Det har just nu varit en hel del stora företag som gått i rekonstruktion. De har lättare att undvika konkurs direkt för att de har bra support från ägarsidan, fastslår han.

Passar bättre för stora

Coronakrisen tycks alltså ha skapat en mycket speciell situation, som, åtminstone inledningsvis, satte fart på rekonstruktionerna. Enligt advokaterna har nu inflödet av ärenden minskat, till normala nivåer, eller kanske ännu lägre.

Normala nivåer betyder omkring 200 rekonstruktionsansökningar om året. Det ska jämföras med de dryga 7 500 konkurser per år som vi sett under de senaste åren. Syftet med lagen, att minska antalet konkurser, tycks inte ha uppnåtts i någon större utsträckning. Omkring hälften av de rekonstruktioner som inleds slutar dessutom i konkurs.

– Det har ju varit lite trögt i starten för rekonstruktion, trots att lagen funnits länge. Det har inte blivit så många och man har inte haft så många stora bolag, sammanfattar Mathias Winge.

Han hoppas att det större antalet rekonstruktioner, där också flera stora har varit framgångsrika, kan fungera som reklam för ett förfarande som på många sätt är bra och användbart.

Hans uppfattning får stöd från advokatkollegorna, som dock också kan peka på en rad problem med dagens lag om företagsrekonstruktioner. Det handlar bland annat om att borgenärerna kan sabotera rekonstruktionen eller försvåra nödvändiga omstruktureringar, men också om att dagens förfarande saknar möjlighet att gå in och ändra i ägarstrukturen på ett krisande bolag.

– En allmän kritik mot den nuvarande lagstiftningen är ju att den ger så att säga en omvänd förmånsrättsordning. I en rekonstruktion är det ägaren som typiskt sett tar uppsidan om rekonstruktionen lyckas. Leverantörerna blir nedskrivna till 75 procent eller mindre, men om bolaget flyger därefter får ägaren ta frukterna av andras möda, säger Hans Andersson, som pekar på att det i en konkurs fungerar tvärtom: Man delar ut till borgenärer och ägaren får sällan något.

Hans Andersson, som var expert i den nyss avslutade Rekonstruktionsutredningen, pekar på att det EU-direktiv som Sverige nu ska implementera troligen kommer att innebära ett mer borgenärsinriktat synsätt även på rekonstruktionsförfarandet.

Enligt Emma Berglund Uväng fungerar rekonstruktionslagstiftningen i dag bäst för större företag.

– Det är ett rätt stort maskineri att gå igenom en rekonstruktion. I och med att vi som rekonstruktörer enligt lagen måste vara delaktiga i många delar så blir det ett ganska kostsamt förfarande. Så för de mindre bolagen är det ofta svårt att bära en rekonstruktion genom lagen om företagsrekonstruktion, säger hon.

Advokat Pär Broomé har erfarenheter av just detta. Han arbetar med konkurser och rekonstruktioner på Grönvall & Partners Advokatbyrå i Skåne. Klienterna inom rekonstruktion är små och medelstora, oftast ägarledda, företag. Pär Broomé upplever att de höga kraven på dokumentation och annan formalia tynger ner förfarandet och dessutom kostar allt för mycket.

– För de större företagen är det väl inget problem, men för de små blir det mycket pengar som springer iväg i den administrativa smeten. Detta är inget för Kalle som kör sin korvamoj, summerar Pär Broomé.

Förutom de stora kostnaderna tar en rekonstruktion också mycket kraft från ägare och styrelse, påpekar Pär Broomé.

– Motivationen är avgörande för att de ska orka, rekonstruktion är jobbigt, särskilt för mindre ägarledda företag, där allt ligger på en eller två personer, säger han.

Tiden är avgörande Även om lagens utformning kan vara en förklaring till att få inleder rekonstruktion och att ännu färre lyckas med den, finns en faktor som har ännu större betydelse, menar advokaterna. Det handlar om tid, och om när ett företag söker hjälp för sina ekonomiska problem.

– Det som är bekymret, och alltid har varit bekymret i vår bransch, är att gäldenärsbolagen kommer för sent. De försöker fixa till saker själva för länge, hoppas på att ”den där affären som ska vända allt” finns bakom hörnet. När de till slut söker hjälp är det svårt att rädda företaget, säger Hans Andersson.

I de lägena måste rådgivaren vara tydlig med att en rekonstruktion inte kommer ett fungera, och att konkurs är det bästa, anser Hans Andersson. Det innebär inte nödvändigtvis att företaget ska läggas ner. Kanske kan det konkurssäljas, i vissa fall till den gamle ägaren.

Emma Berglund Uväng har en viss förståelse för att företag drar sig för att söka hjälp. Men hon önskar att de tänkte annorlunda.

– Det är en ansträngning för bolaget att gå in i ett förfarande, det är kostsamt, det blir offentligt, man blottar sig för kunder. Men sett från vår sida så är det lättare att göra något om de kommer tidigare. Annars har det gått så långt att de kanske tappat förtroendet hos leverantörer och har så stor skuldbörda att det inte kan hanteras, konstaterar hon.

Revisorer och andra som ger löpande råd till företag, som advokater som står för den löpande rådgivningen, kan ha stor betydelse för att få företag att ta steget och söka hjälp i god tid, anser flera av de intervjuade advokaterna.

Just att få företagen att söka hjälp tidigare och därmed undvika konkurs var ett av syftena med lagen om företagsrekonstruktion. Även för EU är det en central fråga, att företag ska kunna få hjälp så att konkurser kan undvikas. Enligt det direktiv som nu ska implementeras i Sverige ska medlemsstaterna bland annat skapa system för tidiga varningar, i praktiken rådgivningstjänster som kanske ska kunna avdramatisera rekonstruktionen som företeelse.

Behövs tillsyn

Förhoppningsvis kan tidig rådgivning i olika former skapa bättre förutsättningar för lyckade företagsrekonstruktioner, menar advokaterna. Men hur ser önskelistan ut i övrigt när Sverige nu ska få direktivet på plats?

Hans Andersson, som i sin roll som expert har insyn i utredningen, pekar på behovet av bredare överenskommelser än enbart om ackord. Här är direktivets skrivningar lovande.

– Rekonstruktionslagen är ganska inriktad på att man ska driva igenom ett offentligt ackord, en skuldnedskrivning, medan direktivet har en betydligt bredare syn där man kan fastställa inte bara att leverantörerna ska få skuldnedskrivning, utan att man kan med bindande verkan fastställa andra typer av villkor, säger han. Ägarfrågorna är centrala, anser Mathias Winge.

Han pekar på möjligheten till så kallad cramdown, där omstruktureringar kan tvingas igenom trots invändningar från vissa borgenärer. Även gäldenären själv bör kunna omfattas av en cramdown, menar Mathias Winge. Det kan innebära att ägaren till ett företag i rekonstruktion tvingas lämna aktier i säkerhet till borgenärer, mot att de sänker eller avskriver sina fordringar.

Han får medhåll av Emma Berglund Uväng. Det händer, berättar hon, att rekonstruktören ser behovet av nya ägare och en ny ledning i ett krisande bolag, men att ägaren säger nej.

– Det man kan önska är att man då ska kunna tvinga fram det genom rekonstruktionen, säger hon, och tillägger att hon också skulle vilja se en lite högre tröskel för förfarandet.

– Det bör krävas någon slags sannolikhet för att de ska lyckas.

Pär Broomé önskar sig ett förenklat förfarande för småföretag. Med ett sådant snabbförfarande skulle det kanske också vara möjligt att fastslå ett fast arvode för rekonstruktören, funderar han. En annan fråga, där alla advokaterna vill ha förändringar, är tillsynen över rekonstruktörerna. I dag finns helt enkelt ingen speciell rekonstruktörstillsyn. Undantaget är området lönegaranti, där Tillsynsmyndigheten i konkurser, en del av Kronofogdemyndigheten, har tillsyn.

Emma Berglund Uväng efterlyser bland annat högre krav på rekonstruktörer. Ett viktigt skäl till detta är att nya aktörer, utan tidigare erfarenhet av obeståndsrätt, i dag etablerat sig på marknaden.

– Förfarandet gagnas inte av att det är aktörer inne som kanske inte kan obeståndsproblematiken fullt ut. De drar igång rekonstruktioner som de redan från början borde ha sett inte var möjliga och urholkar bolagen genom att ta arvode. När det sedan blir en konkurs ser det ännu sämre ut för fordringsägarna än det hade gjort om det blivit en konkurs från början, säger hon.

Blir Ebberöds bank

Behovet av tillsyn har, enligt advokaterna, alltså aktualiserats av att det sedan några år finns flera företag som erbjuder rekonstruktioner, men inte agerar konkursförvaltare. Det handlar förstås delvis om att jämna ut konkurrensen – advokaterna måste ju agera inom advokat­etikens ramar, medan andra företag kan vara mycket friare. Men det finns också en hel del kritik mot de nya aktörer som, med bolaget Plana i spetsen, tagit stora marknadsandelar under de senaste åren.

Enligt en undersökning genomförd av Tillsynsmyndigheten i konkurser förra året lyckades de rekonstruktörer som också var konkursförvaltare nämligen betydligt bättre med att rädda företag än aktörer som enbart sköter rekonstruktioner. Slutsatsen kritiseras av rekonstruktionsföretaget Planas företrädare (se artikeln ”Fler borde använda verktyget rekonstruktion”), men de intervjuade advokaterna håller med.

Hans Andersson har tidigare i medierna pekat på riskerna med de nya konkurrenterna.

– Som affärsidén är uppbyggd riskerar de att ta på sig uppdrag där de som rådgivare borde säga att ”den här verksamheten är för liten eller för långt gången i obestånd för att det ska gå att rekonstruera”. Resultatet blir liksom bara en Ebberöds bank. Det kostar en massa, inte bara för företagaren utan också för staten, eftersom det går ut lönegaranti, säger han.

– Det är bra att gå till en rådgivare som både hanterar rekonstruktion och konkurs. Då kan företagaren i alla fall känna sig trygg i att rådgivaren inte väljer ett alternativ bara för att det är det enda den aktören gör, säger Mathias Winge, som ser en risk för att de nya rekonstruktörerna, genom att ta ärenden som advokatbyråerna inte tar, ger rekonstruktionsinstitutet dåligt rykte.

Även Emma Berglund Uväng anser att affärsmodellen med enbart rekonstruktioner kan leda till beslut som inte är till företagets bästa. Mycket av juridiken kring rekonstruktioner är dessutom komplicerad och har sin grund i obeståndsrätten. Det handlar bland annat om lönegaranti, återvinningsfrågor och bokföringsskyldighet.

– Jag undrar om den kompetensen verkligen finns hos personer som inte arbetar regelmässigt med konkurser, säger Emma Berglund Uväng, som tillägger att konkursförvaltare dessutom är vana vid att se obeståndsproblematiken och de varningssignaler som kan finnas i den. Emma Berglund Uväng konstaterar också att utmanarföretagen hittar klienter på andra sätt än advokaterna får göra.

– Vad jag förstår har de nya rekonstruktionsföretagen tagit en stor del av marknaden. En del i det ligger i att de som inte är anslutna till samfundet kan agera på ett annat sätt gentemot tilltänkta kunder. Man kan tillskriva dem när man ser att de är restförda för skatter eller har betalningsförelägganden riktade mot sig, så att man approcherar dem direkt, säger hon.

Också Pär Broomé ser ett stort värde i att arbeta med både rekonstruktioner och konkurser. Inte minst för att han därmed snabbt kan sortera bort företag som han ser inte har förutsättningarna att rekonstrueras.

Pär Broomé har personliga erfarenheter av Plana, det största av de nya rekonstruktionsföretagen. Han har som konkursförvaltare stämt Plana för deras hantering av en rekonstruktion, som slutade i konkurs (läs Planas svar i artikeln på s. 30). I stämningsansökan yrkar konkursboet att Plana ska betala tillbaka drygt 1,2 miljoner kronor plus ränta av de över 2 miljoner som fakturerats i arvode för rekonstruktionen.

– De drev rekonstruktionen alldeles för länge och var väldigt duktiga på att fakturera, säger Pär Broomé.

Tvisten mellan konkursboet och Plana kommer att prövas i Attunda tingsrätt under hösten.

Mycket återstår att se

Ökat intresse för rekonstruktioner, i alla fall under en period, flera stora lyckade rekonstruktioner och nya regler att vänta. Kan det vara så att vi nu står inför en vändning, att rekonstruktionerna kommer att bli den breda räddningsplanka för företag som de hela tiden varit tänkta att bli?

Tja, kanske. Mycket återstår att se, påpekar advokaterna. Det handlar bland annat om hur EU-direktivet implementeras i Sverige, om ifall företagens rädsla för att söka hjälp avtar och om rekonstruktörernas kompetens. Men också om vad som händer framöver, när alla tillfälliga coronastödpaket och uppskov med skatter ska avslutas.

– I den bästa av världar kan man hoppas på ett fortsatt högt antal rekonstruktioner. Men man får nog ändå se 2020 som lite av rekonstruktionernas år, och kan kanske inte räkna med en riktigt lika hög nivå av rekonstruktioner framöver. Däremot kan det kanske så småningom bli en omviktning mellan konkurser och rekonstruktioner, säger Mathias Winge.

Han befarar dock fler konkurser när de företag som hållits vid liv med hjälp av stödpaket åter ska klara sig själva och dessutom betala en tung ryggsäck av ackumulerade skatter.

Nynas rekonstruktion

Den 13 december 2019 ansökte oljebolaget Nynas om företagsrekonstruktion. Ansökan kom i en akut kris, orsakad av de amerikanska sanktionerna mot Venezuela, som dels skurit av Nynas från tillgången på olja, dels fått bankerna att dra in miljardlån.

Oljebolaget tvingades till flera förlängningar av rekonstruktionen, men den 30 november 2020 fick Nynas sitt ackord fastställt vid Södertörns tingsrätt, efter närmare ett års kamp för att undvika konkurs. Skatteverket överklagade ackordet, men efter att Nynas betalat verkets fordran kunde ackordet vinna laga kraft den 19 januari i år. Ansvariga rekonstruktörer för Nynas var advokat Lars Eric Gustafsson på advokatfirman Schjødt och Mikael Kubu från Ackordscentralen.

Rekonstruktioner

Lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion kom till 1997. Syftet med lagen var att minska antalet konkurser och att ge verktyg för företag att lösa sina problem i ett tidigare skede. I propositionen inför den nya lagen beskrivs rekonstruktion som ett ”alternativt förfarande som om möjligt kan träda i funktion, innan företaget har blivit definitivt insolvent, och därmed ersätta konkurs”.

  • En företagsrekonstruktion syftar till att en näringsidkare som har betalningssvårigheter ska kunna rädda och rekonstruera sin verksamhet.
  • Under rekonstruktionen gäller som huvudregel hinder mot verkställighetsåtgärder. Det innebär att skulder som regel inte får drivas in eller utmätas.
  • En företagsrekonstruktion pågår i tre månader. Därefter kan företaget begära förlängning med tre månader i taget. Sammanlagt får rekonstruktionen pågå i högst ett år.
  • Rekonstruktionen beslutas av tingsrätten, som också utser en rekonstruktör. Rekonstruktörens uppgift är att undersöka vilka förutsättningar som finns för att fortsätta bedriva verksamheten och för att träffa en ekonomisk uppgörelse med borgenärerna.
  • Rekonstruktören upprättar en rekonstruktionsplan som redovisar hur rekonstruktionen ska genomföras och hur företagets överlevnad ska säkras. Planen fastställs inte av domstol och är inte bindande, varken för borgenärerna eller för gäldenären.
  • Under rekonstruktionen fortsätter företagets ägare och ledning att leda företaget. Ledningen har dock upplysningsplikt gentemot rekonstruktören och ska följa dennes anvisningar om hur verksamheten ska bedrivas. Rekonstruktören måste också lämna sitt samtycke till rättshandlingar som går utanför den vanliga dagliga driften av företaget.
  • Inom rekonstruktionen kan gäldenären få till stånd ett offentligt ackord, alltså en formell upp­görelse med borgenärerna om nedskrivning av skulderna och om villkoren för betalning av skulderna. En sådan uppgörelse är tvingande och omfattar de borgenärer som inte har förmånsrätt i konkurs.

Källor

  • Bolter, Linnea: ”Mardrömsfacit: De misslyckas i 97 procent av fallen – pressas av stämningar”, Dagens industri,16 december 2020.
  • Dir. 2019:60. 
  • Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 av den 20 juni 2019 om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 (Rekonstruktions- och insolvensdirektiv).
  • Kronofogden, Konkurstillsynen Jönköping/Malmö: Kartläggning företagsrekonstruktioner, 9 september 2020.
  • Lundin, Kim: ”Rekordstora rekonstruktionen går i mål – storbank förlorare”, Dagens industri, 18 januari 2021.
  • SOU 1992:11.