E-tjänst väcker känslor

Från och med den första januari i år kan parter och ombud sköta det mesta av sin kommunikation med domstolarna digitalt. Nya regler i rättegångsbalken likställer så kallade avancerade elektroniska signaturer med en fysisk namnteckning, vilket gör att stämningsansökningar och rättegångsfullmakter nu kan skickas i elektronisk form. Syftet med reformen är, enligt propositionen, att ”effektivisera verksamheten, att stärka rättssäkerheten och att ge god service till medborgarna”.

På Domstolsverket har de nya reglerna inneburit att nya tekniska lösningar behövt tas fram under kort tid för att domstolarna ska kunna ta emot de elektroniska dokumenten. Arbetet inleddes under 2020, och den 11 januari kunde den nya e-tjänsten för elektronisk kommunikation med domstolen lanseras.

Charlotte Driving, chefsjurist på Domstolsverket, är positiv till reformen, som enligt henne förbättrar den enskildes möjligheter att komma i kontakt med domstolarna. Samtidigt har det naturligtvis varit en utmaning att, med den relativt korta tiden från det att lagstiftningen beslutades tills den trädde i kraft, hitta den bästa tekniska lösningen, påpekar Charlotte Driving.

Blir krångligt

E-tjänsten kan användas av såväl parter som ombud. Användaren legitimerar sig med e-legitimation, exempelvis Bank-ID, och kan sedan välja mellan att lämna en ny ansökan, att lämna handlingar i ett pågående mål eller att lämna in en fullmakt i ett pågående mål.

I skrivande stund hade e-tjänsten varit i drift i omkring en månad. Och enligt Jan Josefsson, enhetschef vid Domstolsverkets enhet för digital mål- och ärendehantering, har Domstolsverket huvudsakligen fått positiva reaktioner på den nya e-tjänsten. Flera ombud har dock önskat att tjänsten ska utvecklas, så att flera användare ska kunna signera en handling i e-tjänsten och att det ska vara möjligt att betala ansökningsavgiften via faktura.

En som dock inte är nöjd är advokat Johannes Färje, ansvarig för teknik och innovation på den affärsjuridiska advokatbyrån Cederquist.

– Idén med plattformen är jättebra, det är ett steg i rätt riktning och helt klart ett sätt att göra det enklare och skapa bättre möjligheter till hantering av domstolsförfaranden, säger han. Problemet, menar Johannes Färje, är att Domstolsverket har låst sig vid en teknisk lösning och stängt dörren för andra sätt att skapa säkra elektroniska signaturer.

– För att få tillgång till plattformen och de tjänster som finns där måste du använda dig av deras identifikationsverktyg, vilket i praktiken begränsar användandet kraftigt för oss och våra klienter. Den som har ett annat sätt att uppnå samma nivå av avancerad elektroniskt signatur har ingen möjlighet att använda tjänsterna, konstaterar han.

Cederquist har, precis som många andra av de stora affärsjuridiska advokatbyråerna, investerat mycket i egna säkra signaturlösningar. Dessa innebär att klienterna kan underteckna dokument – exempelvis en fullmakt – elektroniskt. Signaturlösningarna lever som regel upp till kraven för avancerad elektronisk underskrift, i Cederquists fall till och med till den ännu högre nivån, kvalificerad elektronisk underskrift.

Trots detta får inte advokatbyråerna skicka in sina elektroniskt undertecknade fullmakter eller stämningsansökningar via e-post till domstolarna. I stället måste klienten, om man vill använda sig av elektronisk kommunikation, gå in i domstolsverkets e-tjänst, identifiera sig med e-legitimation, och skicka in fullmakten. Krångligt och ineffektivt, anser Johannes Färje.

– Vi är ju ett servicebolag! Det ska vara lätt att jobba med oss. Inte ”det kommer en länk till en sida vi inte har någon kontroll över, där ska du logga in, följa nya instruktioner och ladda upp”. Resultatet blir, enligt honom, att Cederquist och andra byråer troligen kommer att fortsätta skicka in handlingar i pappersform i stället.

Måste jobba på båda spåren

Syftet med Domstolsverkets e-tjänst var naturligtvis inte att skapa krångel, snarare motsatsen. Bakgrunden till lagändringarna och e-tjänsten är EU:s förordning om elektronisk identifikation och betrodda tjänster, eIDAS.

eIDAS i sig säger inget närmare om vilka lösningar medlemsstaterna ska välja för digital kommunikation, utan förordningen är teknikneutral. Inte heller förarbetena preciserar vilken teknik som är den rätta.

I propositionen (prop. 2019/20:189) konstateras att förutsättningarna för att ta emot olika tekniska format ”beror […] till stor del på vilken teknisk lösning som väljs för det systemstöd som utvecklas”, och att detta inte är något som kan behandlas inom ramen för lagstiftningen.

Chefsjuristen Charlotte Driving känner till de affärsjuridiska byråernas kritik mot e-tjänsten.

– All verksamhetsutveckling måste prioriteras och det finns många behov och intressen som ska ställas mot varandra. I arbetet ingår att se över möjligheterna att vidareutveckla digital kommunikation i domstolsprocesserna, säger hon och fortsätter:

– Vi har prioriterat att få fram en e-tjänst nu till januari, och den tillgodoser många behov. Tjänsten kommer vi att utveckla fram­över, och vi tar löpande ställning till de behov och önskemål som framkommer, säger hon.

Charlotte Driving påpekar också att de flesta handlingar inte har några krav på underskrifter. Vanliga yttranden, begäran om anstånd och liknande kan därmed, precis som tidigare, skickas via e-post.

En anledning att Domstolsverket begränsat sig till mottagande via den egna e-tjänsten är, enligt Jan Josefsson, att det annars blir svårt för domstolarna att kontrollera de elektroniska underskrifterna. Kraven på avancerade elektroniska underskrifter är nämligen brett definierade, och det är upp till varje myndighet att kontrollera om de tjänster som används – och det finns många olika tjänster på marknaden – håller måttet.

– Det kan med andra ord uppstå svårigheter för domstolarna att validera underskrifter som kommer från externa tjänster, om inte den externa motparten erbjuder en valideringstjänst för ändamålet, förklarar Jan Josefsson.

Johannes Färje har förståelse för problemen. Men hänvisningen till e-tjänsten som det enda godkända sättet att lämna in handlingar strider mot lagen, menar han:

– Det står inte i rättegångsbalken att en fullmakt måste laddas upp i Domstolsverkets elektroniska plattform, utan det står att man måste kunna kontrollera återkallandet och man måste kunna kontrollera att det finns en avancerad elektronisk signatur. Då måste man som myndighet jobba på båda spåren oaktat de svårigheter som finns med att validera en avancerad elektronisk signatur.

Förbättringar föreslås

En myndighet som, enligt Johannes Färje, lyckats med just det, att följa flera spår, är Bolagsverket. Myndigheten har byggt en e-tjänst, verksamt.se, men dessutom behållit möjligheten att mejla in handlingar i såväl elektroniskt format som i pappersformat med bestyrkta kopior som är elektroniskt signerade. Nyligen medverkade Cederquist i den första helt digitala nyemis­sionen, som sköttes via elektroniskt signerade handlingar som mejlades in till Bolagsverket.

En skillnad mellan Bolagsverket och domstolarna är förstås att det förstnämnda är en enda myndighet, medan domstolarna är drygt 70, som var och en ska kunna verifiera handlingar. Kravet på avancerat elektroniskt signerade handlingar har dessutom funnits längre i aktiebolagslagen än i rättegångsbalken. Trots det gissar Johannes Färje att domstolarna så småningom kommer att tvingas ompröva sin inställning.

– Förr eller senare kommer någon att lämna in en handling med en elektronisk signatur, och stå på sig och kräva att få lämna den, säger han, och tillägger:

– Men som advokat är det ganska magstarkt att föreslå en lösning där man vet att domstolen är negativt inställd, och att göra en processfråga av huruvida stämningsansökan har kommit in eller inte på grund av vilken signaturlösning som använts.

Enligt Charlotte Driving kommer Domstolsverket nu att fortsätta arbetet med att digitalisera informationsflödet till och från domstolarna parallellt med att ge domstolarna stöd för att hantera mål och ärenden digitalt.

– Det finns önskemål och behov som vi inte har kunnat tillgodose som vi redan vet om, och det lär komma nya önskemål, som vi får beakta i arbetet med att utveckla tjänsten vidare, säger hon.

Utvecklingsarbetet kommer att ske i samarbete med såväl domstolarna som externa intressenter, men någon närmare planering eller prioritering gällande de behov som advokatbyråerna lyfter finns ännu inte. Jan Josefsson på Domstolsverket förklarar att det för närvarande inte finns några konkreta planer på att införa system för verifiering av elektroniskt signerade handlingar som parter och ombud har skickat via e-post, men att man noggrant följer utvecklingen, däribland det arbete som en pågående utredning om betrodda tjänster bedriver.

Den utredning Josefsson nämner kom just i dagarna med sitt första delbetänkande, Vem kan man lita på? Enkel och ändamålsenlig användning av betrodda tjänster i den offentliga förvaltningen (SOU 2021:9). Utredningen konstaterar bland annat att många aktörer i förvaltningen upplever osäkerhet kring hanteringen av elektroniska underskrifter, och att det behövs stöd kring detta.

Utredningen föreslår två insatser för att underlätta för förvaltningen: dels att Post- och telestyrelsens lista över kvalificerade betrodda tjänster ska utökas med avancerade elektroniska tjänster, dels att det ska skapas en nationell valideringstjänst för hela Myndighetssverige, där både svenska och utländska elektroniska underskrifter ska kunna kontrolleras. 

Lagändringen

Vid årsskiftet ändrades lydelsen i delar av rättegångsbalken (bland annat i 12 kap. och
33 kap.) för att möjliggöra en ökad användning av digital kommunikation i domstolarna. De nya reglerna innebär bland annat att:

• En stämningsansökan i tvistemål och andra ansökningar enligt rättegångsbalken får göras digitalt. Ansökan ska i så fall skrivas under med en avancerad elektronisk underskrift.
• Rättegångsfullmakter får utfärdas i digital form och skrivas under med en avancerad elektronisk underskrift.
• Ett ombud som är offentlig försvarare behöver inte ge in en fullmakt annat än om rätten anser att det behövs.
• Domstolsärenden får inledas digitalt, till exempel genom e-post.

Prop. 2019/20:189 Digital kommunikation i domstolsprocesser

Elektroniska underskrifter

Enligt EU-förordningen nr 910/2014, förenklat kallad eIDAS, finns tre olika typer av elektroniska underskrifter.

En elektronisk underskrift är uppgifter i elektronisk form som används för att kontrollera att innehållet kommer från den som har undertecknat handlingen.

En avancerad elektronisk underskrift uppfyller dessutom följande krav:

• Den är uteslutande knuten till en undertecknare som kan identifieras genom den.
• Den avancerade elektroniska underskriften är skapad på ett sådant sätt att undertecknaren har kontroll över den.
• Ändringar i den avancerade elektroniska underskriften kan upptäckas.

En kvalificerad elektronisk underskrift tas fram med en form av kryptering som görs med hjälp av en privat nyckel hos användaren. Mottagaren har en publik nyckel som bara kan användas för dekryptering, och kan kontrollera att avsändaren är den han eller hon utger sig för att vara.

Post- och telestyrelsen är tillsynsmyndighet för kvalificerade elektroniska tjänster. På myndighetens webbplats finns en lista över de leverantörer som godkänts som kvalificerade i Sverige. För närvarande finns två företag på listan.

Källa: Post- och telestyrelsen