Disciplinärende

Bakgrund

Advokat A har varit offentligt biträde i ett mål rörande lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). B har i samma mål varit ombud för socialnämnden i kommunen.

Anmälan

B har i anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 29 januari 2020, riktat anmärkningar mot A och anfört i huvudsak följande.

Socialnämnden fattade den 3 december 2019 ett beslut om att omedelbart omhänderta en 16-årig ungdom enligt 6 § LVU med anledning av att det var sannolikt att 16-åringen behövde beredas vård med stöd av 3 § samma lag.

Den 9 december 2019 förordnades A som ombud för 16-åringens mamma. Samma dag inkom A med ett yttrande för mammans räkning. Av yttrandet framgick att mamman medgav det omedelbara omhändertagandet. Det skulle senare visa sig att A hade haft kontakt med pappan istället för mamman och att A hade haft uppfattningen att han representerade pappan. Bland annat framkom det i yttrande gällande det omedelbara omhändertagandet att A på ett flertal ställen refererade till sin klient som ”han” trots att A skulle företrätt mamman.

Den 27 december 2019 kallades båda föräldrarna separat till socialutskottets sammanträde inför beslut om att lämna in ansökan om vård enligt LVU till förvaltningsrätten. Mamman biträddes inte av något ombud vid sammanträdet.

En muntlig förhandling skulle äga rum i målet den 10 januari 2020. Advokaten som var förordnad för pappan i målet uppmärksammade då A på att A skulle företräda mamman i målet. A, som haft kontakt med pappan istället för mamman, påkallade att det förelåg hinder för förhandlingen varpå förhandlingen ställdes in. A entledigades från sitt uppdrag.

Det är inte utrett varför A kontaktade och trodde sig representera pappan. Föräldrarnas namn är relativt ovanliga och det kanske inte gick att dra en slutsats om parternas kön enbart utifrån deras namn. A hade emellertid möjlighet att identifiera könet på sin klient genom den näst sista siffran i personnumret eller genom kontakt med socialnämndens handläggare. Att missförståndet inte uppmärksammades förrän vid det första tillfället för muntlig förhandling är anmärkningsvärt eftersom A rimligtvis borde ha uppmärksammat felet i samband med att utredningen i målet kom honom tillhanda.

Den muntliga förhandlingen genomfördes den 21 januari 2020, dvs. elva dagar efter att den skulle ha genomförts. Vid den muntliga förhandlingen anförde mammans nya biträde att den inställning som tidigare lämnats i mammans namn avseende det omedelbara omhändertagandet inte stämde överens med mammans åsikt. Det nya biträdet anförde vidare att mamman hade önskat att bestrida omhändertagandet. Att ett yttrande gavs in i mammans namn men med pappans inställning innebar en allvarlig rättsförlust för mamman. Även om det sannolikt inte påverkat beslutet från förvaltningsrätten att fastställa omhändertagandet är det allvarligt att mammans inställning inte rent faktiskt framkom innan beslut fattades. Vidare hade mamman fram till dess att ett nytt offentligt biträde förordnats för henne inte samma möjlighet att uttrycka sin åsikt i ärendet som pappan hade. Även 16-åringen led rättsförlust eftersom hans möjlighet till rättslig prövning försenades och eftersom han vistades på låst institution under tiden som den muntliga förhandlingen sköts upp.

Advokatens yttrande

A har i sitt yttrande, som kom in till Advokatsamfundet den 10 februari 2020, tillbakavisat anmärkningarna och anfört i huvudsak följande.

Det aktuella målet rörde ett omedelbart omhändertagande enligt LVU/ansökan om vård enligt LVU. I målet fanns det två vårdnadshavare med arabiska namn. Vårdnadshavarnas namn var inte könstypiska och det var utifrån parternas namn inte möjligt att dra en slutsats om parternas kön. Till följd av att parterna bar arabiska namn skedde ett misstag.

I efterhand kunde han konstatera att han uppfattat mammans namn som ett maskulint namn och han är fortfarande av samma uppfattning. Han visste inte att näst sista siffran i personnumret var könsbunden.

På grund av missuppfattningen om parternas kön kontaktade han fel part i målet. Han var av uppfattningen att han företrädde pappan i LVU-målet. I sin initiala kontakt tilltalade han pappan vid ett felaktigt namn. Pappan påpekade inte att han blev tilltalad med fel namn. Pappan påpekade inte heller att han samtidigt hade kontakt med ett annat biträde i samma rättsliga angelägenhet. Med anledning av att pappan inte påpekade att han blev tilltalad med fel namn eller att han samtidigt hade kontakt med ett annat biträde upptäcktes inte hans misstag vid ett tidigare tillfälle än vad som kom att bli fallet.

När han och pappans offentliga biträde samtalade uppstod det inledningsvis viss förvirring då både han och pappans offentliga biträde var förvissade om att de företrädde samma klient. De båda undrade vad missuppfattningen bestod av. Enligt hans egen minnesbild var det han som först insåg vad som skett på grund av de icke könsbundna namnen. Han påtalade missförståndet så fort situationen stod klar. B deltog inte i samtalet mellan honom och pappans offentliga biträde. Enligt vad han kommer ihåg befann sig inte ens B i det aktuella samtalets omedelbara närhet och kunde därmed inte överhöra samtalet mellan honom och pappans offentliga biträde. Vem som påtalade missförståndet kan rimligen bara vara föremål för tolkning av de parter som deltog i samtalet.

I omedelbar anslutning till att missförståndet uppdagats begärde han sitt omedelbara entledigande. Domstolen entledigade honom som en direkt följd av hans begäran om entledigande. Han beklagade även den uppkomna situationen vid ett flertal tillfällen. Han vände sig även särskilt till 16-åringen för att beklaga den uppkomna situationen. 16-åringens substituerande offentliga biträde uppgav då att ”det är sådant som kan hända, det är lätt hänt”.

Det är riktigt att han den 9 december 2019 gav in ett yttrande i mammans namn genom vilket det omedelbara omhändertagandet, enligt 6 § LVU, godtogs.

Det var socialtjänstens handlingar som låg till grund för det omedelbara omhändertagandet. Under rubriken ”Vårdnadshavares inställning till vården” i socialtjänstens handlingar framgick att båda föräldrarna samtyckte till att 16-åringen fick skydd och vård enligt 6 § LVU samt att socialtjänsten skulle gå vidare med en ansökan om vård enligt 3 § LVU. Socialtjänstens handlingar var daterade den 6 december 2019, dvs. tre dagar innan han gav in yttrandet i mammans namn.

För det fall inställningen som framfördes inför domstol var fel är den naturliga följden att även socialtjänsten felaktigt förstod och nedtecknade mammans inställning. Socialtjänsten gav in mammans inställning till domstolen som en del av det processmaterial som skulle ligga till grund för domstolens beslut. Han betvivlar att socialtjänsten fullständigt missbedömde och felaktigt nedtecknade mammans inställning.

Han ifrågasätter inte att mamman, via sitt offentliga biträde, förde fram en annan inställning, än den som socialtjänsten dessförinnan nedtecknat, vid den muntliga förhandlingen den 21 januari 2020. Mot bakgrund av att mammans inställning den 21 januari 2020 skiljde sig åt jämfört med den inställning som socialtjänsten nedtecknat är det sannolikt att mammans inställning förändrats. Under den tid som mammans inställning förändrades påbörjades, upprättades och färdigställdes den utredning som låg till grund för ansökan om vård enligt LVU. Utredningen kan ha påverkat mammans inställning. Han förde inte fram mammans inställning felaktigt i domstol med hänsyn till den inställning mamman hade vid tidpunkten då han förde fram inställningen.

Enligt B påverkade mammans inställning sannolikt inte utgången i målet. Därtill är 16-åringen trots sin låga ålder redan misstänkt för medhjälp till försök till mord, grovt vapenbrott samt narkotikabrott i överlåtelsesyfte. Mot bakgrund av de synnerligen allvarliga misstankarna var det direkt osannolikt att förvaltningsrätten inte skulle godta det omedelbara omhändertagandet enligt LVU. Så vitt han förstår är 16-åringen fortfarande placerad på låst institution.

Nämndens bedömning och beslut

Det är av grundläggande betydelse för en advokat att ha full visshet om vem advokaten företräder. Av utredningen framgår att A inte har företagit en tillräckligt noggrann utredning, för att kunna förvissa sig om vem som var hans klient. Till följd härav har han kommit att inge ett yttrande med fel persons inställning i saken utan att han tagit reda på inställningen hos den som rätteligen var hans klient. Härigenom har han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat.

Nämnden tilldelar därför A varning enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.

Utredningen visar inte att A i övrigt har brutit mot god advokatsed.