Pro bono – i tiden?

Gradvis sker ett paradigmskifte i Sverige, och mer än någonsin är advokaternas yrkesroll föremål för debatt. Förtroendet för oss advokater och biträdande jurister minskas för varje dag som går, om man ska tro mediebevakningen. I fokus för debatten har den påstådda girigheten hos advokaterna hamnat. Det framställs som om det enda vi är intresserade av är att tjäna pengar, mycket pengar, ofta genom mycket ”saltade” kostnadsräkningar. Samtidigt föreslår lagstiftaren att kostnaderna på denna sida av rättsväsendet ska dras ned. Biträdande jurister ska få mindre betalt än advokater, utan att advokater får en lönehöjning. Allt fler människor står ensamma utan biträde i rättsliga processer som handlar om livsviktiga frågor.

Som Anders Eka, ordförande i Högsta domstolen, tog upp under Advokatdagarna 2025 har de som verkar i domstolarna ett ansvar för att människor har förtroende för rättsväsendet och domstolarna. Dock är det dags att fokusera på ansvaret för advokatkårens renommé. Någon egentlig lösning på detta lanseras faktiskt inte i debatten. Här tror vi att Advokatsamfundet har en mycket viktig roll att spela. Det är bra att våra medievana ordförande och generalsekreterare redan ger sig ut i debatten och försvarar advokat­yrket, eller ska vi säga advokathedern. JuToo-uppropet är ett exempel på hur det går att påverka.

Vi, jag advokat och min biträdande jurist som har sin bakgrund utomlands, har funderat på detta. I flera olika länder utomlands ingår det som en plikt för alla som bedriver advokatverksamhet att utföra och redovisa ett antal timmar pro bono per år. Normalt runt 20–50 timmar per år.

Många advokatverksamheter arbetar med pro bono i dag. Det gör vi också. Men för en liten advokatverksamhet som den vi jobbar i blir lönsamheten delvis drabbad, i vart fall på kort sikt. Om alla Sveriges advokatverksamheter ålades att göra ett antal timmar pro bono skulle det sannolikt bidra till att bygga upp en mer positiv syn på advokatrollen hos allmänheten. Förutom alla människor man hjälper och den goodwill dessa sprider kan man använda det i sin marknadsföring. Advokatsamfundet kan informera om detta. 

Men, tänker du som läser detta kanske: ”Ytterligare en pålaga”. OK, men om vi tittar på en annan ”pålaga”, det vill säga kravet på utbildning per år, ser vi en möjlig lösning. Säg att man gör detta frivilligt och beslutar att den advokatverksamhet som redovisar exempelvis 24 timmar pro bono under året får 6–12 timmars gratis utbildning. Hur detta ska ske får man titta på, men att avtala att det för alla utbildningar som ges viks ett par ”intjänad pro bono-platser” vore säkert inte omöjligt. Ett rabattsystem kunde också övervägas.

Det vi vill är att Advokatsamfundet och alla vi som arbetar i olika advokatverksamheter funderar litet kring detta med pro bono, dels som ett sätt att förbättra vårt renommé, dels som ett sätt att hjälpa utsatta människor i svåra livssituationer. Goodwillarbetet påverkar inte bara allmänhetens syn på jurister, utan bidrar också till bättre mående för både dem som får hjälp och dem som hjälper.

Disciplinära åtgärder och mediala förklaringar är nödvändiga, men de bygger inte i sig ett starkare förtroende. Det gör handlingar som människor själva får erfara. Advokatkåren får inte vara passiv och reaktiv utan måste vara proaktiv i förtroendefrågan.

Frågan är inte om advokatkåren har råd att avsätta tid för pro bono. Frågan är om vi har råd att låta bli.

Peter Nordström
Advokat 

Nea Lasses
Biträdande jurist

Advokat Peter Nordström och biträdande juristen Nea Lasses arbetar inom humanjuridikens samtliga områden. Verksamheten drivs av ett humanistiskt synsätt, och de arbetar hårt för rättvisa och demokratiska värden.