Om värdet av att våga ha fel och gå sin egen väg som entreprenör

Sara Wimmercranz talade om kvinnligt entreprenörskap och utgick i sitt anförande från en paradoxal tes. Det är ofta de som anses vara ”fel ute”, eller ansågs ha ”fel”, som drivit innovation och samhället framåt. I en tid av snabb teknikutveckling, inte minst inom AI, menade hon att fler än någonsin kan bygga bolag, till exempel ett tech-bolag, oavsett bakgrund.

Sara berättade om egna erfarenheter av ojämställdhet i näringslivet. Vid sitt första styrelseuppdrag möttes hon av kommentaren att hon saknade erfarenhet, något hon bemötte med att kompetens numera också räknades. Hon berättade även om en investerare som under en fest öppet uttryckte sexuella avsikter. Samtidigt underströk hon att sådana situationer var undantag och att majoriteten hon mött i karriären hade varit stöttande.

Ett av Sara Wimmercranz teman var fördomar. Hon beskrev hur fördomar är hjärnans sätt att skapa genvägar, som en gång varit livsnödvändiga för att fatta snabba beslut, men som i dag lätt kan leda fel. Fördomar styr både enskilda beslut och hela strukturer, inte minst inom riskkapitalbranschen, där en liten grupp män med likartad bakgrund fattar de största besluten. Det påverkar vilka idéer som anses lovande och vilka entreprenörer som får chansen.

Med stöd i forskning visade hon hur kön påverkar bedömningar. En ung manlig entreprenör ses ofta som lovande, medan en kvinna i samma situation uppfattas som oerfaren. Män som spenderar kapital snabbt beskrivs som drivna, medan kvinnor betraktas som slösaktiga. Hon betonade samtidigt att dessa fördomar delas av både män och kvinnor, vilket gör dem svåra att upptäcka.

– Alla människor har fördomar. Genom att inse det kan vi bli öppna för affärsmöjligheter. Om vi inser att alla har fördomar så kan vi också göra affärer på det som andra inte ser. Det kan användas till en fördel, summerade hon.

Var ständigt nyfiken

Wimmercranz ifrågasatte bilden av att kvinnor skulle vara mer risk­undvikande. När man inom forskningen tog hänsyn till relevanta yttre faktorer försvann skillnaderna. Snarare handlade det om att kvinnor ofta såg fler hinder och därför gjorde mer försiktiga, men rationella bedömningar.

För att visa hur innovation ofta kom från oväntade håll hänvisade hon till astronomen Galileo Galilei, till forskaren bakom mRNA-vaccinet som länge arbetade i motvind, och till entreprenörer som Daniel Ek som var med och startade Spotify samt bolag som Uber. Det gemensamma för entreprenörerna var att de kom utifrån och därmed vågade ifrågasätta etablerade sanningar inom olika branscher och forskning.

Liknande mekanismer såg hon i sin egen resa med skobolaget Footway. Trots att teamet saknade erfarenhet av skobranschen kunde de bygga en framgångsrik verksamhet. Okunskapen blev en fördel eftersom de inte visste vilka ”regler” de förväntades följa. Hon berättade hur hon körde runt i Europa med kontanter för att säkra leverantörer, ett oortodoxt grepp som visade sig avgörande för att få i gång företaget.

Ett annat exempel är Lina Andersson, grundare av företaget Once Upon, som valde att satsa på fysiska fotoböcker trots att alla trender pekade mot digitalisering. Även det är ett uttryck för den typ av mod och envishet som kan uppstå när någon vågar gå emot strömmen.

Nyfikenhet är, enligt Wimmercranz, en av de mest underskattade entreprenörsegenskaperna. Hon lyfte fram Ingvar Kamprad som ett exempel på någon som lyckades just genom sin genuina nyfikenhet på människor, kunder och detaljer.

– Var nyfiken och inte dömande. Det tror jag är det viktigaste vi kan ta med oss. Om det är någonting som är talande för vår tid är att ingen vet hur det ser ut om fem år. Vi vet inte hur våra arbetsplatser kommer att se ut. Vi vet inte hur vår välfärdsmodell kommer att se ut. Men vi kan välja att vara nyfikna.

Överdriv inte hindren

När det gällde hinder menade hon att dessa inte skulle överdrivas, särskilt inte för unga entreprenörer. Men hon betonade samtidigt att de som hade makt måste arbeta för att förändra strukturer som hindrade kvinnor från att lyckas.

– Men vi ska inte överdriva hindren för de unga. Och det tror jag faktiskt har varit flera av mina styrkor, att jag har varit väldigt naiv.

Hon berörde också härskartekniker och hänvisade till den norska socialpsykologen Berit Ås. Genom att förstå härskartekniker kan man lättare avväpna situationerna. Empati är ett effektivt motmedel, liksom insikten att beteendet ofta avslöjar mer om den som utövar tekniken än om den som utsätts för den.

Mot slutet beskrev Sara Wimmercranz bakgrunden till BackingMinds, riskkapitalbolaget hon grundade tillsammans med Susanne Najafi. Initiativet växte fram ur upptäckten att merparten av kapitalet förblir i mycket homogena grupper i innerstan, att hitta andra modeller blev en möjlighet. Genom egen datainsamling kunde de styrka bilden. Hon betonade dock att problemet inte bara låg hos investerarna. Många kvinnor uppfattar helt enkelt inte riskkapital som särskilt attraktivt, eftersom villkoren ofta innebär att man ger upp en del av sin självständighet.

Hennes slutsats var att bristen på investeringar i kvinnligt ledda bolag inte bara var ett jämställdhetsproblem utan också ett kapitalförstöringsproblem. Kvinnliga entreprenörer presterar ofta bättre än män, och att deras idéer förbises innebär att samhället går miste om innovationskraft och tillväxt. Sara Wimmercranz budskap var tydligt: vägen till framgång börjar ofta med att vara nyfiken, utmana normer, våga ha ”fel” och göra det man brinner för.