HD preciserar lagregler om uteslutning

När Högsta domstolen upphävde disciplinnämndens beslut om uteslutning av en advokat tydliggjorde HD förutsättningarna för att frångå uteslutning vid brott mot god advokatsed även om omständigheterna är synnerligen försvårande.

Den 26 juni 2025 uteslöt Advokatsamfundets disciplinnämnd en brottmålsadvokat ur samfundet sedan hon hade vidarebefordrat information från en klient som var häktad med restriktioner. Disciplinnämnden var inte enig. Av nämndens elva ledamöter ville fem i stället för uteslutning tilldela advokaten varning med högsta straffavgift, 250 000 kr. Advokaten överklagade beslutet till Högsta domstolen (HD), som den 18 februari i år upphävde disciplinnämndens beslut och ändrade påföljden till varning med straffavgift 250 000 kr.

I brottmålet var advokaten offentlig försvarare för en klient som var häktad, misstänkt för mord. Klienten var ålagd restriktioner i sin rätt att kommunicera med omvärlden. Klientens mor hade bett advokaten om inloggningsuppgifter till klientens konton på sociala medier för att kunna inaktivera kontona och motverka vad som skrevs där. Advokaten kontaktade klienten för att få inloggningsuppgifterna och förmedlade dem till modern, och kontona raderades. Raderingen förhindrade polisens planerade genomsökning av kontona i mordutredningen.

Disciplinnämnden fann att omständigheterna kring advokatens missbruk av enrumsprivilegiet var synnerligen försvårande och att hon därför skulle uteslutas. En minoritet bestående av fem ledamöter ansåg att omständigheterna vid en sammantagen bedömning inte var synnerligen försvårande och ville bestämma påföljden till varning med högsta straff­avgift. Minoriteten konstaterade att en utesluten advokat från och med 2025 inte får vara anställd på advokatbyrå och att uteslutning därmed i praktiken innebär ett yrkesförbud. Enligt minoriteten bör medverkan till kringgående av restriktioner vid häktning inte per automatik medföra uteslutning. Det bör i stället finnas ett utrymme att inte anse omständigheterna synnerligen försvårande.

I sitt beslut konstaterar HD att bestämmelsen i rättegångsbalken 8 kap. 7 § andra stycket, om att en advokat som åsidosätter sina plikter i andra fall än de som nämns i paragrafens första stycke får uteslutas om omständigheterna är synnerligen försvårande, är fakultativ. Uteslutning är alltså inte obligatorisk vid synnerligen försvårande omständigheter.

Enligt HD måste det även vid synnerligen försvårande omständigheter finnas ett visst – om än litet – utrymme för att frångå uteslutning och i stället tilldela varning med en kännbar straffavgift. Det förutsätter att överträdelsen framstår som ett enstaka misstag. HD menar att det också kan beaktas att advokaten har varit verksam som försvarare under mycket lång tid utan anmärkningar samt att advokaten har tagit till sig allvaret i överträdelsen och självmant hjälpt till att klarlägga händelseförloppet.

I det aktuella fallet fann HD, liksom disciplinnämndens majoritet, att advokatens missbruk av enrumsprivilegiet innebar en mycket allvarlig överträdelse och att omständigheterna var synnerligen försvårande. Enligt HD bör det som regel leda till uteslutning.

Men HD beaktade att advokatens agerande inte skedde på klientens initiativ utan efter ett önskemål från modern. HD menade att det var svårbegripligt att advokaten med sin långa erfarenhet inte reflekterade över konsekvenserna, men HD hade svårt att finna någon annan förklaring än tillfällig tanklöshet och noterade också att det rörde sig om en enstaka händelse. HD lade till att advokaten hade en lång och väl vitsordad verksamhet som försvarsadvokat och aldrig hade haft några disciplinanmälningar tidigare och inte hade försökt förringa överträdelsens allvar. HD konstaterade också att en uteslutning ur Advokatsamfundet skulle också drabba henne mycket ingripande personligen. Vid den slutliga helhetsbedömningen fann HD att påföljden kunde stanna vid varning med högsta straffavgift.

Bland advokaterna i disciplinnämnden tillhörde Sten Bauer och Poly Jensell nämndens majoritet, medan ordföranden Magnus Wallander ingick i minoriteten.

– HD slår fast i sitt beslut att huvudregeln är att missbruk av enrumsprivilegiet leder till uteslutning. Men i exceptionella fall där det finns särskilt ömmande omständigheter kan påföljden, om det rör sig om ett enstaka misstag, stanna vid den näst allvarligaste påföljden, säger Sten Bauer.

Poly Jensell och Sten Bauer företrädde Advokatsamfundet vid förhandlingen i Högsta domstolen. Poly Jensell framhåller att disciplinnämnden i sitt beslut följde HD:s praxis, att brott mot restriktioner vid häktning innebär synnerligen allvarliga omständigheter och att ingen annan påföljd än uteslutning är möjlig.

– Det är anmärkningsvärt att HD ändrade sin egen praxis, säger Poly Jensell.

Sten Bauer instämmer i att nämnden inte hade något annat mandat än att fatta beslut om uteslutning. Tidigare har disciplinnämnden i praktiken behandlat bestämmelsen om uteslutning i RB 8:7 andra stycket som obligatorisk. Magnus Wallander förklarar att HD har preciserat och fyllt ut lagregeln:

– Det principiellt viktigaste är att HD kommer fram till att även om omständigheterna är synnerligen försvårande enligt RB 8 kap. 7 § andra stycket, så finns ett litet utrymme att komma fram till en annan påföljd än uteslutning, säger han.

Poly Jensell konstaterar att det blir svårare för disciplinnämnden att göra bedömningar i fortsättningen, eftersom det finns ny praxis att förhålla sig till där möjligheterna att frångå uteslutning ska beaktas. Enligt Magnus Wallander kan nämnden behöva nämna att den har beaktat möjligheten till annan påföljd i framtida uteslutningsbeslut vid synnerligen försvårande omständigheter.

De tre disciplinnämndsledamöterna understryker att HD:s dom inte ska tolkas som att restriktionsbrott i fortsättningen kommer att betraktas mindre strikt.

– Vad får det här beslutet för konsekvenser för allmänhetens tilltro till advokatkåren? säger Poly Jensell.

Hon menar att restriktionsbrott är den allvarligaste överträdelse en advokat kan göra: Advokaten förstör en brottsutredning.

– Förstör vi utredningar, riskerar vi att man tar bort den enskildes rätt till enrumsprivilegiet, säger Poly Jensell.

Också Magnus Wallander understryker att disciplinnämnden ser missbruk av enrumsprivilegiet som ett mycket allvarligt brott mot god advokatsed.

– Vi vill inte vara med om att enrumsprivilegiet, som är oerhört viktigt för en klient som är häktad med restriktioner, äventyras. Då kan enrumsprivilegiet försvinna i Sverige liksom det har gjort i Tyskland, och klienten får inte träffa sin advokat i enrum. Den utvecklingen vill vi vill inte ha i Sverige, säger Magnus Wallander.

Disciplinnämndens beslut i ärendena 25/0253 och 25/0089 finns på disciplinnämndens webbplats, advokatsamfundet.se/disciplinnamnden

HD:s beslut i mål nr Ö 6478-25, ”Advokaten och de raderade kontona”